Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Blogg

Första utbrotten av EHD i Europa

I november rapporterade italienska myndigheter att EHD (epizootisk hemorragisk sjukdom) bekräftats från nötkreatur på Sardinien. Detta var första gången som denna sjukdom rapporterats från Europa.

Karta över utbrott av Epizootic hemorhagic disease (EHD)) i Europa till och med 15 december 2022. Röda punkter motsvarar utbrott på nötkreatur och den blå punkten hos en kronhjort. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS.

Efter den första rapporten om EHD i Europa med utbrott hos nötkreatur på Sardinien, har utbrott bekräftats från ytterligare en nötbesättning på Sardinien, från en vild kronhjort på Sardinen, en nötbesättning på Sicilien, och efter det från flera nötkreatursgårdar i flera olika regioner i södra Spanien.

EHD är en vektorburen sjukdom som drabbar tama och vilda idisslare och som orsakas av ett virus som är nära besläktat med det virus som ger upphov till sjukdomen blåtunga (BT). Främst drabbas vitsvanshjortar, andra hjortdjur och nötkreatur. Infekterade vitsvanshjortar drabbas av allvarlig sjukdom med hög dödlighet. Hos nötkreatur ses feber, anorexi och svårigheter att äta, avmagring, sår i munhåla, hälta, andnöd och rodnad på juver. Sjukdomen kan inte infektera människor. Liksom BT överförs sjukdomen mellan djur med svidknott (Culicoides spp.). Detta gör att infektionen är starkt säsongsbunden med flest fall under de delar av året då vektorerna är aktiva (på norra halvklotet under sensommar och höst) och att sjukdomen följer förekomsten av kompetenta vektorer (det vill säga en blodsugande insekt som kan bli infekterad när den sticker ett infekterat djur, uppförökar virus i kroppen och sedan sprider sjukdomen när den sticker ett annat djur).

Spridning av virus

I samband med utbrottet av BT i norra Europa (2007-2008) sågs att flera olika arter av Culicoides än man tidigare trott kunde sprida BT-virus. Detta gäller sannolikt även EHD-virus. Flera Culicoides arter som identifierats som potentiellt kompetenta vektorer är utbredda i norra Europa. Klimatförändringar leder till att de kompetenta vektorernas utbredning ökar, att virus uppförökas snabbare i vektorn och att den vektoraktiva säsongen förlängs. EHD-virus kan dock inte förökas i vektorn och spridas om dygnsmedeltemperaturen är under 15° Celsius.

EHD har tidigare regelbundet förekommit i Nordamerika, Asien, Afrika och Australien och på senare tid i länder i Medelhavsområdet inklusive Algeriet, Israel, Jordanien, Marocko, Tunisien och Turkiet. Utbrotten i Italien och Spanien misstänks ha orsakats av infekterade Culicoides spp som burits med vinden från Nordafrika,

Sjukdomen är förtecknad enligt EU:s djurhälsolag och således anmälningspliktig i Sverige vid misstanke om förekomst hos djur i enlighet med SJVF2021:10 (K12). För närvarande finns inget godkänt vaccin.

Viktigt första fall på vilda djur i Europa

Fallet med den vilda kronhjorten på Sardinien, det första fallet av EHD hos vilda djur vilka skulle kunna utgöra en sjukdomsreservoar, är viktigt. Med tanke på att Sardinien är en ö är risken för resten av Europa dock begränsad. Situationen i Spanien är mer oroande, dock kan smittspridning inte ske i stora delar av Europa under vinterhalvåret.

Culicoides spp kan inte spridas med vind över så stora avstånd som från södra Spanien respektive Sardinien och Sicilien. Inga levande djur mottagliga för infektionen (vilda eller tama idisslare) har importerats till Sverige från Spanien eller Italien under de senaste tre månaderna. Om sjukdomen skulle fortsätta spridas i Europa förväntas spridningen anta ett förlopp liknande andra vektorburna sjukdomar, närmast BT, med en relativt långsam spridning norrut med flera vektorsäsonger innan Nordeuropa och Sverige nås. Mot bakgrund av detta bedömer vi i nuläget att sannolikheten för introduktion av EHD är försumbar. Vi följer utvecklingen kontinuerligt.

Läs mer

Om EHD hos WOAH (tidigare OIE), världsorganisationen för djurhälsa: Epizootic haemorrhagic disease

Högriskområde för fågelinfluensa för tredje säsongen i rad

Sverige och EU har drabbats hårdare av fågelinfluensa under de två senaste säsongerna än någonsin tidigare och har dessutom för första gången upplevt omfattande smittspridning under sommaren. Det finns därför farhågor om att också den säsong som nu inleds kommer att bli besvärlig.

Karta över utbrott av högpatogen fågelinfluensa på fjäderfä (röd prick) och andra fåglar i fångenskap (gul prick) och vilda fåglar (blå prick) rapporterade till ADIS med datum för konfirmering från 1 oktober 2022. Utdrag från ADIS 2022-11-10. Ett fall hos en ormvråk påträffad död 22 oktober i Smedstorp i Tomelilla kommun saknas på kartan.

Antalet rapporter om utbrott av fågelinfluensa i fjäderfäbesättningar i Sveriges närområde ökar och denna vecka rapporterade Danmark om ett utbrott i en kalkonanläggning på Själland. Onsdagen 16 november träder Jordbruksverks beslut om att införa högriskområde för fågelinfluensa i stora delar av södra Sverige i kraft. Högriskområde innebär bland annat att fjäderfän på kommersiella anläggningar behöver hållas inomhus.

Utbrotten av fågelinfluensa som vi sett på anläggningar i Sverige har orsakats av virusintroduktion från vilda fåglar och införandet av högriskområde syftar till att minska den risken. Utbrotten på kommersiella anläggningar i Sverige har dock skett i flockar utan tillgång till utevistelse vid utbrottstillfället vilket pekar på att de indirekta kontakterna med vilda fåglar har stor betydelse. Högriskområdet kan därför ses som en signal även till verksamheter som normalt håller fjäderfä inomhus att fokusera ännu mer på förebyggande smittskyddsåtgärder.

Riskområdet som nu införs är baserat på en riskkartläggning från SVA som baserar sig bland annat på tidigare utbrott och konstaterad fågelinfluensaförekomst på vilda fåglar. Metoden som används för att bedöma risken i olika områden förbättras hela tiden för att öka precisionen på de åtgärder som sätts in. Infektionsdynamiken för fågelinfluensa är dock mycket oförutsägbar så det är viktigt att fortsatt ha en bra övervakning bland vilda fåglar för att bedöma smittläget kontinuerligt och anpassa riskhanteringen och högriskområdets utbredning efter det.

Läs mer

Smittläge för fågelinfluensa - SVA

Senast publicerad epidemiologiska lägesbild

Riskvärdering – högriskområden för introduktion av högpatogen fågelinfluensa till fjäderfä (pdf) 

Pressmeddelande från Jordbruksverket

Webbnyhet SVA

Rapportera om du ser sjuka eller döda vilda fåglar på rapporteravilt.sva.se

 

Klimatförändringen påverkar den svenska myggfaunan

Nilfeber som orsakas av ett myggburet virus, nilfebervirus (West Nile-virus), kan drabba fåglar, hästar och människor. Vanligtvis ger infektion med viruset inga sjukdomstecken alls, men allvarligare symptom som feber, hjärninflammation eller hjärnhinneinflammation förekommer. Sedan 2018 har sjukdomen förekommit längre norrut i Europa än tidigare, med lokal smittspridning under sommarperioden i bland annat Tyskland.

Bilden visar en nilfebersmygga (Culex modestus). Klimatförändringarna möjliggör för Nilfebersmygga att övervintra i Sverige. Inga fall av sjukdomen nilfeber har rapporterats i Sverige. Foto: Anders Lindström, SVA.

Flera allvarliga infektionssjukdomar hos djur, inklusive zoonoser är vektorburna, dvs överförs mellan djur, människor eller mellan djur och människor med insekter, som då kallas vektorer. Spridning av en vektorburen sjukdom via insektsbett innefattar oftast också ett steg där smittämnet uppförökas i insekten. Det är vanligtvis beroende av temperaturen, vid varmare väder tar det kortare tid och mer smittämne bildas.

På våra nordliga breddgrader har vi varit fredade från flera vektorburna sjukdomar som är vanliga längre söderut. Detta då vektorerna inte förekommer här, eller då det är för kallt för att hinna med flera smittspridningscykler under en vektorsäsong. Klimatförändringen gör att riskerna för smittspridning kan öka, med både nya vektorarter och snabbare smittspridningscykler.

Under hösten 2022 har dagspressen rapporterat om fynd av nilfebersmygga (Culex modestus) i Halland. Det är en myggart som skulle kunna sprida nilfebervirus till fåglar, hästar och människor. Inga fall av sjukdomen nilfeber har påvisats i Sverige. Nilfebersmygga upptäcktes för första gången i Sverige i Skåne i juli 2016. År 2017 hittades en population som förökade sig på Falsterbonäset och nyligen upptäcktes en population i Halland. Nilfebersmyggan övervintrar som fullvuxen mygga, och klimatförändringar med varmare och kortare vintrar har gjort att den har kunnat sprida sig längre norrut, en utveckling som förmodligen kommer fortsätta. De nordligaste kända populationerna idag finns utanför St. Petersburg i Ryssland.

Historik och smittspridning

Nilfebervirus isolerades första gången 1937 från en kvinnlig patient med febersjukdom i ett område i nordvästra Uganda som heter West Nile. Vilda fåglar är de naturliga bärarna av viruset och upprätthåller smittan i områden där sjukdomen förekommer. Vissa fågelarter blir inte sjuka medan andra dukar under av infektionen.

Smitta sprids mellan fåglar via stick av infekterade myggor, framför allt sydlig husmygga (Culex pipiens) som nästan uteslutande biter fåglar. Sydlig husmygga är en allmänt förekommande myggart i stora delar av världen och även i Sverige.

Vid vektorburen smittspridning mellan fåglar och däggdjur (inklusive människor) brukar man prata om brovektorer. Brovektorerna är myggarter som biter både fåglar och däggdjur, till skillnad från till exempel sydlig husmygga som nästan uteslutande biter fåglar. En brovektor kan därför överföra virus från en infekterad fågel till en mottaglig däggdjursart, inklusive människa. Vid flera utbrott av nilfeber på människor i Europa har nilfebersmyggan (en brovektor) pekats ut som nyckelart för smittspridning mellan fåglar och människor, även om viruset har påvisats i flera olika myggarter. För att nilfebervirus ska kunna spridas i Sverige måste fåglar bli smittade utomlands där smittan finns, överleva infektionen, flyga till Sverige och sedan bli stuckna av en mygga som är en kompetent vektor för viruset.

För att det ska bli ett utbrott av nilfeber krävs det att ett antal fåglar blir infekterade. När ett tillräckligt stort antal fåglar bär på viruset ökar chansen att de ska bli bitna av brovektorer som till exempel nilfebersmygga. Dessa skulle sedan kunna sprida virus vidare till hästar och människor i Sverige. Infekterade hästar och människor kan dock inte sprida smitta vidare. De har till skillnad från fåglar så låga virusnivåer i blodet att de inte kan bidra till vidare smittspridning. De betraktas därför som så kallade ”dead end hosts” och utgör inte någon smittrisk för myggor, andra hästar eller människor.

De flesta hästar och människor som smittas av nilfebervirus får inga symtom alls. En mindre andel får feber och influensaliknande symtom, och de tillfrisknar oftast komplikationsfritt inom en till två veckor. Hos en liten andel smittade hästar och människor utvecklas en mer allvarlig sjukdom med neurologiska symtom och tecken på hjärn- eller hjärnhinneinflammation. Dödsfall förekommer bland dessa. Nilfeber lyder under epizootilagen. Djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär (K12, SJVFS 2021:10). Veterinärer som misstänker nilfeber ska anmäla detta till Jordbruksverket. Hästar som ska vistas i områden med smittspridning kan vaccineras mot nilfeber.

Nilfeber förekommer sedan flera decennier i flera länder i sydöstra Europa. Sedan 2018 har sjukdomen förekommit längre norrut i länder som Italien, Frankrike och Tyskland. Fall ses oftast från juli till oktober, då vektorerna är mest aktiva, men emellanåt smittas människa och häst även tidigare eller senare under säsongen.

Sjukdomsförekomsten och antalet rapporterade fall varierar mellan åren, i år (2022) har till exempel Italien rapporterat många fall. En stor andel av de cirka 50 hästfall som rapporterats i EU under augusti-september 2022 härrör från Italien (31) och Tyskland (8). Från år 2018 till 2022 ses ingen märkbart ökad utbredning, se kartor nedan. Med anledning av fallen som rapporterats under hösten från Tyskland har ansvarig myndighet i Danmark nyligen värderat risken för att danska hästar utsätts för smitta, och denna har bedömts som mycket låg. I dagsläget bedömer SVA att risken för att hästar smittas med nilfebervirus i Sverige ligger på motsvarande nivå.

SVA följer situationen kontinuerligt och återkommer med nya bedömningar när behov uppstår.

Karta visar utbrott av nilfeber i Europa 2018 till 2022
Antal rapporterade fall av nilfeber på djur (häst och fåglar)/land i Europa, 2018-september 2022. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS.

 

Nya utbrott av afrikansk svinpest hos tamgris i Tyskland

Tyska myndigheter rapporterade den 2:a juli 2022 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats från grisar i en besättning i Niedersachsen i västra Tyskland.

Karta över utbrott av ASF på tamgris och vildsvin i Tyskland från Friedrich Loeffler-institutet med de tre senaste utbrotten på tamgris i Tyskland markerade med pilar.

Efter att ASF upptäcktes hos vildsvin i östra Tyskland för snart två år sedan har smittan spridits i vildsvinspopulationerna i flera förbundsstater längs med den tysk-polska gränsen. Och vid ett fåtal tillfällen drabbat tamgrisar i de områden där smittan finns på vildsvin. I samtliga dessa fall har utbrotten kontrollerats med avlivning och destruktion av drabbade besättningar, och utan vidare smittspridning inom tamgrispopulationen. I slutet på maj rapporterades ASF från en liten besättning i södra Tyskland (Baden-Württemberg) utanför de smittade områdena. Den 2:a juli bekräftades ytterligare ett fall på tamgrisar från en annan förbundsstat utanför de smittade områdena (Niedersachsen) i västra Tyskland. Samma dag bekräftades även ytterligare ett utbrott på tamgris inom smittat område från förbundsstaten Brandenburg.

Besättningen i Niedersacshen har närmare 300 suggor och 1 500 smågrisar och ligger i ett område med intensiv grisproduktion nära gränsen mot Nederländerna. Kliniska tecken på ASF i form av feber och nedsatt aptit upptäckes på suggorna varpå djurägarna rapporterade misstanke om ASF och besättningen provtogs. Alla grisar avlivades den 3:e juli och skydds- och övervakningszoner enligt EU:s regelverk kommer bekräftas den 4:e juli. Restriktionerna omfattar bland annat transportstopp för levande grisar, fläskprodukter och gödsel. Inom restriktions- och övervakningsområdet som sträcker sig in i angränsande förbundsstater finns 296 besättningar med nästan 200 000 grisar. Alla dessa besättningar undersöks nu av de veterinära myndigheterna. Det har ännu inte kunnat fastställas hur smittan kunnat introducerats till den drabbade besättningen.

Den fortsatta spridningen av ASF i Tyskland, med två långa geografiska smitthopp utan känd koppling till pågående smittspridning i vildsvinspopulationen, visar liksom tidigare att humanmedierad spridning kan ske när som helst och hur långt som helst, oberoende av avstånd till pågående smittspridning i närliggande vildsvinspopulationer. För att skydda svenska grisar från smittan är det därför av yttersta vikt med fungerande smittskyddsrutiner som upprätthålls hela tiden, varje dag utan undantag, i alla grisbesättningar oavsett produktionsform eller besättningsstorlek.

Bedömningen i nuläget är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion till Sverige ytterligare, men att den fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen. SVA bedömer också fortsatt att den troligaste introduktionsvägen till Sverige är till vildsvinspopulationen. Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA via SVA:s webbplats:

 

Afrikansk svinpest i Rom

Italienska myndigheter rapporterade den 5 maj 2022 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats hos ett dött vildsvin som hittats i ett naturreservat norr om Rom.

Karta över Rom med naturreservatet där ett dött vildsvin positivt för ASF hittats markerat. Källa: Google maps.

I januari 2022 bekräftades positiva fall av ASF av genotyp II på vildsvin i Genua-provinsen i norra Italien. Sedan dess har bekämpning pågått i det smittade området inkluderande bland annat vildsvinsfällor, intensifierat sökande efter döda vildsvin, restriktioner för tillträde och jaktförbud. Inga tamgrisbesättningar har hittills rapporterats smittade men förebyggande avlivning och produktionsstopp sker i det smittade området.

Introduktionen av ASF till det nya området i Italien, mer än 400 km från den pågående smittspridningen i Genua-provinsen, visar liksom tidigare att humanmedierad spridning kan ske när som helst och hur långt som helst, oberoende av avstånd till pågående smittspridning i närliggande vildsvinspopulationer.

Smittkarta visar fall av afrikansk svinpest hos vildsvin i norra Italien och utanför Rom.
Karta över rapporterade fallet av afrikansk svinpest (ASF)hos vildsvin (blå punkter) i norra Italien och utanför Rom. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS 6 maj 2022.

Under ASF-epidemin i Europa har långväga spridning från smittade områden skett vid flera tillfällen (Rom, norra Italien, Belgien, Tjeckien, västra PolenDet är rimligt att anta att dessa långväga förflyttningar av smittan skett via köttprodukter från infekterade tamgrisar eller vildsvin med ursprung i smittade länder som enskilda personer fört med sig.

Bedömningen är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion till Sverige ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen.

Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA via SVA:s webbplats:

Rapportera sjuka/döda vilda djur - Rapporteravilt

Prenumerera på bloggen

Om Bloggen

Prenumerera på bloggen