Infektiösa reproduktionssjukdomar hos nötkreatur
Infektionssjukdomar kan påverka fertiliteten hos både handjur och hondjur, sjukdomarna kan vara av både akut och kronisk karaktär med eller utan tydliga symtom. Det finns även epizootisjukdomar som kan ge symtom i reproduktionsorganen.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om dessa sjukdomar.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Handjur
En fertil tjur är avgörande i en besättning och en besiktning av avelstjuren före betäckningssäsongen eller vid försäljning eller köp rekommenderas. Vid en besiktning undersöks hela tjuren inklusive reproduktionsorganen och i de flesta fall kan en infertil tjur identifieras, se länk nedan till besiktningsprotokoll.
Det förekommer flera olika störningar och infektionssjukdomar i könsfunktionen hos handjur och dessa kan drabba skrotum, testiklar, bitestiklar, accessoriska könskörtlar, penis eller förhud.
Några exempel:
Skrotum (pung):
Köldskador (frostbite), insektsbett, pungbråck.
Testiklar:
Kryptorkism, testikelhypoplasi, testikeldegeneration, orkit, tumörer, specifika spermiedefekter på grund av medfödd rubbning i spermiogenesen, trauma till exempel pungtramp.
Bitestiklar:
Spermiostas, epididymit.
Accessoriska könskörtlar:
Seminovesikulit/sädesblåseinflammation.
Penis och förhud:
Penispapillom – länk till text, persisterande frenulum, penisfraktur – traumatiska skador på penis, abscess, missbildning, balanopostit, preputialsäcksinfektion/förhudsinflammation.
Epidydimit och orkit
Bitestikelinflammation, testikelinflammation.
Förekomst
Uppträder numera relativt sällan. Orkit orsakas ofta av bakteriella infektioner som sprids till testiklarna på hematogen väg, via könsvägarna eller som sårinfektion. Agens är ospecifikt och kan vara Trueperella pyogenes, stafylockocker eller streptokocker. Orkit är ett större problem i länder där brucellos förekommer, men även i Sverige bör man ta epizootisjukdomen brucellos i beaktande vid ett kliniskt fall av orkit.
Symtom
I akut stadium:, Nedsatt allmäntillstånd, feber, svullnad och värme i skrotum med palpationsömhet, unilateralt eller bilateralt. Prognos avseende framtida fruktsamhet är svår att avgöra. Om behandling inte lyckas övergår inflammationen i en fibros eller atrofi av testikeln (testikeldegeneration) eller till en kronisk abscess, vilket ger adherenser mellan testikeln och tunika vaginalis. Testikeln ligger då inbäddad i en tjock bindväv och förlorar därmed sin funktion, vilket leder till testikeldegeneration.
Epidydimit uppträder i princip alltid efter en orkit. I enstaka fall kan orsaken vara en ascenderande infektion utmed sädesledaren från en sädesblåseinflammation. Behandling är ej möjlig och prognosen är dålig.
Differentialdiagnoser
Fotosensibilitet, inguinalbråck, trauma – pungtramp. I kroniskt stadium, andra orsaker till testikeldegeneration. Bitestikelsvansen kan svullna på grund av spermiostas, stopp i utförsgångarna som orsakar ruptur och en inflammation.
Infektionsagens
Ospecifika agens som Trueperella pyogenes, stafylockocker eller streptokocker ör vanligast. Kom också ihåg brucellos.
Infektionsport, smittvägar
Sårskada eller via könsvägar; vidare spridning i djuret sker sedan hematogent, via könsvägar eller från en sårinfektion av en skada i skrotumhuden.
Provtagning och diagnostik
Om orsaken är ett sår så bör bakteriologisk provtagning och resistensbestämning utföras inför eventuell antibiotikabehandling. Ultraljud kan användas i kroniskt stadium. Spermaundersökning för att bedöma tjurens fertilitet.
Behandling och profylax
Den akut inflammerade testikeln förlorar generellt sin fruktsamhet, men det är möjligt att rädda den andra testikeln om inflammationen är enkelsidig. Allmän behandling med antibiotika, NSAID och eventuellt sårrengöring. Enkelsidig kastration kan tillämpas för att skydda den intakta testikeln från värmen från den skadade testikeln. Förebygg genom att ha mjukt strö och rätt inredning som inte ger upphov till skador.
Sädesblåseinflammation
Förekomst
Uppträder både i akut och kronisk form. Prevalens enligt olika studier varierar mellan 0,85 – 10 procent. Det är vanligast hos tjurar yngre än ett år och tjurar över nio år.
Symtom
I det akuta stadiet - påverkat allmäntillstånd, feber och eventuellt buksmärta. Hondjur som betäcks av en tjur med akut inflammation får purulenta flytningar någon dag efter betäckning. En eller båda sädesblåsorna är svullna, förstorade och lobuleringen mer eller mindre utslätad. Ofta är de akuta symtomen så pass lindriga och snabbt övergående att de inte upptäcks. I stället blir sädesblåseinflammationen kronisk med en svullnad och förhårdnad i ena eller båda sädesblåsorna; de kan även bli varfyllda. Vid rektal undersökning är de lätta att palpera i bäckenhålan, se bilder.
Differentialdiagnoser
Tumör.
Etiologi och patogenes
Olika agens har isolerats från kliniska fall, både bakterier, virus, svamp och protozoer. Det är oklart vilken roll virus spelar vid uppkomsten av sädesblåseinflammation. När det gäller patogenesen är även den osäker. Tänkbara infektionsportar är hematogen spridning eller infektion spridd från uretra, testiklar eller bitestiklar.
Infektionsagens
Trueperella pyogenes vanligast. Andra infektionsagens är streptokocker, Pseudomonas aeruginosa och Mycoplasma bovigenitalium.
Infektionsport och spridning
Infektionshärd någonstans i kroppen eller via könsvägarna, sedan hematogen spridning eller via uretra, testiklar eller bitestiklar.
Smittvägar
Hematogen spridning eller via uretra, testiklar eller bitestiklar.
Provtagning och diagnostik
Under besiktning av avelstjuren (breeding soundness evaluation) upptäcks svullna, hårda och släta sädesblåsor vid rektal undersökning. Ultraljudsundersökning kan visa abscess eller dilatation av sädesblåsorna. Spermaprov innehåller bakterier och vita blodkroppar i ökad mängd. Spermaundersökning visar också om tjuren fortsatt är fertil. Tjuren bör inte betäcka så länge han har bakterier i sperman, risk för smitta till hondjuren bör beaktas.
Behandling och profylax
Vid tidpunkten för diagnos är tillståndet oftast redan kroniskt och behandling är ej möjligt. Många unga tjurar självläker.
Penispapillom
Vårtor
Förekomst
Orsakas av bovint papillomvirus som finns i hela Sverige. Viruset sprids via direktkontakt mellan djur och indirekt via fodertråg, grimmor eller boxväggar. Vårtorna är djurslagsspecifika och smittar inte till andra djur eller människor. Det finns flera olika typer av papillomvirus hos nötkreatur och de olika typerna har olika predilektionsställen. BPV1 – nos, spenar och glans penis, BPV2 – huvud, nacke och bringa, BPV3 – huvud, nacke och mellan klövar, BPV4 – mag- och tarmkanalen, urinblåsa, BPV5 och 6 – spenar.
Vårtor på penis kan ge smärta, infektion eller blödningar på penis som ger problem vid betäckning. Vårtorna kan också smitta till hondjur, se bild.
Vårtor är vanligast på unga djur (<2 år); de sitter oftast på huvud och hals, men kan drabba spenar och penis. Inkubationstiden är tre till åtta veckor och de läker spontant efter fem till sex månader, ibland upp till 18 månader.
Provtagning och diagnostik
Behövs oftast inte, men om det inte går att skilja vårtan från annan nybildning kan material skickas in för histologisk undersökning.
Behandling och profylax
Behandling består av kirurgiskt avlägsnande eller att avvakta utläkning, beroende på var vårtorna sitter på kroppen. Det finns inte längre något vaccin i Sverige. För att kontrollera och hindra att vårtor sprider sig bör man undersöka sina kalvar ofta och tidigt. Om vårtor upptäcks ska de avlägsnas direkt. Smittspridning minskas också genom tvätt och desinfektion av grimmor, halsband, fodertråg och vattenkar samt genom isolering av drabbade djur. Det finns risk för ökad spridning av vårtor vid inköp av djur, fråga säljaren om besättningen har vårtor på djuren. Isolera alltid inköpta djur i minst fyra veckor och avlägsna eventuella vårtor kirurgiskt.
Hondjur
Akut puerperal metrit
Akut livmoderinflammation
Förekomst
Definieras som en onormalt förstorad livmoder och illaluktande rödbruna flytningar tillsammans med nedsatt allmäntillstånd, feber, nedsatt mjölkproduktion och tecken på toxinemi. Uppkommer inom en vecka efter kalvning och kan orsakas av en svår förlossning, livmoderframfall eller kvarbliven efterbörd. Bakterier tar sig in och förökas i livmodern vilket ger produktion av toxiner som absorberas genom den skadade livmoderslemhinnan.
Symtom
Vanligen uppkommer akut puerperal metrit två till fyra dagar efter kalvning. Kon kan bli liggande, inappetent och har feber. Livmodern är förstorad och innehåller illaluktande rödbrun vätska.
Differentialdiagnoser
Det finns flera diagnoser som stämmer in på en nykalvad ko som inte äter, några exempel, E. coli-mastit, Mastit orsakad av Escherichia coli hos nötkreatur, brusten livmoder, peritonit, hypokalcemi, löpmagsförskjutning.
Diagnostik
Baseras på anamnes, kliniska fynd och uteslutande av andra sjukdomar.
Behandling och profylax
Behandling med antibiotika, förstahandsval är bensylpenicillin, tillsammans med NSAID och vätsketerapi. Uppföljning av behandlingsresultatet bör ske kontinuerligt då förloppet kan vara mycket snabbt. Se även Antibiotikariktlinjer nötkreatur och gris - Sveriges Veterinärförbund (svf.se).
Genom god hygien runt kalvning och noggrann hand- och armtvätt i samband med assisterad kalvning kan risken för akut puerperal metrit minskas. Se även artikel Ordell et al. 2016 nedan.
Endometrit och pyometra
Livmoderinflammation
Förekomst
Kor som inte är systemiskt sjuka men har en förstorad livmoder och variga flytningar inom tre veckor postpartum har en klinisk livmoderinflammation (endometrit). Incidensen varierar mycket mellan gårdar och säsong, det är vanligare under vintermånaderna. Predisponerande faktorer inkluderar dystoki, assisterad kalvning, dålig hygien i kalvningsbox, feta kor, leverförfettning.
Symtom
Klibbiga, variga flytningar kan ses på svans och vulva. Vid pyometra (endometrit grad 3) har var ansamlats i livmodern och cervix är vanligen sluten. Allmäntillståndet är opåverkat.
Diagnostik
Rektal undersökning upptäcker en förstorad och förtjockad livmoder i ena eller båda hornen. Ultraljud kan ge ytterligare information.
Behandling och profylax
God omvårdnad och hormonellt framkallande av brunst genom behandling med prostaglandin är ett första behandlingsalternativ. Antibiotika har ingen effekt på dessa fall med opåverkat allmäntillstånd.
Q-feber
Se information om Q-feber.
