Gå direkt till innehåll

Beskällarsjuka (dourine) hos häst

Andra sjukdomsnamn: Dourine

Häst

Beskällarsjuka (dourine) är en allvarlig, parasitorsakad könssjukdom hos hästdjur. Hästar får vätskesvullnader i könsorganen, nässelutslag och förlamning. Där sjukdomen är allmänt spridd får djuren vanligen mildare symtom. Sjukdomen har aldrig påvisats i Sverige.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Vätskesvullnad (ödem) mellan frambenen hos häst med beskällarsjuka (dourine).
Vätskesvullnad (ödem) mellan frambenen hos häst med beskällarsjuka (dourine). Foto: Istituto G.Caporale Teramo, talien

Beskällarsjuka (dourine) som drabbar hästdjur har aldrig påvisats i Sverige. Reservoarer är framför allt hästar, åsnor och mulor, men seropositiva (antikroppsbärande) zebror har påvisats.  

Statistik om sjukdomsförekomsten haltar något på grund av att efter 2018 (covid-effekt?) har många länder inte rapporterat något till OIE (World Organisation for Animal Health). Mellan 2014 och 2019 har fall rapporterats framför allt från afrikanska länder (n=7) och vidare från Ryssland, Kirgyzstan, Mongoliet och Pakistan. Under första världskriget var sjukdomen globalt spridd, men den utrotades i länder som idag tillhör EU, liksom i Nordamerika. Italien hade dock en allvarlig epidemi på 1970-talet, varpå sjukdomen sedermera utrotades igen, tills ett nytt utbrott rapporterades 2011. Det följdes av smittspårning och ett nationellt bekämpningsprogram. Sju olika italienska hästbesättningar befanns då positiva. 

Symtom

Ödem i bakbenen hos häst med beskällarsjuka (dourine).
Ödem i bakbenen hos häst med beskällarsjuka (dourine). Foto: Istituto G.Caporale Teramo, Italien

Sjukdomens inkubationstid, svårighetsgrad och duration varierar, men den är ofta dödlig om än spontan avläkning förekommer. Åsnor och mulor är motståndskraftigare än hästar.

Beskällarsjuka är ofta kroniskt förlöpande och kan delas in i tre faser. Symtomen ses först i genitalia (könsorganen) med vätskeansamling, fortsätter med hudförändringar och slutar med förlamning. Vid nedsatt allmän kondition och andra infektioner kan symtomen förvärras.

  • Sjukdomen börjar vanligen med vätskeansamling (ödem) och inflammation i yttre könsdelar under 1-4 veckor, men ibland ända upp till 6 månader, efter infektion.
  • Hingstar får ödem i penis, pung, förhud och omgivande hud, ibland ända fram till bröstkorgen. En slemmig, varig flytning från urinröret ses också.
  • Ston får ödem i och flytningar från vulva, vilket kan leda till vaginalframfall. Ödemet letar sig vidare mellan anus och könsorgan till juver och framåt längs buken. Ibland kan sår i vagina uppträda. Såren kan ge upphov till opigmenterade ärr (se bild), likt de som ses vid godartad beskällarsjuka (infektion med EHV-3). Kastning kan förekomma.
  • Hos både hingst och sto utvecklas sedan typiska ringformade, förhöjda hudlesioner 1-10 cm i diameter. Förändringarna påminner om nässelutslag (urtikaria) och ses framför allt på nacke, höftledsområde och nedre delen av buken.
  • Efter en tid kan försämrad koordination, svaghet och ökande förlamning utvecklas. Även halvsidig ansiktsförlamning och slapphet i läpparna förekommer. Det beror på en tilltagande central och/eller perifer degenerativ nervskada med inflammation i blodkärlen (vaskulit) och ödem.
  • Hornhinneinflammation (keratit) och bindhinneinflammation (konjunktivit) ses ofta.
  • Utmärgling, muskelförlust, anemi och intermittenta feberattacker har beskrivits.
  • Slutligen dör hästen.

Även om hästen överlever kan nedsatt kondition, muskelatrofi och utmärgling göra att djuret avlivas av djurskyddsskäl.

Smittämne (agens)

Opigmenterade ärr i vulvaområdet hos sto med beskällarsjuka (dourine).
Opigmenterade ärr i vulvaområdet hos sto med beskällarsjuka (dourine). Foto: Istituto G.Caporale Teramo, Italien

Beskällarsjuka är den enda könssjukdom hos häst som orsakas av en parasit och den äldsta kända könssjukdomen (veneriska sjukdomen) hos hästdjur. Sjukdomen orsakas av en parasit, Trypanosoma equiperdum, en protozo som hör till subgenus Trypanozoon. Det är svårt att skilja T. equiperdum från en annan trypanosom, T. evansi, som ger sjukdomen surra hos häst och andra djurslag. Molekylära studier från senare tid visar att T. equiperdum troligen är en subtyp av T. evansi. 

Subgenus Trypanozoon innefattar även de tre underarterna av Trypanosoma brucei (Trypanosoma brucei brucei, T. brucei gambiense, T. brucei rhodesiense). Underarten brucei kan orsaka sjukdomen nagana hos husdjur, medan underarterna rhodesiense och gambiense kan ge sömnsjuka hos människor, se information på oie.int Aetiology (pdf).

Smittvägar

Beskällarsjuka är den enda trypanosomsjukdom som överförs vid betäckning (övriga sjukdomsframkallande trypanosomer smittar via insekter). Beskällarsjuka kan även spridas genom insemination med infekterad sperma. Därför ses sjukdomen framför allt hos vuxna djur, men det förekommer att föl smittas av infekterade ston. Överföring från hingst till sto är vanligast, men det händer att ston smittar hingstar. Parasiterna kan försvinna från könsorganen i veckor till månader, och oftare då i senare skede av sjukdomen. Djuren är då inte smittsamma. Åsnor och mulor är mer resistenta än hästar och kan bli symtomlösa smittbärare, medan hästar oftast dör av infektion. Parasiten överlever inte utanför värddjuret.

Patogenes

Parasiten T. equiperdum undviker djurets immunförsvar och påverkar genom att tillfälligt förändra glykoproteiner som sitter på parasitens yttre delar. Olika stammar av T. equiperdum har varierande förmåga att orsaka sjukdom. För övrigt är patogenesen dåligt känd. 

Diagnos

Parasiten Trypanosoma equiperdum, mikroskopvy.
Parasiten Trypanosoma equiperdum, mikroskopvy. Foto: Istituto G.Caporale Teramo, Italien

Kliniska symtom vid beskällarsjuka kan vara mycket typiska och sannolikhetsdiagnos kan då ställas. I de fall symtomen är mer diffusa, samt hos kontaktdjur och andra riskgrupper krävs laboratorieanalys för diagnos. Eftersom sjukdomen inte finns i Sverige ingår i diagnospusslet även anamnesen, det vill säga vistelse i område där sjukdomen kan finnas och avel/betäckning.

I akut skede kan parasiterna ibland påvisas genom mikroskopering av utstryk från könsorganen eller hudlesioner samt, mer sällan, i blod. Påvisande av parasitens DNA med hjälp av PCR från vävnad, kroppsvätskor eller blod finns också beskrivet. Eftersom få parasiter finns i vävnaden och endast under en kort period i blod är påvisandet av agens långt ifrån alltid möjligt.

Eftersom påvisandet av trypanosomer från infekterade djur är en osäker analys, används ofta antikroppsanalys i serum för säkerställande av diagnos. Korsreaktioner med antikroppar mot andra trypanosomer förekommer dock.

För mer information avseende så kallad ”case defintion” för dourine, det vill säga när diagnos kan sägas vara giltig för rapportering till OIE (2021) (pdf), se länk.

Vid internationell handel med hästdjur krävs enligt OIE, 2021 komplementbindningstest (CFT) för att utesluta dourine. CFT används även framgångsrikt vid bekämpningsprogram. Andra antikroppspåvisande tester finns också, som exempel IFA, ELISA och AGID.

Differentialdiagnoser till beskällarsjuka bland sjukdomar som förekommer i Sverige skulle kunna vara godartad beskällarsjuka (EHV-3), CEM, mjältbrand, ekvin virusarterit, anasarka (se kvarka) samt andra tillstånd som leder till ödem eller utmärgling. Bland sjukdomar som förekommer i andra länder kan även ekvin infektiös anemi, surra och nagana räknas in. Nagana (oie.int) är en afrikansk benämning på en sjukdom orsakad av olika trypanosomer hos flera olika djurslag.

Provtagning

Serologisk analys (antikroppstest) efterfrågas exempelvis vid import av hästdjur till Sverige från vissa länder och vid export från Sverige när införsellandet så kräver. För sådant antikroppstest tas blodprov i serumrör, använd remiss export/import (pdf).

Prov för mikroskopi och PCR är i dagsläget inte aktuellt i Sverige.

Behandling

På grund av dålig prognos och att effektivt preparat mot sjukdomen saknas är behandling inte aktuell. Därför är det också viktigt att inte introducera sjukdomen till Sverige.

Isolering

Vid misstanke om beskällarsjuka hos hästdjur i Sverige kontaktas omgående Jordbruksverket eller SVA för vidare handläggning.  

Sannolikt isoleras det misstänkta djuret omedelbart och eventuell avel (betäckning, teasing, samling av sperma) stoppas. In- och uttransport av hästar stoppas likaså tills smittrisken bekräftas vara över. Andra hästar som haft sexuell kontakt med den infekterade individen skulle behöva isoleras och testas. 

Stallrengöring och desinfektion

Parasiten överlever inte i miljön utanför värddjuret, vilket gör att desinfektion av stallmiljön inte krävs.

Profylax (förebyggande behandling)

Det finns inget vaccin mot beskällarsjuka.  Där sjukdomen finns isoleras i allmänhet djuren och efter negativt testresultat för antikroppar mot T. equiperdum får de vanligen användas i avel. Eftersom sjukdomen inte finns i Sverige stoppas den bäst genom kontroll av hästar inför införsel. Betäckning eller semin med infekterade djur ska naturligtvis inte tillåtas. Även kastrerade handjur kan överföra infektionen vid försök till betäckning.

Prognos

Prognosen är mycket dålig. Dödlighet av sjukdomen i Europa anges till 50-75 procent av drabbade, medan det finns mildare former i områden där sjukdomen är vanligare och då överlever fler smittade hästar. Att mildare former förekommer sägs även bero på att olika stammar av parasiterna har varierande förmåga att framkalla sjukdom. Många överlevande, kroniskt infekterade hästar avlivas ändå då de är en smittrisk och/eller av djurskyddsskäl.

Zoonosaspekt

Trypanosoma equiperdum utgör ingen känd risk för människor. Det finns däremot andra trypanosomer som ger sjukdom hos människa, dock inte i Sverige. För mer information, se Folkhälsomyndighetens webbplats.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är anmälningspliktig och regleras i Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga djursjukdomar (SJVFS 2021:10, K12). För import från land utanför EU (så kallat tredje land) är det Jordbruksverket som kan ge information huruvida test för dourine (och andra sjukdomar) krävs. Vid export till tredje land är det mottagarlandet som ställer krav på vad som ska vara testat innan de tillåter inträde.

Hitta på denna sida