Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Histomonosis hos fjäderfä

    Andra sjukdomsnamn: Blackhead (engelskt namn)

    Fjäderfä

    Sjukdomen histomonosis orsakas av en encellig mikroskopisk parasit. Symtomen är oftast ospecifika. I Sverige förekommer histomonosis främst i små kalkonflockar (hobbyflockar och i småskalig produktion) och hos påfåglar, men ett utbrott har även diagnosticerats bland kommersiella ekologiska värphöns.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Art

    Histomonas meleagridis (encellig, mikroskopisk parasit [flagellförsedd protozoo]).

    Värddjur

    Histomonas meleagridis parasiterar hönsfåglar. Kalkoner anses vara särskilt känsliga.

    Livscykel

    Parasiten sprids huvudsakligen med hjälp av en annan fågelparasit, Heterakis gallinarum (blindtarmsmask).

    I tarmen hos en hönsfågel som samtidigt är infekterad med H. meleagridis och H. gallinarum kommer blindtarmsmaskens ägg att innehålla histomonasparasiter. Dessa skyddas effektivt inuti blindtarmsmaskens ägg och båda parasiterna kan därför överleva och förbli smittförande under lång tid i miljön (flera år).

    Daggmaskar kan fungera som transportvärdar. De tar lätt upp ägg av blindtarmsmask från jorden och de kan utgöra en effektiv spridare av både bildtarmsmask och histomonas-parasiter till hönsfåglar.

    Nya fåglar smittas när de får i sig ägg av blindtarmsmask innehållande histomonas-parasiter direkt från marken eller när de äter daggmaskar. Direkt smitta med histomonas-parasiter kan också förekomma men H. meleagridis dör relativt snabbt i omgivningen om de är oskyddade (utanför blindtarmsmaskens ägg och daggmask).

    Inverkan på värddjuret

    LH peritonitis och histomonosis
    Bild 1. Förstorade och inflammerade blindtarmar hos en tamhöna med histomonosis. Foto: Désirée Jansson/SVA

    När blindtarmsmaskens ägg kläcks i blindtarmarna frigörs histomonas-parasiten. Den penetrerar snabbt blindtarmens slemhinna, kommer ut i blodet och transporteras till levern. En till två veckor senare utvecklas vävnadsskador i blindtarmen och levern (se bild 1 och 2).

    Symtom

    Symtomen är ospecifika. Kalkoner får ofta diarré som kan vara gulfärgad, vingarna hänger ned mot marken, fåglarna blir trötta och medtagna och aptiten minskar. Ibland mörkfärgas huden (cyanos, ses lättast på huvudet, vilket har givit sjukdomen dess engelska namn (blackhead). Missfärgningar i huden kan dock även förekomma vid flera andra sjukdomar och diagnostiken kan därför inte baseras på detta symtom. Fåglarna magrar snabbt av och ungfåglar växer och utvecklas långsammare än normalt. Hos andra fjäderfäarter än kalkon och påfåglar är sjukdomen ofta mildare.

    Hobbykalkon Histomoniasis
    Bild 2. Lever från kalkon med histomonosis. Foto: Désirée Jansson/SVA

    Flockdödligheten hos kalkoner kan bli mycket hög (cirka 70 procent). Hos andra fågelarter är den som regel lägre.

    Vid histomonosis hos tamhöns ser man framförallt en kraftig kronisk inflammation i blindtarmarna vilket i sin tur kan leda till akut bukhinneinflammation orsakad av E. coli-bakterier och död. Drabbade höns insjuknar och dör snabbt och dödligheten i flocken ökar. 

    Förekomst

    I Sverige förekommer sjukdomen histomonosis framförallt i små kalkonflockar, särskilt om djuren har tillgång till utevistelse och om de hålls tillsammans med tamhöns eller i rastgårdar där höns tidigare funnits. Dödsfall ses också sporadiskt bland påfåglar. Sjukdomen förekommer för närvarande inte i större kommersiella kalkonuppfödningar i Sverige. Ett utbrott har diagnosticerats i en kommersiell ekologisk värphönsflock.

    I Nordamerika och flera länder i Europa är histomonosis ett ökande sjukdomsproblem vid uppfödning av slaktkalkon, avelshöns (slaktkycklingföräldrar) och i värphönsbesättningar.

    Hur ställs diagnosen?

    Diagnosen ställs genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Parasiten kan även påvisas med PCR-teknik.

    Bekämpning och behandling

    Läkemedel mot sjukdomen histomonosis saknas. Vid utbrott rekommenderas parasitundersökning för påvisande av blindtarmsmask och eventuellt avmaskning mot blindtarmsmask efter samråd med veterinär. Svårt sjuka fåglar bör avlivas av djurskyddsskäl.

    Det är svårt att sanera bort parasiten från omgivningen efter ett utbrott. Blindtarmsmaskens ägg som kan bära på histomonas-parasiter är mycket motståndskraftiga mot desinfektionsmedel och de kan överleva länge i djurens närmiljö. Att byta det översta jordlagret i en rastgård rekommenderas, men är inte alltid effektivt.

    Förebyggande åtgärder

    Eftersom det inte går att behandla sjukdomen är förebyggande åtgärder mycket viktiga. 

    • Undvik att hålla tamhöns och kalkoner i samma djurutrymme eller rastgård. Tamhöns kan vara smittbärare av både  meleagridis och blindtarmsmask utan att själva insjukna. 
    • Gödsla ut ofta och håll god hygien. 
    Sidan granskades senast : 2024-07-04