Fladdermusrabies
Det är viktigt att skilja på klassisk rabies och fladdermusrabies, European Bat Lyssa Virus (EBLV). Det rör sig om olika så kallade lyssavirus. Klassiskt rabiesvirus har aldrig påvisats hos fladdermöss i Europa. Vissa fladdermöss i Europa bär på fladdermusrabies, European Bat Lyssavirus (EBLV). Det finns två typer, EBLV1 och EBLV2.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Ja
Förekomst
EBLV1 har främst påvisats hos sydfladdermöss (Eptesicus serotinus) och EBLV2 hos främst vattenfladdermöss (Myotis daubentonii) och dammfladdermöss (Myotis dascyneme).
Beroende på var i världen de lever kan fladdermöss infekteras med olika typer av lyssavirus. Olika varianter har påvisats hos fladdermöss i Europa, men de vanligaste är EBLV1 och EBLV2. Dessa virus är anpassade till fladdermöss, men kan i sällsynta fall även infektera andra djurslag inklusive människor, och då orsaka en sjukdom som kliniskt inte går att skiljas från klassisk rabies. Fladdermöss i Europa är inte smittreservoar för klassisk rabies som orsakas av ett annat virus, RABV.
I Sverige har antikroppar mot EBLV, men inte virus, påvisats hos enstaka vattenfladdermöss. Det betyder att djuren stött på EBLV under sin levnad och att immunförsvaret har aktiverats. Sannolikt förekommer EBLV hos vissa fladdermusarter i Sverige, men i mycket låg grad.
Sjukdomen smittar genom att virus utsöndras i saliven hos infekterade djur. Smitta sker via bett eller rivskada med salivkontakt. Det är därför viktigt att iaktta försiktighet vid hantering av fladdermöss, använd alltid handskar. Fladdermöss går vanligtvis inte till anfall, men kan bita i försvar om man tar i dem. Bitna personer bör kontakta smittskyddsläkare.
Symtombilden och sjukdomsförloppet hos EBLV-infekterade fladdermöss är inte helt känd. Troligtvis är de allra flesta infekterade fladdermössen helt symtomlösa, men symtom som desorientering, oförmåga att flyga och aggressivitet har rapporterats. Även viktförlust och överkänslighet för högfrekventa ljud har observerats. Djur som infekteras med klassiskt rabiesvirus utvecklar oftast antikroppar mot viruset mycket sent i sjukdomsförloppet. Antikroppar är därför av inget eller ringa diagnostiskt värde. Hos EBLV-infekterade fladdermöss verkar detta inte gälla då antikroppar mot EBLV kan ses hos till synes kliniskt friska individer. Det är dock osäkert om förekomst av antikroppar betyder att antikroppar utvecklas i ett tidigare skede i sjukdomsförloppet eller om det är djur som genomgått klinisk sjukdom och tillfrisknat.
Övervakning av rabies hos fladdermöss
Under många år genomfördes övervakning av fladdermusrabies. Övervakningen pågår inte längre, men döda fladdermöss kan ändå skickas till SVA enligt rutiner för Fallviltsundersökningar. SVA bestämmer då utifrån sjukdomsberättelsen om djuret ska undersökas avseende EBLV. Önskas undersökning för EBLV går det att beställa det på egen bekostnad.