Aspergillos hos fjäderfä

Aspergillos är ett samlingsnamn för alla infektioner hos ryggradsdjur som orsakas av mögelsvampar inom släktet Aspergillus. Hos fåglar är det framförallt svamparten A. fumigatus som orsakar aspergillos, men många andra arter, till exempel A. flavus, A. niger, A. nidulans och A. terreus kan förekomma. 

Aspergillos är en sjukdom som förekommer i hela världen. Både kommersiella fjäderfäbesättningar och hobbyflockar kan drabbas, men förekomsten har minskat kraftigt under de senaste decennierna tack vare förbättrad hygien. I Sverige ses sjukdomen ibland hos fjäderfän, men även bland andra tama och vilda fåglar. Sjukdomen kan sannolikt drabba alla fågelarter, men vissa är känsligare än andra. Bland fjäderfän anses kalkoner vara särskilt känsliga. Även däggdjur kan få aspergillos.

Aspergillus-svampar finns i stort sett överallt i vår omgivning. De lever av att bryta ner växt- och djurmaterial i till exempel i komposter, i strömedel, i jord och på grödor. Fåglar och andra djur smittas oftast genom att de andas in så kallade sporer, som är mikroskopiska svampceller som sprids med luften. Smittan sprids däremot inte mellan djur. Svampen kan även komma in i genom ägg via äggskal och ägghinnor under ruvningen eller smitta kycklingar och andra unga fåglar i samband med kläckningen. Svampen kan också infektera ögats hornhinna om det finns många sporer i miljön. Sporerna kan också föras in i kroppen via sticksår, men denna smittväg är ovanlig.

Eftersom sporerna är små kan de lätt andas in och komma ända ner i luftsäckarna och lungorna hos en fågel. Hos en frisk fågel fastnar sporerna ofta i slem i de övre luftvägarna och transporteras sedan bort med hjälp av flimmerhåren. Sporerna som når lungorna och luftsäckarna elimineras av vita blodkroppar, men är antalet sporer högt finns risk för att fågeln inte klarar av att bekämpa dem. Risken att drabbas av aspergillos ökar om fågeln är försvagad genom annan sjukdom, näringsbrist, nedsatt immunförsvar eller stress.

När svampen växer i kroppen uppstår inflammation och vävnadsskador och svampen kan spridas från luftvägarna med blodet till andra delar av kroppen. Aspergillus-svampar bildar ämnen som förlamar flimmerhåren, sänker kroppens immunförsvar och bryter ner vävnaderna.

Det finns en akut och en kronisk form av aspergillos hos fjäderfän. Den kroniska formen har ett utdraget sjukdomsförlopp. Den drabbar som regel bara enstaka fåglar i en fjäderfäflock.  Den akuta formen är inte lika vanlig. Akut aspergillos ses oftast bland unga fåglar och kan drabba många fåglar i flocken samtidigt. Akuta utbrott förekommer framförallt när unga fåglar smittas av stora mängder sporer i ruvaren/kläckaren eller hålls i en miljö där stora mängder sporer sprids från till exempel mögligt strö eller foder. Infektion under ruvningen kan också leda till låg kläckbarhet på grund av att embryon/foster dör redan i ägget genom svampinfektion.

Symtomen vid aspergillos är oftast lindriga och kan lätt misstas för andra sjukdomar. Ofta ses symtom först sent i sjukdomsförloppet i form av snabb andning och andning med öppen näbb. Djuren blir svaga och inaktiva, fjäderdräkten blir uppruggad, de dricker mycket men äter mindre och kan få diarré. Hud och slemhinnor blir ofta bleka eller blåaktiga i slutskedet av sjukdomsförloppet. Vid kronisk aspergillos blir fåglarna magra eller utmärglade medan fåglar med akut aspergillos ofta är i normalt hull. Vinglighet, darrningar, kramper, förlamning, vriden hals med mera (centralnervösa symtom) ses om svampen sprider sig till hjärnan, vilket är särskilt vanligt hos kalkoner. Det förekommer också att drabbade fåglar dör utan föregående symtom.

Dödligheten i en flock varierar från enstaka fåglar till 100 procent.

Bland fjäderfän ställs diagnosen i första hand genom obduktion och mikroskopisk undersökning.

Hos levande fåglar är diagnosen aspergillos svår att ställa. Ofta krävs en kombination av blodprov, röntgen, isolering av svampen från luftvägarna och eventuellt endoskopi.

Vid obduktion ses vita till gulvita platta enskilda eller sammanflytande härdar (plack) av varierande storlek på luftsäckarna och andra hinnor och/eller utspridda inflammationshärdar i lungorna och ibland i andra organ. Ibland kan man se grågrön, blågrön, eller svart mögelväxt i vävnader som står i kontakt med luft (till exempel i luftstrupen, luftrören, i lungorna eller i luftsäckarna).

Behandling av drabbade fjäderfän är som regel inte aktuellt eftersom sjukdomen oftast är långt framskriden när diagnosen ställs i flocken. Aspergillos är en allvarlig sjukdom och det krävs långvarig behandling med läkemedel med effekt mot svamp i tidigt sjukdomsskede.

Aspergillos kan förebyggas genom god hygien och skötsel. Endast rena och desinfekterade kläckägg bör läggas in i ruvaren och ruvare/kläckare bör desinfekteras mellan kläckningarna. Man bör genomlysa alla kläckägg regelbundet under ruvningen och kassera ägg som inte utvecklas normalt. På så sätt förebygger man risken att svampsporer sprids från svampinfekterade ägg.

God ventilation är mycket viktigt i fjäderfähus. Mögligt foder och strö ska aldrig användas till fjäderfän och vid vattenläckor bör fuktskadat strö och foder tas bort och kasseras så snart som möjligt. Användning av foder- och vattenautomater som hänger ovanför ströbädden minskar risken för sjukdomen. Foder- och vattenkoppar bör rengöras dagligen.