Q-feber som zoonos

Symtom hos människa

Sjukdomsbilden hos människa varierar mycket. Helt symtomfria infektioner förekommer, men också en influensaliknande bild med huvud- och muskelvärk. Man kan också få lunginflammation med hosta, bröstsmärtor och andningsbesvär. Sjukdomen varar i regel en till tre veckor. Det förekommer också komplikationer i form av leverförstoring och gulsot. Vid den mest allvarliga, men minst vanliga, kroniska formen av Q-feber kan hjärtklaffarna angripas. Gravida kvinnor kan abortera. Den kroniska formen kan också blossa upp igen efter flera år utan symtom.

Q-feber är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen sedan 2004. Endast ett fåtal fall av Q-feber hos människa har rapporterats i Sverige och den absoluta merparten har smittats utomlands. Men eftersom symtomen kan vara vaga och dessutom läka av utan behandling så finns det antagligen ett visst mörkertal.

Symtom hos djur 

Infekterade djur kan abortera men det är också vanligt att man inte ser några symtom alls. I samband med förlossning utskiljs stora mängder bakterier, vilket medför smittrisk för lantbrukare, veterinärer och andra personer som kommer i kontakt med djuren. 

Smittspridning

Bakterien är mycket motståndskraftig mot yttre miljöfaktorer och kan därför leva länge i det fria. Många djurslag, bland annat nötkreatur, får och getter kan smittas och då utgöra en smittkälla. Infekterade djur är ofta symtomfria men infektionen kan också framkalla abort, omlöpningar och dödfödslar/svagfödda avkommor. Bakterien utsöndras via mjölk vilket innebär att opastöriserade mejeriprodukter kan utgöra en smittrisk för människa. Vanligast är dock att smittöverföring sker via luften (damm). Smitta kan också ske via direktkontakt med infekterade djur och förorenade djurprodukter som ull, hö och gödsel. Q-feber är anmälningspliktigt hos djur ifall man påvisar bakterien, eller observerar stigande antikroppsnivåer vid två på varandra följande provtagningar, men anmälan medför inga åtgärder utöver detta.

Förekomst i Sverige

Det var först i början av 90-talet som man insåg att Q-feber faktiskt kunde finnas hos djur i Sverige. I en studie på människa hittade man antikroppar mot bakterien hos 29 procent av fårägare, hos 13 procent av veterinärer och hos 6-7 procent hos människor utan kontakt med får. Man gjorde sedan en undersökning på får och nöt 1993, då man påvisade en låg förekomst antikroppar - hos tre av 1001 får (0,3 procent) och hos 10 av 784 nöt (1,3 procent). Bakterien har påvisats i moderkaka från friska får vid två tillfällen i två olika besättningar på Gotland. Det var i besättningar där djurägarna också hade antikroppar mot smittämnet. Det finns även en rapport om ett inhemskt fall på människa där personen hade rengjort en lada där man sen hittade bakterien i mögligt hö i en ströbädd. Under 2008/2009 genomfördes en screening avseende antikroppar mot Q-feber i tankmjölk från 1537 slumpmässigt utvalda nötbesättningar. Resultaten visade då att förekomsten av antikroppspositiva mjölkbesättningar idag är cirka 8 procent. En uppföljande undersökning har genomförts bland besättningar som hade antikroppar i tankmjölken. Resultaten tyder på att om antikroppar påvisas i tankmjölk är sannolikheten hög att man också kan påvisa bakterien. Motsvarande undersökning hos får och get påvisade mycket låg förekomst av antikroppar mot bakterien.

I början av 2010 påvisades bakterien för första gången som orsak till fruktsamhetsstörning hos nöt i Sverige. För övrigt vet vi väldigt lite om hur vanlig sjukdom orsakad av Q-feber är i Sverige. Det är troligt att den är underrapporterad hos både människa och djur.

Hur är situationen i andra länder?

Under det senaste decenniet har man inom EU haft flera utbrott av Q-feber, bland annat i Holland, Slovenien och i Storbritannien. Sjukdomen fick ökad uppmärksamhet nationellt och internationellt under 2008-2010. Då pågick ett stort utbrott i Holland där mer än 2300 fall bekräftades hos människa, bara under 2009. Utbrottet hade samband med ett högt smittryck bland mjölkproducerande getter, och åtgärderna inriktade sig på att minska detta i första hand genom vaccination men också genom utslaktning, som en nödåtgärd, för att stoppa den miljöburna smittspridningen till människa.

I slutet av 2006 rapporterades från Danmark att man påvisat Q-feber i flera jylländska nötbesättningar med abortproblem. Vid en jämförelse med prov från 2003 och 2004 bedömdes att förekomsten hade ökat. Man hade också ett flertal fall av Q-feber bland personer som varit i nära kontakt med infekterade djur (lantbrukare, deras familjer och veterinärer).

I Danmark har man sedan sett att förekomsten av besättningar med antikroppar i tankmjölk är mycket hög, ungefär 60 procent.