Mastit orsakad av koagulasnegativa stafylokocker (KNS) hos nötkreatur

Introduktion

KNS är ett samlingsnamn på en grupp stafylokocker som oftast orsakar subklinisk eller lindrig klinisk mastit. I internationell litteratur benämns denna grupp numera ofta som ”non-aureus staphylococci (NAS)” eftersom vissa stafylokocker inom gruppen kan variera i koagulasreaktion. Bakterierna kan orsaka enstaka fall av mastit i en besättning men kan ibland orsaka besättningsproblem med smittsamt förlopp och förhöjda celltal. Vissa arter av KNS är mer virulenta än andra. Data tyder också på att spridningsmönstret varierar mellan arterna. Vissa sprids oftast från juver till juver medan andra oftast sprids från omgivningen till juvret.     

Förekomst

KNS är ett vanligt fynd i samband med mastit i många länder. I svenska studier från 2008-2009 respektive 2013-2018 återfanns KNS i 16 procent av de subkliniska mastiterna och 3 procent av de kliniska mastiterna. Totalt identifierades 14 olika KNS-arter i dessa studier. Staphylococcus chromogenes, epidermidis och S. haemolyticus var vanligast i kliniska fall medan S. epidermidis, S. chromogenes, S. simulans och S. haemolyticus var vanligast i subkliniska fall. Samma fyra KNS-species var även vanligast i en studie av KNS i samband med subklinisk mastit som genomfördes 2014-2015.

Kliniska symtom

Morbiditeten varierar men kan i enstaka besättningar vara relativt hög i samband med infektion med vissa KNS-arter som till exempel S. chromogenes och S. epidermidis som enligt dagens kunskap oftare än andra KNS leder till kroniska infektioner hos kor. Även S. hyicus och S. simulans kan dock ofta leda till långvariga infektioner. Mortaliteten är låg. Symtomen vid KNS-mastit är vanligen milda. I de flesta fall ses subklinisk mastit men ibland leder infektionen till klinisk mastit. I de flesta av de senare fallen är dock symtomen milda med förändrad mjölk och lindrig juversvullnad.

Differentialdiagnoser

Mastit orsakad av andra bakterieagens.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

KNS är grampositiva koagulasnegativa kocker. Cirka 20 arter har isolerats från fall av bovin mastit.

Infektionsport:

Spenkanalen.

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret.

Smittvägar:

Beroende på KNS-art sker smittspridning antingen mellan kor framför allt vid mjölkning eller från miljön till juvret mellan mjölkningar. Kunskapen om KNS-arternas patogenes är begränsad men dagens kunskap tyder på att S. chromogenes, S. epidermidis, S. simulans och S. hyicus oftare leder till kroniska infektioner än andra arter vilket ökar risken för smittspridning inom besättningen.  

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium. SVA differentierar rutinmässigt mellan olika KNS-arter med hjälp av maldi-tof som är en masspektrometrisk metod.

Behandling och profylax

KNS är vanligen känsliga för penicillin men penicillinresistens genom produktion av betalaktamas förekommer och är vanligare vid subklinisk mastit än vid klinisk mastit.

Vid de ovan nämnda nationella undersökningarna var 30 procent av stafylokockerna vid de kliniska KNS-mastiterna och 37 procent av stafylokockerna vid de subkliniska KNS-mastiterna penicillinresistenta. Penicillinresistens varierar mellan KNS-arter och är vanligare bland S. epidermidis och S. haemolyticus än bland S. chromogenes och S. simulans. Akuta kliniska mastiter orsakade av penicillinkänsliga KNS behandlas snarast med bensylpenicillin (se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning). Subkliniska mastiter kan eventuellt behandlas i samband med sinläggning. Kroniska fall bör slås ut.