Dirofilaria repens hos hund
Infektion hos hund med Dirofilaria repens ses i flera länder i Europa, där den är vanlig i många områden. I Sverige har enstaka fall diagnosticerats hos hundar från Rumänien. Symtom ses vanligen i form av knutor/svullnader i huden.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Vad säger lagstiftningen?
Infektion med Dirofilaria repens, är en anmälningspliktig sjukdom. Detta innebär att diagnosen måste anmälas till Jordbruksverket, men att detta inte kommer att leda till några omedelbara myndighetsbeslut. I de fall ett svenskt laboratorium påvisar dirofilarios med hjälp av insända prover skall laboratoriet anmäla fyndet till Jordbruksverket, det vill säga behandlande veterinär behöver inte anmäla fallet.
Förekomst
D. repens är inte en i Sverige naturligt förekommande parasit. Infektionen förekommer globalt i främst tropiska och subtropiska klimatzoner men även i tempererade områden. Infektionen är vanlig i ett flertal stater i USA. I Europa återfinns den i flera länder. Enstaka fall har diagnosticerats i Sverige och Norge hos hund från Rumänien respektive Ungern. I Europa återfinns den i flera länder. Enstaka fall har diagnosticerats i Sverige och Norge hos hund från Rumänien respektive Ungern. Under senaste åren har endemiska fall diagnosticerats i Estland och Lettland samt i norra Tyskland (Brandenburg), vilket tyder på en spridning norrut.
Katter kan också infekteras med D. repens.
Agens och smittvägar
Hunddjur utgör huvudvärd för nematoden D. repens. Unisexinfektioner är inte ovanligt. Om så inte är fallet, det vill säga om en infekterad hund bär på vuxna maskar (adulter) av både han- och honkön producerar de vuxna honorna mikrofilarier. Dessa cirkulerar i hundens perifera blodomlopp och kan därmed tas upp av blodsugande myggor.
I myggan utvecklas mikrofilarierna till det infektiösa larvstadiet som via myggbett kan överföras till ett nytt värddjur. För att denna utveckling skall kunna ske i myggan krävs en hög medeldygnstemperatur under ett flertal dygn. Svenskt klimat uppfyller normalt inte detta temperaturkrav, det vill säga infektionen skall i dagsläget inte kunna spridas via myggor i svensk natur. En infekterad hund kan därför inte sägas utgöra en smittrisk under vistelse i svenskt klimat.
Zoonosaspekt
Människa utgör inte en naturlig värd för D. repens. Infektion hos människa förekommer dock i endemiska länder. Människor smittas på samma sätt som hundar, via bett av mygga som bär på infektiösa larver.
Patogenes och kliniska symtom
Efter ett myggbett migrerar D. repens larverna in i den subkutana bindväven där de utvecklas till adulter. Adulterna lever subkutant på olika ställen i kroppen (framförallt buken, extremiteter och huvudet) och kan orsaka större eller mindre nybildningar. De vuxna maskarna kan leva i flera år. Honorna kan bli 17 cm långa, hanarna blir upp till sju cm långa.
Vanligaste symtom i samband med infektion med D. repens är subkutana knutor av varierande storlek.
Diagnos
Det tar ofta tid innan en hund infekterad med D. repens visar kliniska symtom och en vanlig klinisk undersökning (till exempel inför export till Sverige) av en hund som vistats i ett endemiskt område utan korrekt förebyggande behandling kan inte garantera att hunden är fri från infektionen. En hund med subkutan dirofilarios kan också vara infekterad med andra agens, till exempel D. immitis och Leishmania infantum som också sprids via myggbett.
Diagnosen ställs genom påvisande av mikrofilarier i finnålsaspirat från de subkutana knutorna och/eller i blod. Det är möjligt att utifrån mikrofilariernas morfologi skilja dem från andra mikrofilarier som förekommer hos hund, till exempel D. immitis, men det kan vara svårt speciellt om det rör sig om en blandinfektion. Alla infekterade hundar har emellertid inte påvisbar mikrofilaremi. Mikrofilarier kan även påvisas och artbestämmas med PCR. Det är också möjligt att påträffa och artbestämma de adulta maskarna efter kirurgiskt avlägsnande av knutorna.
Undersökningsmaterial för mikrofilariedetektionstest (Knott’s test): Minst 2 milliliter helblod (EDTA).
Behandling
I Sverige finns läkemedel innehållande moxidectin godkänt för behandling av kutan dirofilarios. Kirurgisk behandling kan vara aktuell. För att undvika ytterligare smittspridning samt med tanke på zoonosrisken bör hundar med mikrofilaremi behandlas med makrocykliska laktoner.
Profylax
I Sverige finns läkemedel innehållande moxidectin godkänt för förebyggande behandling.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
På SVA:s webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst och smitta
Infektion hos hund med Dirofilaria repens ses framför allt i flera länder i Europa, där den är vanlig i många områden. Parasiten förekommer inte naturligt i Sverige men enstaka fall har diagnosticerats hos hundar från Rumänien. I Norge har man hittat parasiten hos hund från Ungern. Under senaste åren har inhemska fall diagnosticerats i Estland och Lettland samt i norra Tyskland (Brandenburg), vilket tyder på en spridning norrut.
Hundar smittas av D. repens via myggor, som i sin tur blivit infekterade då de sugit blod från en smittad hund med så kallade mikrofilarier i sitt blod. Parasiten måste utvecklas i myggan innan smitta till andra hundar är möjlig. Denna utveckling sker dock bara om medeldygnstemperaturen är tillräckligt hög under flera dagar. Svenskt klimat uppfyller normalt inte detta temperaturkrav, det vill säga infektionen skall i dagsläget inte kunna spridas via myggor i svensk natur och hundar kan därför inte infekteras i Sverige. Beroende på klimatförändring kan detta dock ändras i framtiden.
Symtom
Det kan ta lång tid innan en hund visar symtom till följd av infektionen. Typiska symtom är knutor och svullnader i huden. I dessa knutor och svullnader finns själva parasiterna.
Diagnos
Infektionen kan påvisas genom undersökning av material från knutorna och/eller blodprovsundersökning. Parasiterna kan skiljas från andra närbesläktade och/eller liknande maskar genom mikroskopisk undersökning och/eller PCR-analys.
Behandling
KPreparat som innehåller substansen moxidektin har visat sig ha effekt mot vuxna maskar. Kirurgi kan vara aktuellt för att operera bort hudförändringar.
Förebyggande behandling för resande hundar
I Sverige finns preparat innehållande moxidectin godkänt för förebyggande behandling.
Prata med din veterinär om vad som kan vara lämpligt för just din hund.
Du kan läsa mer om andra förebyggande åtgärder mot olika infektionssjukdomar, Resa utomlands med hund.