Anaplasmos hos get

Get

Anaplasmos är en fästingburen infektion. Bakterien Anaplasma phagocytophilum är immunosuppressiv och predisponerar för andra infektioner. Hög feber och plötsliga dödsfall förekommer, men även subklinisk sjuklighet.

Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Problem med anaplasma hos får har främst rapporterats från Gotland, men även från östkusten och en del andra delar av Sverige. Vissa beten på Gotland går inte att använda till lamm eftersom risken för anaplasmos är för stor. Hur det ser ut på get i Sverige vet vi inte med säkerhet, men i ett examensarbete från 2020, som undersökte prover både från två olika studier och från en serumbank på SVA, sågs seroprevalenser på 20 till 70 procent. Vid analys med PCR av ett urval av proverna var 2,5 procent positiva för A. phagocytophilum och inga för A. ovis. En enkätstudie från samma examensarbete visade att ingen av de besvarande besättningarna hade haft något diagnosticerat fall av anaplasmos på getterna.

Sjukdomen är vanlig i Norge och i Skottland. Människor och andra djur (hundar, katter, hästar, idisslare) kan smittas av anaplasma via fästingar.

Symtom

Hög feber (42°C), påverkat allmäntillstånd, nedsatt foderlust och våmmotorik, takykardi, takypné och hosta. Plötsliga dödsfall förekommer. Dålig tillväxt och ökad infektionskänslighet på grund av leukopeni ses också. Hos mjölkgetter ses en markant minskning i mjölkproduktion.

Differentialdiagnoser

Louping-ill/hoppsjuka.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Anaplasma phagocytophilum (hette förr Ehrlichia phagocytophilia). A. ovis och A. capra kan eventuellt ge anaplasmos hos getter. A. capra har hittats på får i Sverige.

Infektionsport:

Fästingar (Ixodes ricinus) överför bakterien. 24 till 48 timmar behövs för att infektionen ska överföras till geten.

Spridning i djuret:

Bakteriemi. Infekterar vita blodkroppar.

Smittvägar:

Sprids via fästningar.

Immunitet:

Efter genomgången infektion.

Överlevnad:

Reservoar i till exempel rådjur. Kroniska smittbärare (upp till två år).

Inkubationstid:

Fyra till åtta dagar.

Provtagning och diagnostik

Obduktion, blodprov (EDTA).

PCR och serologi.

Behandling och profylax

Snabbt insatt behandling med tetracykliner är effektivt vid kliniska symtom.

Förhindra fästingar på getterna. Pour-on/spot-on innehållande flumetrin eller deltametrin kan användas. Unga getter som betar på smittade marker med låg fästingbörda kan utveckla viss immunitet.