Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Blogg

Klimatförändringen påverkar den svenska myggfaunan

Nilfeber som orsakas av ett myggburet virus, nilfebervirus (West Nile-virus), kan drabba fåglar, hästar och människor. Vanligtvis ger infektion med viruset inga sjukdomstecken alls, men allvarligare symptom som feber, hjärninflammation eller hjärnhinneinflammation förekommer. Sedan 2018 har sjukdomen förekommit längre norrut i Europa än tidigare, med lokal smittspridning under sommarperioden i bland annat Tyskland.

Bilden visar en nilfebersmygga (Culex modestus). Klimatförändringarna möjliggör för Nilfebersmygga att övervintra i Sverige. Inga fall av sjukdomen nilfeber har rapporterats i Sverige. Foto: Anders Lindström, SVA.

Flera allvarliga infektionssjukdomar hos djur, inklusive zoonoser är vektorburna, dvs överförs mellan djur, människor eller mellan djur och människor med insekter, som då kallas vektorer. Spridning av en vektorburen sjukdom via insektsbett innefattar oftast också ett steg där smittämnet uppförökas i insekten. Det är vanligtvis beroende av temperaturen, vid varmare väder tar det kortare tid och mer smittämne bildas.

På våra nordliga breddgrader har vi varit fredade från flera vektorburna sjukdomar som är vanliga längre söderut. Detta då vektorerna inte förekommer här, eller då det är för kallt för att hinna med flera smittspridningscykler under en vektorsäsong. Klimatförändringen gör att riskerna för smittspridning kan öka, med både nya vektorarter och snabbare smittspridningscykler.

Under hösten 2022 har dagspressen rapporterat om fynd av nilfebersmygga (Culex modestus) i Halland. Det är en myggart som skulle kunna sprida nilfebervirus till fåglar, hästar och människor. Inga fall av sjukdomen nilfeber har påvisats i Sverige. Nilfebersmygga upptäcktes för första gången i Sverige i Skåne i juli 2016. År 2017 hittades en population som förökade sig på Falsterbonäset och nyligen upptäcktes en population i Halland. Nilfebersmyggan övervintrar som fullvuxen mygga, och klimatförändringar med varmare och kortare vintrar har gjort att den har kunnat sprida sig längre norrut, en utveckling som förmodligen kommer fortsätta. De nordligaste kända populationerna idag finns utanför St. Petersburg i Ryssland.

Historik och smittspridning

Nilfebervirus isolerades första gången 1937 från en kvinnlig patient med febersjukdom i ett område i nordvästra Uganda som heter West Nile. Vilda fåglar är de naturliga bärarna av viruset och upprätthåller smittan i områden där sjukdomen förekommer. Vissa fågelarter blir inte sjuka medan andra dukar under av infektionen.

Smitta sprids mellan fåglar via stick av infekterade myggor, framför allt sydlig husmygga (Culex pipiens) som nästan uteslutande biter fåglar. Sydlig husmygga är en allmänt förekommande myggart i stora delar av världen och även i Sverige.

Vid vektorburen smittspridning mellan fåglar och däggdjur (inklusive människor) brukar man prata om brovektorer. Brovektorerna är myggarter som biter både fåglar och däggdjur, till skillnad från till exempel sydlig husmygga som nästan uteslutande biter fåglar. En brovektor kan därför överföra virus från en infekterad fågel till en mottaglig däggdjursart, inklusive människa. Vid flera utbrott av nilfeber på människor i Europa har nilfebersmyggan (en brovektor) pekats ut som nyckelart för smittspridning mellan fåglar och människor, även om viruset har påvisats i flera olika myggarter. För att nilfebervirus ska kunna spridas i Sverige måste fåglar bli smittade utomlands där smittan finns, överleva infektionen, flyga till Sverige och sedan bli stuckna av en mygga som är en kompetent vektor för viruset.

För att det ska bli ett utbrott av nilfeber krävs det att ett antal fåglar blir infekterade. När ett tillräckligt stort antal fåglar bär på viruset ökar chansen att de ska bli bitna av brovektorer som till exempel nilfebersmygga. Dessa skulle sedan kunna sprida virus vidare till hästar och människor i Sverige. Infekterade hästar och människor kan dock inte sprida smitta vidare. De har till skillnad från fåglar så låga virusnivåer i blodet att de inte kan bidra till vidare smittspridning. De betraktas därför som så kallade ”dead end hosts” och utgör inte någon smittrisk för myggor, andra hästar eller människor.

De flesta hästar och människor som smittas av nilfebervirus får inga symtom alls. En mindre andel får feber och influensaliknande symtom, och de tillfrisknar oftast komplikationsfritt inom en till två veckor. Hos en liten andel smittade hästar och människor utvecklas en mer allvarlig sjukdom med neurologiska symtom och tecken på hjärn- eller hjärnhinneinflammation. Dödsfall förekommer bland dessa. Nilfeber lyder under epizootilagen. Djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär (K12, SJVFS 2021:10). Veterinärer som misstänker nilfeber ska anmäla detta till Jordbruksverket. Hästar som ska vistas i områden med smittspridning kan vaccineras mot nilfeber.

Nilfeber förekommer sedan flera decennier i flera länder i sydöstra Europa. Sedan 2018 har sjukdomen förekommit längre norrut i länder som Italien, Frankrike och Tyskland. Fall ses oftast från juli till oktober, då vektorerna är mest aktiva, men emellanåt smittas människa och häst även tidigare eller senare under säsongen.

Sjukdomsförekomsten och antalet rapporterade fall varierar mellan åren, i år (2022) har till exempel Italien rapporterat många fall. En stor andel av de cirka 50 hästfall som rapporterats i EU under augusti-september 2022 härrör från Italien (31) och Tyskland (8). Från år 2018 till 2022 ses ingen märkbart ökad utbredning, se kartor nedan. Med anledning av fallen som rapporterats under hösten från Tyskland har ansvarig myndighet i Danmark nyligen värderat risken för att danska hästar utsätts för smitta, och denna har bedömts som mycket låg. I dagsläget bedömer SVA att risken för att hästar smittas med nilfebervirus i Sverige ligger på motsvarande nivå.

SVA följer situationen kontinuerligt och återkommer med nya bedömningar när behov uppstår.

Karta över rapporterade fall av nilfeber 2018-2022
Antal rapporterade fall av nilfeber på djur (häst och fåglar)/land i Europa, 2018-september 2022. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS.

 

Nya utbrott av afrikansk svinpest hos tamgris i Tyskland

Tyska myndigheter rapporterade den 2:a juli 2022 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats från grisar i en besättning i Niedersachsen i västra Tyskland.

Karta över utbrott av ASF på tamgris och vildsvin i Tyskland från Friedrich Loeffler-institutet med de tre senaste utbrotten på tamgris i Tyskland markerade med pilar.

Efter att ASF upptäcktes hos vildsvin i östra Tyskland för snart två år sedan har smittan spridits i vildsvinspopulationerna i flera förbundsstater längs med den tysk-polska gränsen. Och vid ett fåtal tillfällen drabbat tamgrisar i de områden där smittan finns på vildsvin. I samtliga dessa fall har utbrotten kontrollerats med avlivning och destruktion av drabbade besättningar, och utan vidare smittspridning inom tamgrispopulationen. I slutet på maj rapporterades ASF från en liten besättning i södra Tyskland (Baden-Württemberg) utanför de smittade områdena. Den 2:a juli bekräftades ytterligare ett fall på tamgrisar från en annan förbundsstat utanför de smittade områdena (Niedersachsen) i västra Tyskland. Samma dag bekräftades även ytterligare ett utbrott på tamgris inom smittat område från förbundsstaten Brandenburg.

Besättningen i Niedersacshen har närmare 300 suggor och 1 500 smågrisar och ligger i ett område med intensiv grisproduktion nära gränsen mot Nederländerna. Kliniska tecken på ASF i form av feber och nedsatt aptit upptäckes på suggorna varpå djurägarna rapporterade misstanke om ASF och besättningen provtogs. Alla grisar avlivades den 3:e juli och skydds- och övervakningszoner enligt EU:s regelverk kommer bekräftas den 4:e juli. Restriktionerna omfattar bland annat transportstopp för levande grisar, fläskprodukter och gödsel. Inom restriktions- och övervakningsområdet som sträcker sig in i angränsande förbundsstater finns 296 besättningar med nästan 200 000 grisar. Alla dessa besättningar undersöks nu av de veterinära myndigheterna. Det har ännu inte kunnat fastställas hur smittan kunnat introducerats till den drabbade besättningen.

Den fortsatta spridningen av ASF i Tyskland, med två långa geografiska smitthopp utan känd koppling till pågående smittspridning i vildsvinspopulationen, visar liksom tidigare att humanmedierad spridning kan ske när som helst och hur långt som helst, oberoende av avstånd till pågående smittspridning i närliggande vildsvinspopulationer. För att skydda svenska grisar från smittan är det därför av yttersta vikt med fungerande smittskyddsrutiner som upprätthålls hela tiden, varje dag utan undantag, i alla grisbesättningar oavsett produktionsform eller besättningsstorlek.

Bedömningen i nuläget är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion till Sverige ytterligare, men att den fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen. SVA bedömer också fortsatt att den troligaste introduktionsvägen till Sverige är till vildsvinspopulationen. Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA via SVA:s webbplats:

 

Afrikansk svinpest i Rom

Italienska myndigheter rapporterade den 5 maj 2022 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats hos ett dött vildsvin som hittats i ett naturreservat norr om Rom.

Karta över Rom med naturreservatet där ett dött vildsvin positivt för ASF hittats markerat. Källa: Google maps.

I januari 2022 bekräftades positiva fall av ASF av genotyp II på vildsvin i Genua-provinsen i norra Italien. Sedan dess har bekämpning pågått i det smittade området inkluderande bland annat vildsvinsfällor, intensifierat sökande efter döda vildsvin, restriktioner för tillträde och jaktförbud. Inga tamgrisbesättningar har hittills rapporterats smittade men förebyggande avlivning och produktionsstopp sker i det smittade området.

Introduktionen av ASF till det nya området i Italien, mer än 400 km från den pågående smittspridningen i Genua-provinsen, visar liksom tidigare att humanmedierad spridning kan ske när som helst och hur långt som helst, oberoende av avstånd till pågående smittspridning i närliggande vildsvinspopulationer.

Kartutsnitt över Italien, som visar området från Genua till Rom.
Karta över rapporterade fallet av afrikansk svinpest (ASF)hos vildsvin (blå punkter) i norra Italien och utanför Rom. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS 6 maj 2022.

Under ASF-epidemin i Europa har långväga spridning från smittade områden skett vid flera tillfällen (Rom, norra Italien, Belgien, Tjeckien, västra PolenDet är rimligt att anta att dessa långväga förflyttningar av smittan skett via köttprodukter från infekterade tamgrisar eller vildsvin med ursprung i smittade länder som enskilda personer fört med sig.

Bedömningen är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion till Sverige ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen.

Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA via SVA:s webbplats:

Rapportera sjuka/döda vilda djur - Rapporteravilt

Fågelinfluensa- smittskyddsarbetet fortsätter

Den 29 april beslutade Jordbruksverket att upphäva högriskområdet för fågelinfluensa som funnits i stora delar av Götaland och östra Svealand sedan 3 november 2021. Beslutet baseras på SVA:s bedömning av risken att fjäderfä smittas av fågelinfluensa från vilda fåglar. Vi har ett förbättrat smittläge men både fågelinfluensa och newcastlesjuka utgör ett fortsatt hot, både denna säsong och kommande säsonger. Detta gör att fjäderfänäringen ständigt behöver jobba med effektiva smittskyddsrutiner, även när hönsen går ute.

Figur 1: Utbrott av fågelinfluensa hos fjäderfä (röd) och andra fåglar i fångenskap (beige) samt vilda fåglar (blå) i Sverige 1 oktober 2021-2 maj 2022.

I SVA:s senaste epidemiologiska lägesbild för fågelinfluensa finns en sammanställning av smittläget nationellt och internationellt. Sedan årsskiftet har smittläget präglats av enstaka positiva fynd av fågelinfluensa hos vilda fåglar, i snitt ungefär ett per vecka, på geografiskt spridda platser i landet. Under samma period har det bara varit ett utbrott hos tama fåglar och det är ett betydligt bättre resultat än samma period under 2021 som var mycket svår.


På kort sikt förväntar vi oss en ytterligare förbättring där risknivån succesivt sjunker i takt med mindre gynnsamma förhållanden för virusöverlevnad och avtagande flyttfågeltrender. Med det sagt kvarstår en viss risk för introduktion till fjäderfä och lokalt kan den risken vara högre än den generella riskbedömningen speglar.


Samtidigt som situationen på nationell nivå är relativt bra, är den rapporterade förekomsten av fågelinfluensa hög globalt vilket kan öka riskerna för nyintroduktion av fågelinfluensa med flyttfåglar på längre sikt och eventuellt redan till hösten. Tyvärr pekar mycket på att vi kommer att behöva leva med fågelinfluensa även framöver och mycket arbete pågår för att anpassa fjäderfäproduktionen i Europa till det nya smittläget.
Ett stort arbete som pågår är att stärka smittskyddet inom fjäderfäproduktionen. De båda branschorganisationerna Svenska ägg och Svensk fågel har fått finansiering från Jordbruksverket för att arbeta med bl. a utbildningsinsatser för att ytterligare höja smittskyddet i Sverige.


SVA har i samarbete med SLU, Lunds universitet och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) nyligen inlett ett forskningsprojekt finansierat av FORMAS som ska ta tillvara lärdomar från fågelinfluensautbrotten 2020-2022. Från de utbrott vi har haft har vi sett att det rört sig om flera olika tillfällen av smittöverföring från vilda fåglar till tamfjäderfän. Projektet som helhet syftar till att ta fram kunskap som ska ge underlag för ännu mer träffsäkra förebyggande åtgärder för att förhindra framtida utbrott av fågelinfluensa.


Vaccination diskuteras

Frankrike driver som ordförandeland i EU, och som det hårdast drabbade landet av fågelinfluensa, frågan om att införa vaccination mot fågelinfluensa i EU. Vaccinationsfrågan är mycket komplex och en av de stora utmaningarna är att övervakningen av sjukdomen försvåras i vaccinerade populationer. Orsaken till det är att vaccineringen inte helt förhindrar infektion och utsöndring av virus, däremot skyddar det mot symtom på sjukdomen. Resultatet blir att fågelinfluensa kan gå under radarn eftersom det kan finnas symtomlösa infekterade flockar och övervakningen måste baseras på aktiv övervakning med provtagning. I Sverige har samtliga utbrott de senaste åren konstaterats genom klinisk eller passiv övervakning där djurägare och veterinär har anmält misstanken baserat på ökad dödlighet och/eller kliniska symtom.

Ytterligare en utmaning är att ta fram vacciner som är effektiva och som kan administreras på ett sätt som är hanterbart i dagens fjäderfäproduktion. Vaccinerna som används behöver också kunna anpassas efter fågelinfluensavirusets föränderliga karaktär. Samtidigt är situationen inom vissa delar av fjäderfäproduktionen ohållbar. Över 2 100 utbrott av högpatogen fågelinfluensa hos fjäderfä har rapporterats till EU:s animal disease information system (ADIS) sedan 1 oktober 2021.

Närmare 42 miljoner fjäderfän har dött eller avlivats på drabbade gårdar i Europa under samma period och utöver det har ett stort antal friska fjäderfän inom restriktionsområden avlivats i förebyggande syfte i vissa länder.
Fågelinfluensan kvarstår tyvärr som en av många utmaningar för dagens livsmedelsproducenter i ett läge där Sveriges livsmedelsproduktion är viktigare än någonsin.

Läs mer

Smittläge för fågelinfluensa - SVA

Rapportera sjuka/döda vilda djur - Rapporteravilt (sva.se)

Högriskområdet för fågelinfluensa upphävs | Jordbruksverket (mynewsdesk.com)

Afrikansk svinpest i norra Italien

Italienska myndigheter rapporterade den 7 januari 2022 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats från ett vildsvin i norra Italien (Piemonte).

Karta över rapporterade fallet av afrikansk svinpest (ASF) hos vildsvin (blå punkter) i norra Italien. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS 13 januari 2022.

Sedan mer än 40 år har ASF av genotyp I funnits på den italienska ön Sardinien, och efter väldigt omfattande och långvariga kontrollåtgärder så betraktas situationen sedan några år äntligen vara under kontroll, med förhoppningar om en snar utrotning.

Den smitta som nu påvisats i norra Italien är ASF av genotyp II, och det finns således inget samband med eventuellt kvarvarande smitta på Sardinien utan rör sig snarare om långväga smittspridning med ursprung i något av de länder som är drabbade av den ASF-epidemi som sedan 2014 pågår i stora delar av centrala och östra Europa.

Efter att det första fallet bekräftades hittades snabbt ytterligare fem smittade kadaver och ett område om 1 600 km2 definierades som smittat, med intensifierat kadaversök, restriktioner för tillträde och jaktförbud. Vildsvinspopulationen är relativt tät i norra Italien, där det också finns många tamgrisbesättningar.

Utvecklingen av afrikansk svinpest i Europa

Italien blir nu den trettonde medlemsstaten att drabbas av den pågående spridningen av ASF genotyp II inom EU. Övriga medlemsstater som rapporterat utbrott hos tamgris eller vildsvin är: Belgien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien, Tyskland, Ungern samt Grekland med en enskild rapport om ett utbrott i en småskalig besättning.

Tjeckien, som 2017 drabbades av en begränsad ASF-introduktion till vildsvin i östra delarna av landet friförklarades officiellt i mars 2019 och Belgien friförklarades i november 2020. Med undantag av Rumänien och till viss del Bulgarien har smittspridningen i EU främst skett i vildsvinspopulationen med sporadiska utbrott i tamgrisbesättningar och då med begränsad sekundär spridning.

Spridningen har dels skett successivt och långsamt inom vildsvinpopulationen, dels via långväga spridning med människans hjälp. Introduktionerna av ASF till det nya området i Italien, mer än 800 km från närmaste kända pågående smittspridning i vildsvinspopulationer, visar liksom tidigare att humanmedierad spridning kan ske när som helst, till vilket land som helst och till tamgrisar såväl som vildsvin oberoende av avstånd till pågående smittspridning i närliggande vildsvinspopulationer.

Italien är Europas åttonde största exportör av fläskprodukter, med uppskattade specialiteter som lufttorkad skinka och salami. Kött, andra kroppsdelar och kroppsvätskor från smittade vildsvin och tamgrisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige bedöms vara den största smittrisken för svenska grisar och vildsvin. Värmebehandling (60 grader Celsius) eller lagring i mer än 3-5 månader avdödar viruset. Lufttorkade och lättrökta produkter pekas ofta ut som riskprodukter även om lagrings/luftningstiden i de flesta fall är så lång att eventuellt virus inte längre är aktivt.

Betydelse för svenska förhållanden

Relativt stora mängder av både tamgris- och vildsvinsprodukter importeras till Sverige från Italien, framförallt lufttorkad skinka. Inom EU är export av fläskprodukter från områden med smittade tamgrisar inte tillåten, detta gäller dock inte områden där smittan endast påvisats hos vildsvin. Privatpersoner kan fritt ta med sig köttprodukter vid resor inom EU. Det finns inget som tyder på att smittan nått tamgrisar eller att smittade djur eller produkter spridits från Italien. Import av levande grisar och vildsvin till Sverige är extremt begränsad och strikt kontrollerad.

Djur som är smittade med ASF uppvisar kraftiga symtom och det bedöms därför inte sannolikt att smittade djur skulle kunna passera de kontroller som legalt importerade djur genomgår utan att upptäckas. Inga levande grisar eller vildsvin har importerats till Sverige från Italien under riskperioden för smitta.

God efterlevnad av förbudet mot import av produkter från smittade områden, i kombination med goda smittskyddsrutiner som omfattar minimerad direkt eller indirekt kontakt med vildsvin i våra grisbesättningar, ger förutsättningar att hålla Sverige fritt från ASF. Mot bakgrund av biosäkerheten i svenska grisbesättningar, Sveriges geografiska läge utan landgräns mot smittade länder och med hav som landgräns i stora delar av de områden där vildsvin finns, bedömer vi att det är en fokal introduktion till vildsvin via mänskliga aktiviteter som är det mest sannolika scenariot för ASF-introduktion i Sverige.

Vi bedömer också att det är mest troligt att introduktion sker via icke-kommersiell import av livsmedel. Det finns inget som tyder på att ASF-virus finns eller har funnits i kommersiella produkter inom EU, ändå har smittan vid flera tillfällen (norra Italien, Belgien, Tjeckien, västra Polen) uppenbarligen spritts på annat sätt än via kontaktsmitta djur till djur i vildsvinspopulationen.

Det är rimligt att anta dessa långväga förflyttningar av smittan skett via köttprodukter från infekterade tamgrisar eller vildsvin med ursprung i smittade länder som förts med sig av enskilda personer, och att risken för Sverige också är störst från icke-kommersiellt införda produkter. Via tillslag i tullen vet vi även att det förekommer illegal, kommersiell införsel.

Skarpare övervakning nödvändig?

SVA skulle gärna se intensifierad övervakning med avseende på kött vid Sveriges gränser.
I Europa utanför EU har ASF sedan tidigare rapporterats från Georgien, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Serbien. I augusti 2018 rapporterade Kina sitt första fall av ASF och efter det har sjukdomen fått en omfattande geografisk utbredning i landet och spridits till ett flertal länder i Asien samt till Dominikanska republiken och Haiti. Risken för fortsatt global spridning bedöms som mycket hög.

Bedömningen är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen. Det krävs en kedja av händelser för att smittan ska nå svenska djur, och ju längre tid som går med fortsatt smittspridning, och ju fler områden och länder som är drabbade, desto högre är sannolikheten att denna kedja av händelser som krävs till slut inträffar.

Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA, som undersöker om djuren bär på smittan. Den som påträffar döda vildsvin kan enkelt rapportera detta via SVA:s webbplats:

Rapportera sjuka/döda vilda djur - Rapporteravilt

 

 

Prenumerera på bloggen

Om Bloggen

Prenumerera på bloggen