Stelkramp hos get
Andra sjukdomsnamn: Tetanus, Lockjaw
Stelkramp orsakas av att den anaeroba bakterien Clostridium tetani frisätter neurotoxin som når CNS där det blockerar neurotransmittorer vilket resulterar i stelhet, kramper och död. Infektionsport är sår och andra skador, både traumatiska och vid till exempel kastrering. Getter är mycket känsliga för stelkramp.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Film
Stelkramp hos get, filmad i Uganda av Ylva Persson, SVA.
Förekomst
Clostridium tetani är en jordbakterie som finns över hela världen, särskilt i odlad jord och i varmare länder. Den kan även hittas i getens träck och på huden. Eventuellt ökar risken för stelkramp om getter hålls tillsammans med hästar. Stelkramp förekommer sannolikt sporadiskt i Sverige, men förekomsten är osäker. Inkörsporten för bakterien är sår som ger nekros, främst djupa sticksår som med sin anaeroba miljö gör att bakterien trivs.
Symtom
Stelkramp inleds med stelhet. Andra symtom är kramper, opistotonus och svårigheter att öppna getens mun. Geten blir liggande och dör sedan på grund av kvävning i anslutning till krampanfall några dagar efter symtomdebuten.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Clostridium tetani.
Infektionsport:
Sår (till exempel vid öronmärkning).
Spridning i djuret:
Bakterien frisätter neurotoxin, som når CNS via perifera nervbanor. Död några dagar efter symtomdebut på grund av kvävning.
Smittvägar:
Clostridium tetani är en jordbakterie som finns överallt.
Immunitet:
Fatal infektion.
Överlevnad:
Sporer av Cl. tetani kan överleva i jord i många år.
Inkubationstid:
En till tre veckor.
Provtagning och diagnostik
Klinisk bild. Många gånger har såret som var inkörsport redan läkt.
Behandling och profylax
Det finns ingen erfarenhet av behandling av stelkramp hos get i Sverige, men följande finns beskrivet för häst och kan eventuellt prövas för get:
- Mörk och tyst omgivning och lugnande medel för att uppnå muskelavslappning.
- Mjukt underlag, för att underlätta för geten att röra sig och för att undvika liggsår.
- Åtgärda eventuell infektion, exempelvis genom kirurgisk upprensning av död vävnad, lokal desinfektion och allmän penicillinbehandling. C. tetani är penicillinkänslig, men sporer påverkas inte och i nekrotiserad vävnad kan det vara svårt att komma upp i tillräcklig dos på grund av dålig blodförsörjning.
- Neutralisera obundet toxin. I internationell litteratur finns det beskrivet att tetanusserum med antitoxin (antikroppar; antiserum) kan fungera på get. Behandling med tetanusserum ska påbörjas så fort som möjligt, då endast det obundna toxinet kan bindas till antitoxinet. Toxin som redan bundits till nervsystemet kan alltså inte påverkas och ju mer bundet toxin desto värre symtom.
- Tillse att geten får i sig näring och vätska. Många drabbade getter kan inte själva äta och dricka på grund av de toniska kramperna i musklerna.
- Vaccinera geten direkt, så att det egna immunförsvaret kan börja arbeta. Är geten vaccinerad tidigare går det snabbare att få upp immunförsvaret än om den är helt ovaccinerad.
Prognosen är alltid avvaktande och geten kan behöva avlivas av djurskyddsskäl.
Stelkramp förebyggs effektivt genom vaccinering. Vidare är det viktigt att hålla en god hygien vid öronmärkning, avhorning och kastrering.