I naturen livnär sig vilda kaniner i huvudsak på gräs, blad, bark och låga växter. Kaninens anatomi och fysiologi är skapt för och beroende av den här fiberrika och kalorifattiga födan. Fodret ska innehålla väldigt lite fett och lättsmälta kolhydrater. En normalviktig kanin ska knappt ha något fett på kroppen alls.
Felaktig utfodring är direkt och indirekt en av de vanligaste orsakerna till ohälsa hos kaniner. En allt för fiberfattig, lättsmält och fet kost, gör att matsmältningen och de så viktiga tarmbakterierna kommer i olag. En felaktig kost kan orsaka primära sjukdomar i mag-tarmkanalen men den gör också att en kanins immunförsvar inte utvecklas normalt. En fiberfattig och lättäten kost är dessutom den vanligaste orsaken till tandsjukdomar. Överviktiga djur löper större risk för leverförfettning, hjärt- och kärlsjukdomar, tumörsjukdomar och många andra sjukdomar.
En bra kost för kaniner bör till minst 80% bestå av hö. Hö av hög kvalité ska alltid finnas i fri tillgång. Högivan kan kompletteras med blandade bladgrönsaker. Lämpliga bladgrönsaker är t.ex. maskrosor, ogräs, blad från fruktträd, sallader av det grövre och lite mörkare slaget, blast, höstlöv, färska örter mm. Ju mer man varierar desto bättre.
Vanliga grönsaker som morötter, paprika, gurka och tomat samt frukter av alla slag, bör endast ges i mycket små mängder som godis. Till exempel är en tunn skiva morot då och då okej, så länge kaninen äter bra för övrigt.
Pellets av god kvalité och hög fiberhalt (minst 18%, gärna mer) kan ges i begränsade mängder men kan också uteslutas helt. Om pellets ges, bör man inte ge mer än 1-2 tsk per dag till en tvåkiloskanin.
De så kallade kanin- eller gnagarblandningarna med spannmål, frön, majs och cornflakesliknande innehåll, är mycket dålig mat och bör inte ges alls. Den här typen av foder är för fet, lättuggad samt för kalcium- och fiberfattig. Möjligtvis kan man ge någon enstaka bit styckevis för att belöna eller aktivera kaninen.
Humanföda som knäckebröd, skorpor, kakor, godis, chips, nötter eller t.o.m. husmanskost, är ofta mycket populärt hos kaniner men bör inte ges alls. Eftersom den här typen av mat finns i ett vanligt hem, är det bäst att kaninen aldrig får smaka på den. Kaniner är duktiga på att hoppa upp och stjäla mat från bordet eller äta sig genom förpackningar för att komma åt innehållet. Hund- och kattmat måste placeras så att kaninerna inte kommer åt den.
Salt- och mineralstenar behövs inte till sällskapskaniner. De kan vara skadliga om en uttråkad kanin gnager för mycket på dem. Man behöver inte vara orolig att kaninen drabbas av kalkbrist om den utfodras enligt ovan och får vara ute ofta alternativt ha tillgång till en UV-lampa.
Vitamintillskott är också helt onödigt om en kanin utfodras korrekt. Bakterierna i tarmen, bildar då de vitaminer kaninen behöver.
En sista viktig del av en kanins kost är den egenproducerade nattavföringen. Denna avföring kommer från blindtarmen och innehåller viktiga vitaminer och näringsämnen. Att kaninen äter dessa, är mycket viktigt för kaninens hälsa.
Mycket viktigt att tänka på generellt, är att alla kaniner är mycket känsliga för foderbyte. Ska man introducera ett nytt fodermedel, måste det göras mycket successivt och till en början i mycket små mängder som ökas på i takt med att kaninens mage vänjer sig.
Texten är skriven av: Marianne Tornvall i december 2020, veterinär på Mälaren Smådjursklinik