Gå direkt till innehåll

Trikinos som zoonos

Andra sjukdomsnamn: Trikiner

Gris Häst Vilda djur

Det finns flera trikinarter varav fyra förekommer i Sverige; Trichinella britovi, T. nativa, T. pseudospiralis och T. spiralis.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Trikiner är parasitära maskar som förekommer i de flesta delar av världen. Smittspridningen sker genom förtäring av infekterat kött från t.ex. gris, vildsvin eller annat vilt. I magsäcken frigörs trikinlarverna som sedan utvecklas i tarmen till vuxna maskar. Dessa producerar sedan nya larver som förs med blodet ut till muskelvävnaderna, där de efter några veckor kapslar in sig.

Vildsvin som bökar i jorden
Enstaka fall av trikinsmittade vildsvin påvisas i Sverige idag. Foto: SVA

Förekomst

Sjukdomen förekommer i hela världen i varierande grad beroende på konsumtionsvanor. I Sverige har infektionen inte påvisats hos tamgrisar sedan 1994. Trikiner förekommer dock hos vilda djur. Hos vildsvin påvisas några fall varje år (1-9 fall per år de senaste tio åren). Hos rovdjur som varg och lodjur är infektionen vanligare. Under de senaste tio åren har endast enstaka fall hos människa rapporterats, och i de fall smittkällan kunnat spåras har infektionen skett utomlands.

De vanligaste trikinarterna hos svenska vildsvin är T. britovi och T. pseudospiralis, varav den första är relativt frysresistent. Hos björn, varg och lodjur dominerar den frysresistenta arten T. nativa.

Symtom

Infektion med ett fåtal larver ger oftast inga symtom medan en kraftigare infektion kan ge symtom såsom diarré, buksmärtor, muskelsmärtor, feber, svullna ögonlock och ljuskänslighet. Ibland har trikinos dödlig utgång hos människa.

Inkubationstid

8–15 dygn (5–45).

Smittkälla

Kött från tamgris, vildsvin, häst och björn.

Smittvägar i Sverige

Främst genom förtäring av rått eller otillräckligt upphettat kött från gris, vildsvin eller björn, men även björn och hästar kan vara bärare av trikinlarver. Kallrökning avdödar inte trikiner.

Kontrollåtgärder

Undersökning: Av gris, häst, vildsvin och björn vid slakt. Grisar som föds upp under förhållanden som förhindrar trikinsmitta kan dock undantas från kravet på trikintestning.

Upphettning: För att trikiner i kött ska oskadliggöras måste köttet upphettas så att hela köttstycket uppnår en temperatur på minst +68 grader Celsius.

Frysning: Frysning är en osäker metod för att avdöda trikiner eftersom de olika trikinarterna är olika känsliga för låga temperaturer. Fryskänsligheten beror också på vilket värddjur trikinlarverna befinner sig i. Exempelvis, frysning vid -18 grader Celsius i fyra veckor oskadliggör trikinlarver i kött från tamgris, men inte alltid i vildsvinskött eftersom T. britovi, som är en av de vanligaste trikinarterna hos svenska vildsvin, är relativt frysresistent.

Hitta på denna sida