Gå direkt till innehåll

Histomonosis hos fjäderfä

Andra sjukdomsnamn: Blackhead

Fjäderfä

Sjukdomen histomonosis (blackhead) orsakas av en encellig mikroskopisk parasit. Symtomen är oftast ospecifika. I Sverige förekommer histomonosis främst i små kalkonflockar (hobbyflockar och i småskalig produktion) och hos påfåglar, men ett utbrott har även diagnosticerats bland kommersiella ekologiska värphöns.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Art

Histomonas meleagridis. Histomonas meleagridis är en encellig, mikroskopisk parasit (flagellförsedd protozoo) som orsakar sjukdomen histomonosis (även kallad blackhead).

Värddjur

H. meleagridis parasiterar hönsfåglar. Kalkoner anses vara särskilt känsliga för parasiten.

Livscykel

Parasiten sprids huvudsakligen med hjälp av en annan fågelparasit, Heterakis gallinarum (blindtarmsmask).

I tarmen hos en hönsfågel som samtidigt är infekterad med H. meleagridis och H. gallinarum kommer blindtarmsmaskens ägg att innehålla histomonasparasiter. Dessa skyddas effektivt inuti blindtarmsmaskens ägg och båda parasiterna kan därför överleva och förbli smittförande under lång tid i miljön (flera år).

Daggmaskar kan fungera som transportvärdar. De tar lätt upp ägg av blindtarmsmask från jorden och de kan utgöra en effektiv spridare av både bildtarmsmask och histomonas-parasiter till hönsfåglar.

Nya fåglar smittas när de får i sig ägg av blindtarmsmask innehållande histomonas-parasiter direkt från marken eller när de äter daggmaskar. Direkt smitta med histomonas-parasiter kan också förekomma men H. meleagridis dör relativt snabbt i omgivningen om de är oskyddade (utanför blindtarmsmaskens ägg och daggmask).

Inverkan på värddjuret

en förstorad och inflammerad blindtarm
Bild 1. Förstorade och inflammerade blindtarmar hos en höna med histomonosis. Foto: Désirée Jansson/SVA

När blindtarmsmaskens ägg kläcks i blindtarmarna frigörs histomonas-parasiten. Den penetrerar snabbt blindtarmens slemhinna, kommer ut i blodet och transporteras till levern. En till två veckor senare utvecklas vävnadsskador i blindtarmen och levern (se bild 1 och 2).

Symtom

Symtomen är ospecifika. Kalkoner får ofta diarré som kan vara gulfärgad, vingarna hänger ned mot marken, fåglarna blir trötta och medtagna och aptiten minskar. Ibland mörkfärgas huden (cyanos, ses lättast på huvudet, vilket har givit sjukdomen dess engelska namn (blackhead). Liknande missfärgningar kan dock även förekomma vid flera andra sjukdomar. Fåglarna magrar snabbt av och ungfåglar växer och utvecklas långsammare än normalt. Hos andra fjäderfäarter än kalkon och påfåglar är sjukdomen ofta mildare.

En lever från kalkon med histomonosis
Bild 2. Lever från kalkon med histomonosis. Foto: Désirée Jansson/SVA

Flockdödligheten hos kalkoner kan bli mycket hög (cirka 70 procent). Hos andra fågelarter är den i regel lägre.

Vid histomonosis hos tamhöns ser man framförallt en kraftig kronisk inflammation i blindtarmarna vilket i sin tur leder till akut bukhinneinflammation med E. coli-bakterier och död. Drabbade höns insjuknar och dör snabbt och dödligheten i flocken ökar. 

Förekomst

I Sverige förekommer sjukdomen histomonosis framförallt i små kalkonflockar, särskilt om djuren har tillgång till utevistelse och om de hålls tillsammans med tamhöns eller i rastgårdar där höns tidigare funnits. Dödsfall ses också sporadiskt bland påfåglar. Sjukdomen förekommer för närvarande inte i större kommersiella kalkonuppfödningar i Sverige. Ett utbrott har diagnosticerats i en kommersiell ekologisk värphönsflock.

I Nordamerika och flera länder i Europa är histomonosis ett ökande sjukdomsproblem vid uppfödning av slaktkalkon, avelshöns (slaktkycklingföräldrar) och värphönsbesättningar.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen ställs genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Parasiten kan påvisas med PCR-teknik.

Bekämpning och behandling

Läkemedel mot sjukdomen histomonosis saknas. Vid utbrott rekommenderas parasitundersökning för påvisande av blindtarmsmask och eventuellt avmaskning mot blindtarmsmask efter samråd med veterinär. Svårt sjuka fåglar bör avlivas av djurskyddsskäl.

Det är svårt att sanera bort parasiten från omgivningen efter ett utbrott. Blindtarmsmaskens ägg är mycket motståndskraftiga mot desinfektionsmedel. Att byta det översta jordlagret i en rastgård rekommenderas, men är inte alltid effektivt.

Förebyggande åtgärder

Eftersom det inte går att behandla sjukdomen är förebyggande åtgärder mycket viktiga. 

  • Undvik att hålla tamhöns och kalkoner i samma djurutrymme eller rastgård. Tamhöns kan vara smittbärare av både  meleagridis och blindtarmsmask utan att själva insjukna. 
  • Gödsla ut ofta och håll god hygien. 
  • Bekämpning av blindtarmsmask (avmaskning) kan eventuellt ha viss positiv effekt vid utbrott.
  • För avmaskning, ta kontakt med en lokal veterinär.

Hitta på denna sida

    Sidan granskades senast : 2022-01-26