Gå direkt till innehåll

Streptotrikos hos häst, Dermatophilus congolensis

Andra sjukdomsnamn: Dermatofilos congolensis (streptotrikos), Regnskållor (streptotrikos)

Häst

Streptotrikos, som även kallas regnskållor, är en hudinfektion med bakterien Dermatophilus congolensis hos hästar och andra djur. Mikroskador i huden som uppstått av fukt infekteras. Det bildas ofta krustor, som ibland ömmar vid beröring. Regnskållor kan smitta mellan hästar.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Streptotrikos är en relativt vanligt förekommande hudsjukdom hos hästar i hela världen. I tropiska och subtropiska klimat orsakar streptotrikos i allmänhet allvarligare lidande än här . I Sverige förekommer streptotrikos oftast under höst och vinter. Framför allt drabbas hästar som blivit blöta av regn och/eller när fukt stängts inne under täcken. Eftersom sjukdomen förknippas med fukt kallas den också för regnskållor.

Även nötkreatur, får och get kan drabbas av streptotrikos. ”Lumpy wool disease” kallas sjukdomen hos får, eftersom ullen tovar ihop sig och ger ett smutsigt intryck. Under ullen finns då vätskande krustor (sårskorpor). Många andra djurslag kan också drabbas, fast det är mer ovanligt. Exempel är get, katt, hjortdjur, kamel och vilda djur.

Symtom

Inkubationstiden som anges i litteraturen varierar från dagar till veckor. Typiska symtom för streptotrikos hos häst är krustor, som ibland kan flyta ihop och breda ut sig över stora kroppsytor. Det börjar med fasta och välavgränsade upphöjningar i huden (papler) som utvecklas till ytliga varblåsor (pustler) som sedan spricker. Det bildas hårlösa, ofta blanka och rodnande, kratrar i huden som kan vara fyllda med var. Förändringarna kan vara såriga och smärtsamma i början, för att i ett senare skede bli mer diffusa med hårlösa torra fläckar. Över förändringarna finns ofta krustor eller skorpor av intorkad sårvätska och hopklibbat hår (”penselliknande”).

Hudförändringarna kan vara svåra att se på avstånd, men om man stryker handen över hårremmen kan de kännas. Det förekommer att förändringarna smärtar vid beröring. I undantagsfall kan hästar med kraftiga, utbredda förändringar vara allmänpåverkade och visa minskad foderlust, viktminskning och förstorade lymfknutor.

Vanligast är att överdelen av kroppen angrips, men även skenben och karleder kan drabbas. Vid hudinflammationer på benen (”mugg” eller ”rasp”), kan svullna ben och hälta förekomma. När streptotrikos ses på vita opigmenterade hudområden kan det vara kopplat till sekundär solöverkänslighet (fotodermatit). Fotodermatit kan i sin tur vara utlöst av fototoxiska ämnen från exempelvis växter.

Två olika typer av sjukdomen är beskriven i litteraturen, en vinterpälsvariant och en mer typisk för sommarpäls.

Vinterpäls:

Hårremmen blir matt och krustor (skorpor) känns i huden. Om krustorna pillas bort lossnar även håren i penselform och en liten krater uppträder, inte sällan med blod i botten. Ofta ses även vitgult var i änden på krustan. Vid utbredda förändringar är krustorna och pälshåren ofta hopklibbade och ömmande. Krustor stora som handflator eller större kan lossna.

Sommarpäls:

Förändringarna är inte lika utbredda som vid vintervarianten. Krustorna är också torrare och mindre i storlek , inte mer än ett par millimeter. Pälsen kan ge ett matt intryck. Då hästen borstas eller ryktas är det lätt att håren lossnar och hårremmen ser "maläten" ut.

Andra bakterier, som stafylokocker eller streptokocker, kan sekundärt infektera utsatta områden och symtomen blir då i allmänhet mer påtagliga.

Differentialdiagnoser

Observera att ringorm kan ha liknande klinisk bild och är en viktig differentialdiagnos till streptotrikos. Andra bakteriella hudinfektioner kan också likna streptotrikos. Hästar som drabbas av dermatiter enbart på vita hudområden bör utredas för möjlig leverpåverkan eller fotosensibilitet, som till exempel kan orsakas av växtförgiftning.

Även en del icke infektiösa hudsjukdomar kan räknas in i differentialdiagnoserna, som insektsbett och överkänslighet mot dessa (till exempel sommareksem), samt en del mer ovanliga som pemfigus, kontaktdermatit och eosinofil follikulit. Om hudskadorna sitter på bakbenens framsida i höjd med skenbenet kan ”cannon keratosis” (även kallad ”cannon dermatitis”) vara en alternativ diagnos. Det är en mjällande process med viss krustabildning, men utan inflammation eller infektion. Orsaken till hudåkomman är inte känd men tros vara multifaktoriell, eventuellt också med genetiskt inslag. Pemfigus och eosinofil follikulit kan vara svåra att diagnosticera, och veterinär som är specialiserad på hudlidanden kan behöva anlitas.

Smittämne

Dermatophilus congolensis är en grampositiv, filamentös (trådbildande), förgrenande bakterie som tillhör streptomyceterna. Den är fakultativ anaerob. Eftersom streptomyceter bildar hyfliknande förgreningar tror många att det rör sig om en svampinfektion, men det är alltså en bakterie. Bakterien är en så kallad opportunist, vilket innebär att den kan finnas på hästens hud utan att orsaka symtom.

Smittvägar

Spridning av bakterien sker då krustorna blöts upp och så kallade zoosporer frigörs. Dessa kan smitta till andra hästar via direktkontakt, men även indirekt med fuktdroppar i luften (aerosol) eller via ryktdon, borstar, maskinsax eller annan utrustning. Eftersom det oftast krävs även andra faktorer för att det ska bli en infektion med D. congolensis är sjukdomen inte lika smittsam som till exempel ringorm. Zoosporerna kan överleva i torkade krustor på eller utanför djur i åratal.

Patogenes

Fukt gör att hudens ytlager luckras upp och mikroskador uppstår. Mikroskadorna tillsammans med de enzymer som bildas av D. congolensis bryter ner hornlagret i huden vilket gör att infektionen kan utvecklas. Fukten och värmen gör att bakteriefilament bildas från de rörliga zoosporerna och sedan penetreras överhuden (epidermis) och hårsäckarnas (hårfolliklarnas) rot.

En inflammation utvecklas i huden med vätskeansamling (ödem) och ansamling av neutrofila granulocyter (en typ av vita blodkroppar). Mikroabscesser bildas ytligt i överhuden (epidermis) och runt hårfolliklarna. Det underliggande hornlagret bildar mer hornämne (keratin) så att ett nytt hornlager skapas under sårvätskan (exsudatet) inom 36 timmar. Bakterien invaderar även det nybildade hornlagret, och en tjock skorpa eller krusta med olika lager av exsudat med vita blodkroppar (neutrofiler), förtjockad hud (med normala eller onormala keratinocyter, så kallad orto- och parakeratotisk hyperkeratos) och ny överhud bildas. Det leder till en hudinflammation med ökad cellnybildning samt att serumvätska sipprar ut genom blodkärlsväggarna (så kallad proliferativ, exsudativ dermatit), vilket visar sig som upphöjda, hårlösa, rodnande och ibland vårtliknande (papillomatösa) skador som täcks av tjocka, gulbruna och förhornade (keratiniserade) krustor.

Diagnos

Matt hårrem och krustor på speciellt utsatta områden är typiskt för sjukdomen. Diagnosen kan ställas genom odling på specialmedium och direktmikroskopi av krustor som trycks mot ett objektglas och färgas in med till exempel metylenblått. Vid SVA utförs endast odling.

Provtagning

Se även Dermatophilus congolensis. För analys används ryckta eller plockade krustor från infekterat område. ”Dutta” först med sprit på ovansidan av krustorna och låt det dunsta. Därefter tas rikligt med krustor till ett rent rör. Till röret tillsätts någon enstaka droppe koksaltlösning, eftersom krustorna behöver lite fukt under transport till laboratoriet. För mycket fukt kan dock resultera i att mögel växer över vid odling. Röret försluts väl.
Har man en bredare frågeställning vid hudproblem kan det behövas olika provmaterial för bästa undersökning. Se nedan.

  • Streptotrikosen droppe koksalt tillsammans med många krustor (1-2 matskedar).
  • Dermatofyter (ringorm) - skickas torrt, många krustor, hår och hudflagor, från utkanten av lesionen.
  • Bakteriologisk undersökning - Använd E-svabb eller provtagningspinne avsedd för bakteriologisk odling, med eller utan kol.
  • Jästsvamp är ytterligare en frågeställning hos hästar med långvariga hudproblem. Jästsvamp kan växa ut från alla tre provmaterial beskrivna ovan, så ytterligare prov behövs inte. Ange på remissen att analys för jästsvamp önskas.

Behandling

Obehandlade, lindriga fall av streptotrikos spontanläker oftast på två till tre månader.

Prio ett är att hålla huden så torr som möjligt. Det fungerar både som förebyggande och behandling. Vidare rekommenderas lokalbehandling framför allmän behandling. Drabbade hudområden tvättas försiktigt, men noggrant, med mild desinfekterande lösning som får ligga kvar på huden i minst en kvart. Klorhexidin (2-4 procent), benzoylperoxid (2,5-3 procent) eller jodlösningar kan användas. Lossa löst sittande krustor efter uppblötning men riv inte loss dem, då det kan orsaka ökad inflammatorisk reaktion och även vara smärtsamt. Om det finns många och hårda krustor kan mjukgörande behandling med salicylsyrevaselin (2 procent, 30-60 minuter) användas innan tvätten.

Efter tvätten torkas päls och hud noggrant. Hårtork på lägsta effekt kan användas. Tvätten upprepas varje eller varannan dag tills infektionen läkt av.

Handdesinfektion före och efter behandling är viktigt för att inte bära smitta mellan hästar. Vid sårtvätt och hantering av material som använts för sårtvätt kan engångshandskar användas som extra skydd. Handskar och övrigt material som använts ska slängas direkt i brännbara sopor.

Om hästen är allmänpåverkad eller visar påtaglig smärta kan antiinflammatoriska preparat användas. I svåra fall kan antibiotika tre till fem dagar övervägas. Bakterien är penicillinkänslig.

Vita hudområden som drabbats behandlas som ovan, men hästen bör även skyddas för direkt solljus. Solskyddsfaktor 15 eller högre bör strykas på vita hudområden om hästen ska vistas ute. Om orsaken beror på underliggande sjukdom, till exempel fotosensibilitet, måste det utredas och åtgärdas. Försök att identifiera och eliminera eventuell tillgång till växter som kan utlösa fotoöverkänslighet.

Bandage och benskydd bör undvikas vid hudförändringar på benen. Rengör benskydden invändigt efter användning och se till att de hinner torka innan de ska användas igen. Bandage kan förvärra sjukdomen genom att huden förblir fuktig och vätskeutträdet ökar.

Isolering

Kontaktisolera drabbade hästar. Tvätta händerna efter kontakt med en drabbad häst. Dela inte utrustning mellan hästarna. Smittan ger sällan symtom hos alla hästar i ett stall. En orsak kan vara att inte alla hästar har de mikroskador orsakade av fukt i huden som underlättar för infektion. Det kan också tyda på varierande känslighet för bakterien hos olika individer.

Stallrengöring och desinfektion

Krustor och allt material från sårrengöringen kastas i förslutna påsar i sopkärl. Ordentlig rengöring av ytor som kommit i kontakt med smittade hästar rekommenderas. Rengöring av utrustning och tvätt av täcken ingår också i saneringsplanen. Zoosporer kan överleva länge i miljön.

Profylax

Streptotrikos hör ihop med fukt, så strategin mot infektionen är att underlätta för hästen att hålla sig torr.

  • Undvik fuktiga beten samt fukt i stallar. Under perioder med ihållande regnväder måste hästen få torka emellanåt.
  • Byt täcke eller ta av utetäcket när hästen tas in inomhus. Låt hästen torka innan nytt täcke läggs på. Att stänga in fukt är inte bra, täcken som är fuktiga på insidan kan förvärra problemet.
  • Håll ströbäddar rena och torra.
  • Låt varje häst ha egna ryktsaker. 

Prognos

Prognosen för tillfrisknande vid streptotrikos är mycket god.

Zoonosaspekt

Streptotrikos kan smitta till människa om hygienen inte sköts efter att man hanterat angripna djur. Rapporter om streptotrikos hos människa är dock mycket få.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Vanliga frågor och svar

Beställ SVA:s analys

Streptotrikos (Dermatophilus congolensis), selektiv odling

Hitta på denna sida