Dirofilaria repens hos hund

Vad säger lagstiftningen?

Infektion med Dirofilaria repens, är en anmälningspliktig sjukdom. Detta innebär att diagnosen måste anmälas till Jordbruksverket, men att detta inte kommer att leda till några omedelbara myndighetsbeslut. I de fall ett svenskt laboratorium påvisar dirofilarios med hjälp av insända prover skall laboratoriet anmäla fyndet till Jordbruksverket, det vill säga behandlande veterinär behöver inte anmäla fallet.

Förekomst

D. repens är inte en i Sverige naturligt förekommande parasit. Infektionen förekommer globalt i främst tropiska och subtropiska klimatzoner men även i tempererade områden. Infektionen är vanlig i ett flertal stater i USA. I Europa återfinns den i flera länder. Enstaka fall har diagnosticerats i Sverige och Norge hos hund från Rumänien respektive Ungern. I Europa återfinns den i flera länder. Enstaka fall har diagnosticerats i Sverige och Norge hos hund från Rumänien respektive Ungern. Under senaste åren har endemiska fall diagnosticerats i Estland och Lettland samt i norra Tyskland (Brandenburg), vilket tyder på en spridning norrut. 

Katter kan också infekteras med D. repens.

Agens och smittvägar

Hunddjur utgör huvudvärd för nematoden D. repens. Unisexinfektioner är inte ovanligt. Om så inte är fallet, det vill säga om en infekterad hund bär på vuxna maskar (adulter) av både han- och honkön producerar de vuxna honorna mikrofilarier. Dessa cirkulerar i hundens perifera blodomlopp och kan därmed tas upp av blodsugande myggor.

I myggan utvecklas mikrofilarierna till det infektiösa larvstadiet som via myggbett kan överföras till ett nytt värddjur. För att denna utveckling skall kunna ske i myggan krävs en hög medeldygnstemperatur under ett flertal dygn. Svenskt klimat uppfyller normalt inte detta temperaturkrav, det vill säga infektionen skall i dagsläget inte kunna spridas via myggor i svensk natur. En infekterad hund kan därför inte sägas utgöra en smittrisk under vistelse i svenskt klimat.

Zoonosaspekt

Människa utgör inte en naturlig värd för D. repens. Infektion hos människa förekommer dock i endemiska länder. Människor smittas på samma sätt som hundar, via bett av mygga som bär på infektiösa larver.

Patogenes och kliniska symtom

Efter ett myggbett migrerar D. repens larverna in i den subkutana bindväven där de utvecklas till adulter. Adulterna lever subkutant på olika ställen i kroppen (framförallt buken, extremiteter och huvudet)  och kan orsaka större eller mindre nybildningar. De vuxna maskarna kan leva i flera år. Honorna kan bli 17 cm långa, hanarna blir upp till sju cm långa.

Vanligaste symtom i samband med infektion med D. repens är subkutana knutor av varierande storlek.

Diagnos

Det tar ofta tid innan en hund infekterad med D. repens visar kliniska symtom och en vanlig klinisk undersökning (till exempel inför export till Sverige) av en hund som vistats i ett endemiskt område utan korrekt förebyggande behandling kan inte garantera att hunden är fri från infektionen. En hund med subkutan dirofilarios kan också vara infekterad med andra agens, till exempel D. immitis och Leishmania infantum som också sprids via myggbett.

Diagnosen ställs genom påvisande av mikrofilarier i finnålsaspirat från de subkutana knutorna och/eller i blod. Det är möjligt att utifrån mikrofilariernas morfologi skilja dem från andra mikrofilarier som förekommer hos hund, till exempel D. immitis, men det kan vara svårt speciellt om det rör sig om en blandinfektion. Alla infekterade hundar har emellertid inte påvisbar mikrofilaremi. Mikrofilarier kan även påvisas och artbestämmas med PCR. Det är också möjligt att påträffa och artbestämma de adulta maskarna efter kirurgiskt avlägsnande av knutorna.

Undersökningsmaterial för mikrofilariedetektionstest (Knott’s test): Minst 2 milliliter helblod (EDTA).

Behandling

I Sverige finns läkemedel innehållande moxidectin godkänt för behandling av kutan dirofilarios. Kirurgisk behandling kan vara aktuell. För att undvika ytterligare smittspridning samt med tanke på zoonosrisken bör hundar med mikrofilaremi behandlas med makrocykliska laktoner. 

Profylax

I Sverige finns läkemedel innehållande moxidectin godkänt för förebyggande behandling. 

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

På SVA:s webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.