Fågelinfluensa/Aviär influensa (AI)

Förekomst

Utbrott av fågelinfluensa har inträffat med oregelbundna intervall på alla kontinenter. HPAI finns i fjäderfäpopulationen i vissa delar av Asien och Afrika, vilket lett till att viruset även smittat och orsakat sjukdom och dödlighet bland vilda fåglar. HPAI påvisades för första gången i Sverige i februari 2006 hos två viltlevande viggar. Då var det virus av typen H5N1. I mars 2015 påvisades återigen HPAI i samband med rutinmässig provtagning av döda svanar som skickats till obduktion. Då av typen H5N8 vilket cirkulerade i viss mån Europa under vintern. Under vintern 2016-2017 fick H5N8 mycket stor spridning i Europa med fall hos både vilda fåglar och tamfjäderfä i många länder, inklusive Sverige. Under vintern 2017-2018 var det H5N6 som cirkulerade och gav fall på både vilda fåglar och hos tamfjäderfä, dock i mycket mindre utsträckning än vad H5N8 orsakade året innan. Vid årsskiftet 2019/2020 kom en introduktion av en ny variant av HPAI H5N8 till Polen och under första halvåret 2020 hade ett tiotal länder i framför allt östra Europa rapporterat fall av sjukdomen på fjäderfä.

I oktober 2020 kom en nyintroduktion av HPAI främst av typen H5N8 till västra Europa med start i Nederländerna. Utbrottet i Europa föregicks av fall i Ryssland och Kazakstan under sommaren och smittan har återigen spridits till Europa med flyttfåglar. I november konstaterades smittan i en kalkonbesättning i Skåne och under vintersäsongen 2020–2021 konstaterades totalt 24 HPAI-utbrott hos tama fåglar i Sverige. Under perioden 1 oktober 2020 till 30 september 2021 påvisades HPAI dessutom hos 126 vilda fåglar. Av utbrotten på tama fåglar var 17 av typen H5N8 och fem H5N5. Hos de vilda fåglarna påvisades typerna H5N8, H5N5, H5N1 och H5N4 där majoriteten av fynden var H5N8. Utbrottet var exceptionellt i sin omfattning och fick stora konsekvenser för fjäderfäproduktionen i Sverige.

Smittämne

Fågelinfluensa orsakas av influensavirus typ A. Utifrån två ytstrukturer på influensaviruset, hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA), indelas influensa A-virus i olika subtypskombinationer. Sexton olika varianter av hemagglutinin och nio olika varianter av neuraminidas finns beskrivna och kan förekomma i olika kombinationer. Aviära influensavirus benämns därför till exempel subtyp H5N1 eller H7N3.

Arvsmassan hos aviära influensavirus är instabil. Små förändringar i arvsmassan uppstår lätt, vilket ibland kan leda till att ett relativt ofarligt virus plötsligt blir mer sjukdomsframkallande. Dessutom är arvsmassan uppdelad i segment, vilket betyder att det kan ske slumpmässiga utbyten av större bitar av arvsmassan om två olika influensavirus samtidigt infekterar en cell. Influensavirus med nya egenskaper kan då plötsligt uppkomma.

Fågelinfluensa är en potentiell zoonos (sjukdom som smittar mellan djur och människa). Risken för att fågelinfluensa drabbar människor är dock liten. Läs mer sjukdomsinformation om fågelinfluensa på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Överlevnad i miljön

Beroende på förutsättningarna klarar fågelinfluensaviruset att bibehålla sina egenskaper att infektera nya djur under kortare eller längre tid. Viruset har ett fetthölje vilket gör att det är känsligt för alla typer av fettlösande rengöringsmedel.

Hur länge viruset kvarstår i miljön påverkas av många faktorer, såsom den ursprungliga mängden virus, temperatur, exponering för solljus och närvaron av organiskt material. Viruset överlever längre i miljöer vid låga temperaturer, i skydd från solljus och i gödsel, fjädrar eller äggrester.

På en fjäderfäanläggning överlever viruset uppskattningsvis minst några veckor i rumstemperatur och minst några månader i kallare temperaturer. Viruset överlever frysning och exempelvis har levande virus påvisats efter 12 månader i sötvatten som frusits till is i -20ºC.

Symtom hos fjäderfän vid lågpatogen aviär influensa (LPAI)

Symtomen kan vara milda och diffusa med nedsatt allmäntillstånd, ökad dödlighet, blåfärgad hud, sänkt äggproduktion och minskad foderkonsumtion, hosta, andningssvårigheter, ödem i huvud och kam, symtom från nervsystemet samt diarré.

Symtom hos fjäderfän vid högpatogen aviär influensa (HPAI)

Symtomen varierar och påverkas av olika faktorer. Ett utbrott av högpatogen fågelinfluensa karakteriseras ofta av mycket plötsligt insättande sjukdom med många fåglar som dör akut, eventuellt i kombination med symtom i form av nedsatt allmäntillstånd, minskad aptit och diarré. Svullet huvud och kam samt blödningar på benen kan ibland också ses. Värphöns kan initialt lägga ägg med mjuka skal, men slutar snart producera ägg. Dödligheten varierar mellan 50 och 100 procent. Den senast aktuella influensan, H5N8, gav ökad dödlighet på vilda fåglar, framför allt sjöfågel. I de fjäderfäbesättningar som drabbades i Sverige var plötslig ökning av dödlighet det främsta symtomet.

Smittvägar

Aviära influensavirus kan introduceras i fjäderfäflockar från symtomfria smittbärare bland vilda fåglar. De vilda fåglarna infekteras via näbben när de äter eller dricker alternativt via kloaken direkt in i tarmen. Virus utsöndras med träck och kan överleva länge i vatten. Smitta mellan vilda fåglar och tamhöns kan ske vid utevistelse eller genom att vilda fåglar kommer in i hönshuset, men sannolikt oftare indirekt genom att vildfågelträck kommer in i fjäderfähus via ventilation, utrustning eller smutsiga skor.

Smittspridningen mellan fjäderfäbesättningar sker sedan huvudsakligen via leverans av fåglar, transportfordon, redskap, kläder, foder, damm, fjädrar och personer som besökt smittade flockar. Smittspridning via luft kan ske över korta avstånd.

Diagnos

För påvisande av virus eller virusarvsmassa tas organprov ut från fåglar inskickade för obduktion. Svabbar från munhåla, luftstrupe och kloak (eller faeces), från både levande och döda fåglar, kan också användas för påvisande av virus eller virusarvsmassa.

Övervakning

Övervakning för fågelinfluensa hos tamfågel baseras i första hand på klinisk/passiv övervakning (dvs att djurägare reagerar på symptom eller ökad dödlighet och tar kontakt med veterinär) i fjäderfäflockar, vilket bedöms som en känslig övervakningsmetod då infektion snabbt orsakar ökad dödlighet hos de flesta fågelarter, med undantag för andfåglar. Serologisk övervakning görs sedan 2003 för eventuell förekomst av aviära influensavirus (subtyp H5 och H7) inom ramen för ett EU-gemensamt övervakningsprogram. Programmet styrs sedan 2021 av en EU-förordning som anger riktlinjer för utformning av riskbaserad övervakning på nationell nivå.

Övervakning av vilda fåglar baseras på fynd, rapportering och provtagning av självdöda eller sjuka och avlivade djur. SVA uppmanar allmänheten att rapportera in fynd av sjuka eller döda vilda fåglar och ett urval av dessa tas sedan in för analys. SVA:s viltveterinärer begär in fåglar baserat i första hand på rapporter som kommer in till rapporteravilt.sva.se. Mellan 400 - 500 vilda fåglar undersöks årligen. SVA har sedan programmet startade planerat, skött administrationen och undersökt samtliga prover från fjäderfä inom programmet, allt på uppdrag av Jordbruksverket. Läs mer om övervakningen i sjukdomsrapporten Surveillance of infectious diseases in animals and humans in Sweden.

Om man misstänker sjukdomen

Aviär influensa lyder under epizootilagen. Om man misstänker att djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man ska stalla in misstänkt smittade djur och alla andra djur i samma flock om det är möjligt. Ingen person, något ägg eller djur som haft kontakt med misstänkt smittade djur får lämna anläggningen förrän en veterinär tagit över fallet. Bekämpningen styrs av ett EU-gemensamt bekämpningsdirektiv, vilket innebär att det finns mycket noggrant reglerat vilka åtgärder som skall vidtas då aviär influensa misstänks eller har konstaterats. Lagstiftningen innebär också att det inte är tillåtet att vaccinera mot aviär influensa i Sverige.

I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Rapportera in fynd av döda vilda fåglar

SVA vill gärna få in rapporter om fynd av sjuka eller döda vilda fåglar för att öka kunskapen om smittläget för fågelinfluensa och andra sjukdomar hos vilda fåglar. Använd formuläret rapporteravilt.se så blir du kontaktad med instruktioner om hur du kan skicka in döda vilda fåglar till SVA för undersökning.