Gå direkt till innehåll

Renöga – bloggen

Fynd i ögonsvabbar från ren - vad har vi hittat fram till nu?

Insamlingen av ögonsvabbar från ren med och utan smittsam ögoninflammation har pågått sedan vintern 2019 och fortsätter, men vad har vi hittat fram till nu? En sammanställning av delresultaten har gjorts och redovisats på ’World Buiatrics Congress’ (WBC) i Madrid, samt under ren-nätverket Tarandus senaste möte i Rovaniemi, under sensommar/höst.

I Rovaniemi fick vi möjlighet att träffa några slädrenar. De var kastrerade (så kallade härkar) och därför har de fortfarande basthud kvar på hornen. Foto: Karin W Philippot, SVA.

Här följer en kort redovisning av delresultaten på inskickade ögonsvabbar:

  • Totalt har vi fått in 244 prover
  • En majoritet av proverna kom från kalvar med ögoninflammation
  • I en tredjedel av alla proverna påvisades bakterien klamydia
  • I en fjärdedel av alla proverna påvisades renens alfaherpesvirus (CvHV2)

De vanligaste fynden efter bakterieodling var:

  • Blandflora/ingen växt
  • Pseudomonas aeruginosa
  • Moraxella bovoculi
  • Staphylococcus aureus
  • Klebsiella penumoniae
  • Diverse olika bakterier i mindre antal.

I knappt 5 procent av proven förekom klamydia och herpesvirus samtidigt.

Presentation av delresultat för åhörare på WBC i Madrid, 2022.
Presentation av delresultaten för åhörare på WBC i Madrid, 2022. Foto: Ulrika Nordling, SVA.

Våra slutsatser utifrån sammanställningen är att herpesvirus och klamydia sällan förekommer samtidigt utan i olika tidsperioder. Vi fann även fler ’friska’ renar med klamydia jämfört med herpesvirus. Detta tyder på att renens herpesvirus enkom kan ge upphov till sjukdom, vilket inte verkar vara fallet alla gånger för klamydia. Kanske kan renen bära på klamydia i ögat utan att bli sjuk?

Två av de tre vanligaste symtom som rapporterats.
De vanligaste symtomen som rapporterats var: 1. ögonflöde/blöt kind, 2. var i ögat (till vänster), följt av 3. röd slemhinna (till höger). Foto: Karin W Philippot, SVA.

Studien fortsätter så kom ihåg att skicka in prov till projekt Renöga!

Läs mer

Skicka in prover

Länk till remiss (pdf)

Ett nytt ren-år har börjat!

Det nya ren-året börjar i samband med kalvningen! Nätverket Tarandus har även hunnit med en andra workshop med Island som värd och där temat var vilda renar.

Det är mycket viktigt med lugn och ro för vaja och kalv runt tiden innan, under och efter kalvning, för att de ska ha tid att knyta an, beta och dia. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA
Logotyp med det latinska namnet Tarandus för ren, och profiler av renar på rad.
Illustration: Karen-Ann Hurri

Bland annat presenterades en nyligen genomförd norsk studie där 280 fällda renar på Island undersöktes. Ingen av renarna hade antikroppar mot renens alfaherpesvirus (CvHv2), som är en känd orsak till ögoninflammation hos våra renar i Sápmi. Däremot kunde orf-viruset påvisas (via PCR) på två vuxna renar.

Vi fick även höra om skogsren i Finland, svalbardrenen och Norges vilda renar och hur det går för dem. Svenska vildrenen är utrotad, vi har bara tamren i Sverige.
Gästföreläsare Anne Gunn från Kanada berättade också om populationsfluktuationer av caribou i Nordamerika. En viktig lärdom vi tog med var att vi behöver utveckla våra system för övervakning för att hinna göra åtgärder i tid för att motverka att populationer av vilda renar minskar kraftigt. I Kanada har vissa populationer av caribou minskat rejält, över 30 till 40 procent, innan åtgärder hunnit sättas in.

Renkalvar, en brun och en vit.
Renskötselåret startar på nytt i samband med kalvningen som i huvudsak sker under maj månad. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA

 

 

Vilken behandling kan sättas in vid smittsam ögoninflammation?

Renar med lindriga kliniska symtom, som blöt kind och rodnad i slemhinnan, bör isoleras och observeras i sjukhägn alternativt släppas ut på fribete eller skickas till slakt, för att minska smittspridningen.

Våren i antågande, snart dags för flytt igen. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA

Vid förvärrade symtom, där slakt eller avlivning inte är aktuellt, rekommenderas att behandling av ögat påbörjas. Provtagning med provsvar ger en viktig vägledning i val av behandlingsstrategi, kom därför ihåg att skicka in prover till projekt Renöga!
Följande behandlingar kan vara aktuella:

  • Isolera drabbade renar.
  • Skölj rent ögat med steril koksaltlösning om det är varigt.
  • Lokalbehandling med antibiotika (som ges i ögat), minst 1–2 ggr/dag i 5–7 dagar.

eller

  • Systemisk behandling med antibiotika (som ges i halsmuskulaturen) ett fåtal gånger.
  • Eventuell smärtstillande och antiinflammatorisk behandling.

Vid förvärrade symtom är det viktigt att snabbt inleda behandlingen för att rädda ögat. Kontakta därför lokal veterinär för rådgivning gällande behandlingsstrategi under rådande omständigheter. Vid förskrivning av medicin krävs ett veterinärbesök.

Hur ser jag att renen är på väg att bli frisk igen?

Symtom såsom tårflöde, var, ljuskänslighet och smärta (som visar sig genom att renen kniper med ögat) samt svullnad ska förbättras under behandling. Grumligheten i hornhinnan kan kvarstå en tid innan ögat ser ut som vanligt igen.

Närbild av ett friskt renöga utan tårflöde.
Bilden visar ett friskt öga utan tårflöde där pälsen under ögat och på kinden är torr. Ytan på hornhinnan är jämn och glansig utan tecken på grumlighet eller ojämnheter. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA
Närbild av ett friskt renöga.
Vid närmare undersökning av slemhinnan på ett friskt öga ses normala rosa slemhinnor och ingen svullnad. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA
Närbild av en läkt skada på hornhinna hos ren.
En läkt skada på hornhinnan framträder som en ljusgrå/vit fläck och består av ärrvävnad och utgör inte något problem för renen mer än en viss synnedsättning. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA

Hornhinnan reagerar likt huden på skador och ärrbildning kan därför ses efter att ett sår läkt. Sår på hornhinnan kan orsakas av en infektion men även efter trauma mot ögat, till exempel orsakat av en pinne eller en hornspets (då är skadan ofta centralt belägen i ögat). När skadan läkt av kan en ljus-grå/vit fläck i området kvarstå. Inga symtom såsom tårflöde, var eller svullnad ses utan ögat ser i övrigt friskt ut med en jämn och glansig hornhinna. Förutom en viss synnedsättning störs inte renen av dessa redan läkta ärr-områden i hornhinnan. Vid osäkerhet kan renen observeras över några dagar. Om inga ytterligare symtom ses rör det sig om ett ärr.

 

Vilka symtom tyder på smittsam ögoninflammation?

Blöt kind kan vara de första symtomen på smittsam ögoninflammation.

Frisk vaja under samling. Foto: Lotta Berg/SLU

Klassiska symtom vid smittsam ögonsjukdom, som kan drabba ett eller båda ögonen, både på enskilda djur såväl som utbrott där sjukdomen kan sprida sig snabbt i en hjord, är någon av följande:

  • Tårflöde, klart eller varigt, som ger en blöt kind
  • Svullnad av ögat
  • Röda slemhinnor
  • Blå-grå skimrande hornhinna (som beror på vätskeutträde (ödem) i hornhinnan.
  • Renen kniper med ögat/håller ögat mera stängt än vanligt

Insamling av prov och kostnadsfri analys samt rådgivning vid utbrott av ögoninflammation pågår ännu inom projekt Renöga!

Läs mer om hur du går tillväga och får provtagningsmaterial och remiss Projekt renöga.

Symtomen kan ses på följande bilder:

Närbilder av renögon med kraftiga symtom på ögoninflammation.
Hos dessa två renar isolerades renens herpesvirus (Cervint herpesvirus 2) med eller utan påföljande bakteriell infektion. Symtomen på bilderna är allvarliga med svullnad runt hela ögat, rikligt med var och med en blå-grå-skimrande hornhinna. Medicinsk behandling krävs för att stoppa förloppet och rädda ögat. Foto: Anonym
Närbild av renöga med inflammation.
Om sjukdomen fortlöper utan åtgärd är sista stadiet att ögats inre delar även påverkas och inflammeras vilket leder till att ögat slutligen riskerar att spricka. I det här stadiet rekommenderas avlivning eftersom ögat inte går att rädda och tillståndet är mycket smärtsamt för renen. Foto: Anonym
Närbild av ett renöga med kraftiga symtom.
Ett öga med varigt tårflöde och röd, svullen slemhinna men utan synlig påverkan på hornhinnan (som är jämn, relativt klar och glansig fortfarande). På den här kalven påvisades en bakteriell infektion orsakad av klamydia och behandling sattes in. Foto: Anonym
Närbild av ett renöga med mildare symtom.
Renkalv med lindrigare symtom där endast klart tårflöde och därmed blöt kind kan ses. Även pälsen är missfärgad (orange) av tårvätskan. Foto: Karin Wallin Philippot/SVA

Endast klart tårflöde kan renen själv klara av att läka ut. För att minska smittspridningen och för att skydda friska renar från att drabbas är det viktigt att minska stressen för renarna och isolera drabbade renar i ett separat sjukhägn.

I nästa inlägg berättar vi mer om behandling och hur man skiljer mellan smittsam ögoninflammation och andra ögonförändringar.

Vilka symtom kan tyda på problem i munhålan hos renar?

Just nu pågår flera utbrott av olika infektionssjukdomar på ren i Sápmi, bland annat i ögon och munhåla. Sjukdom i munhålan är renen särskilt känslig för, där förloppet ofta är snabbt, allvarligt och svårt att både upptäcka och behandla i tid.

Infekterat sår i läppen, oral nekrobacillos. Foto: Ulrika Rockström/Gård&Djurhälsan

Förändrat beteende såsom:

  • nedsatt aptit, äter snö mera frekvent/istället för foder
  • foderrester ligger kvar i munhålan, svårt att tugga
  • kladdiga mungipor, salivering
  • drar sig undan

Projekt Renöga bistår även med diagnostik och rådgivning vid infektionssjukdomar i munhålan. Orsakerna till att problemen uppstår kan vara många och det gäller att upptäcka symtomen snabbt för att hinna bromsa smittspridningen och begränsa antalet sjuka djur. Genom att kontakta projektet vid problem kan vi tillsammans få mera kunskap om bland annat riskfaktorer och förebyggande åtgärder.

Vad vet vi om orsaker till infektionssjukdomar i munhåla på ren?

Orf

Förändringar i renens tandkött av orfvirus
Blomkålsliknande förändringar orsakat av orfvirus. Foto: Ulrika Rockström/Gård&Djurhälsan

Är ett virus som framför allt förekommer hos får och get. Symtomen börjar med mindre blåsor, både i munhålan (tandkött, tunga, kinder, insida läppar) och på huden (läppar, mule) som utvecklas vidare till variga blåsor/sår som slutligen utvecklas till blomkålsliknande lesioner. Sekundära bakterieinfektioner som oral nekrobacillos kan sedan förvärra ytterligare.

Nekrobacillos

Orsakas av den anaeroba bakterien Fusobacterium necrophorum som normalt finns i våmmen hos friska renar men som vid småsår (till exempel orsakade av andra infektioner såsom herpes eller orf) infekterar vävnaden och orsakar vävnadsdöd (nekros). Vid infektion kan bakterien tränga in i blodkärl och på så vis sprida sig vidare i kroppen. På ren orsakar den vanligen infektion i munhålan, oral nekrobacillos även kallat njunnevikke, men den kan även orsaka våmnekroser (se bild) följt av bukhinneinflammation. Samma bakterie ligger bakom fotröta, slubbo, som senast är rapporterat på vildren i Norge.

Nekrosskador på våm hos ren.
Infektion i våmväggen orsakat av Fusobacterium necrophorum, allimentär nekrobacillos. Foto: Ulrika Rockström/Gård&Djurhälsan

Prenumerera på bloggen

Om Bloggen

Prenumerera på bloggen