Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Förgiftningar hos idisslare

    Får Get Nötkreatur

    Idisslare kan drabbas av sjukdom och i värsta fall dödsfall på grund av att de kommit i kontakt med giftiga ämnen eller fått i sig dessa via foder, bete eller vatten. Djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om djur insjuknar. Veterinärer kan vid behov konsultera SVA:s experter.

    Förekomst och symtom

    Det är okänt hur vanligt förgiftningar är och symtomen varierar beroende på substans men gastrointestinala eller nervösa symtom är relativt vanliga. Beroende på dos och typ av gift kan förgiftningen orsaka kliniska symtom av varierande grad eller subklinisk sjukdom, akut eller kronisk.

    Exempel på ämnen som kan orsaka förgiftningar är växtgifter och kemikalier i lantbruket. Även i samband med till exempel bakterieinfektioner kan giftiga ämnen frigöras och leda till sjukdom men denna typ av förgiftning berörs inte här. Ett exempel är botulinumtoxin.

    När kan man misstänka förgiftning?

    Köttraskor korsningar
    Betesdjur kan drabbas av förgiftningar till exempel på grund av att de ätit giftiga växter. Foto: Bengt Ekberg/SVA

    När sjukdom samtidigt eller nära i tid drabbar ett antal tidigare friska djur vilka visar samma symtom och obduktionsfynd. Speciellt sannolikt är det efter någon förändring som exempel-vis vid byte av foder eller bete, och när det är troligt att infektionssjukdom kan uteslutas. Vissa ämnesomsättnings- och bristsjukdomar kan dock också övervägas som differentialdiagnoser.

    Exempel på orsaker till förgiftningar

    Grundämnen:

    • Bly (vanligast hos nötkreatur)
    • Koppar (vanligast hos får)
    • Selen

    Kemiska bekämpningsmedel, till exempel:

    • Insekticider
    • Fungicider
    • Herbicider
    • Rodenticider

    Växtgifter:

    • Alger
    • Ekollon
    • Idegran
    • Rhododendron
    • Sprängört

    Mikroorganismer:

    • Mykotoxiner i foder
    • Hög bakterieförekomst i foder och vatten (läs mer om Foderhygien och sjuklighet)

    Övrigt

    Diagnostik

    I många fall är det svårt att ställa en säker diagnos. Anamnes (exempelvis att djuren haft tillgång till giftiga växter på bete) och en noggrann klinisk undersökning kan ge ledtrådar. Obduktion av självdöda eller avlivade djur rekommenderas i första hand. Analys av prov från lever eller njure är till exempel aktuellt vid misstanke på bly- eller kopparförgiftning. Provtagning av misstänkt giftkälla som till exempel foder och vatten kan vara aktuell i vissa fall men det är många gånger svårt att analysera specifika giftiga ämnen.

    Behandling

    Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla till exempel genom att byta foder eller stalla in djuren (om de är ute på bete). Specifika motgift (FASS) tillåtna att användas på livsmedelsproducerande djur är ovanliga. Vanligen rekommenderas symtomatisk behandling, till exempel vätsketerapi, och allmän omvårdnad. Aktivt kol kan ges per oralt för adsorption av vissa substanser. Vid allvarliga symtom bör avlivning övervägas av djurskyddsskäl.

    Förebyggande åtgärder

    Kontrollera foderstaten för att undvika överutfodring, undvik mögligt foder, se till att det inte finns främmande föremål som bilbatterier, tomburkar och plast på bete, undvik överbetning eftersom djuren då kan börja äta växter som de annars skulle ratat, förvara kemikalier och kraftfoderlager så att djuren inte kan komma åt dessa, kontrollera förekomst av giftiga växter på bete och ta bort dessa eller stängsla av området.

    Beställ SVA:s analys

    Provtagning för grundämnes- och vitaminanalyser