Gå direkt till innehåll

Vingelsjuka hos katt

Andra sjukdomsnamn: Staggering disease, Borna disease, Bornavirusinfektion

Katt

Vingelsjuka katter har beskrivits i Sverige sedan 1970-talet. Drabbade katter visar tecken på neurologisk sjukdom, vanligen ses vinglighet, stel gång och ett förändrat beteende. Sjukdomen förvärras ofta över tid och leder i de flesta fall till döden. Vingelsjuka kan misstänkas hos en katt med typiska symtom där andra sjukdomar har uteslutits, men det är svårt att säkert ställa diagnos. Obduktionsfynd kan stärka misstanken om att det var vingelsjuka som katten hade drabbats av. Specifik behandling mot sjukdomen saknas, liksom vaccin.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Vad säger lagstiftningen?

Vingelsjuka hos katt är inte en anmälningspliktig sjukdom.

Förekomst

Vingelsjuka hos katt har beskrivits i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Sjukdomen har främst rapporterats hos katter ifrån Mälardalen, men det saknas större epidemiologiska studier och förekomsten i Sverige, liksom övriga världen, är oklar. Bornavirus har påvisats hos katter med vingelsjuka. Bornavirusinfektion hos katt, med eller utan samtidiga kliniska sjukdomstecken, har rapporterats från flera länder i Europa, Asien och Australien.

Bornavirusinfektion hos häst och får förekommer endemiskt i Centraleuropa. Sjukdomstecken hos dessa djur liknar de som ses hos katt. Flera andra däggdjur, liksom några fågelarter, har visat sig vara mottagliga för infektion.

Agens och smittvägar

Flera studier har påvisat samband med symtom på vingelsjuka och bornavirusinfektion. Det förekommer även fall där katter uppvisar en typisk sjukdomsbild, men där det inte har gått att påvisa bornavirus.

Bornavirus är ett linjärt, icke-segmenterat, negativt strängat RNA-virus som kan infektera däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar.

Det är inte helt klarlagt hur bornavirus sprider sig till katt. Katter av alla åldrar kan drabbas, men det är ovanligt med kliniska symtom under 1 års ålder. Främst drabbas katter med tillgång till utevistelse. En möjlighet är att katter smittas efter att ha ätit infekterade bytesdjur. Andra smittvägar har dock inte kunnat uteslutas.

Zoonosaspekt

Bornavirus kan infektera människa och ge upphov till encefalit, som kan vara fatal. Fall har rapporterats från Tyskland, i områden där bornavirusinfektion hos hästar och får ses endemiskt. Det finns i dagsläget inga bekräftade fall av smitta från djur till människa. Katt sprider sannolikt inte smittan vidare och bornavirusinfektion hos katt bedöms därför inte utgöra en risk för smitta till människa.

Patogenes och sjukdomstecken

Inkubationstiden för bornavirus är okänd. Troligen infekterar viruset nervvävnad i olfaktoriskt epitel och orofarynx. Det sprids utefter nervbanor till CNS och sedan till ryggmärg, kranialnerver och övriga perifera nerver. Histologiskt ses en nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation av CNS. Typisk lokalisation för bornavirus är grå vävnad i hjärnstam, hippocampus, olfaktoriska bulben och basalganglier.

Huvudsymptomen för vingelsjuka är rörelsestörning, nedsatta posturala reaktioner och ett förändrat beteende. En proprioceptiv ataxi ses hos i princip alla katter och posturala reaktioner är som regel nedsatta eller saknas helt. Spinala reflexer är normala eller överdrivna. Det är vanligt att katten jamar mer frekvent, samt uppvisar beteendeförändring såsom ökad eller minskad tillgivenhet. Oförmåga att dra in klorna förekommer ofta, liksom ländryggssmärta. Tecken på nedsatt syn eller blindhet förekommer hos en del katter. Ibland ses feber, inappetens och förstoppning.

Asymmetriska neurologiska fynd ses generellt inte hos katter med vingelsjuka. Tvångsmässigt beteende, kramper, vestibulära symptom och/eller facialispares förknippas inte heller med vingelsjuka.

Majoriteten av naturligt infekterade katter med vingelsjuka avlivas efter veterinärbedömning, oftast inom en månad från symtomdebut. Det finns dock katter med misstänkt vingelsjuka som efter en partiell förbättring av de neurologiska sjukdomstecknen har överlevt betydligt längre, upp till 4 år är rapporterat.

Diagnos

Misstanke om vingelsjuka uppstår vanligen grundat på kliniska sjukdomstecken och neurologiska fynd, tillsammans med historik och information om utevistelse. Hematologiska och biokemiska blodprovsanalyser uppvisar oftast värden inom referensintervall, men leukopeni förekommer.

Serologi

Positivt serologiskt prov kan inte användas för att fastställa diagnosen vingelsjuka. Ett negativt serologiskt prov kan inte utesluta infektion av bornavirus.

Prevalensen av bornavirusspecifika antikroppar i serum varierar mellan olika studier ifrån olika länder. Serokonversion utan samtidiga kliniska sjukdomstecken finns också beskrivet i flera studier.

Patologi

En histopatologisk undersökning postmortem, där fynd av nonsuppurativ, lymfoplasmacytär eller lymfohistiocytär inflammation, med en för bornavirus typisk lokalisation i CNS, stärker en klinisk misstanke om vingelsjuka.

Behandling

Det finns i dagsläget ingen effektiv behandling mot vingelsjuka. Katter som insjuknar med feber och/eller inappetens behandlas understödjande vid behov.

Profylax

Det finns inget vaccin mot bornavirus.

Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Förekomst

Vingelsjuka hos katt beskrevs första gången i Sverige i mitten av 1970-talet. Sjukdomen ses framför allt i Mälardalen, men misstänkta fall finns också rapporterade från andra delar av landet. Bornavirus, som orsakar vingelsjuka hos katt, kan också infektera hästar, får, människor, andra däggdjur, gnagare, fåglar, fiskar och reptiler.

Smitta

Man vet inte helt hur vingelsjuka sprids. Det är främst utekatter som drabbas, så en teori är att katten blir sjuk genom att äta smittade gnagare eller fåglar.
Katter av alla åldrar kan drabbas, men sjukdom är ovanligt hos katter under ett års ålder.

Vingelsjuka hos katt smittar inte till människor. Sjukdomen sprids inte heller från katt till katt.

Sjukdomstecken

En katt som insjuknat i vingelsjuka blir, som namnet antyder, vinglig och ostadig i sina rörelser. Den kan upplevas stel i ben och svans. Ibland får katten en stirrande blick och nedsatt syn förekommer. Vissa katter uppvisar ett förändrat beteende, den kan bli mer tillgiven eller dra sig undan. Det är vanligt att katten jamar oftare. Drabbade katter kan få ont i ryggen, vilket kan visa sig genom att den undviker att hoppa upp på möbler och dylikt. Ibland tappar en vingelsjuk katt förmågan att dra in klorna, så att det låter mot underlaget när den går. Feber, förstoppning och nedsatt aptit kan förekomma.

Prognos

Prognosen för en katt som har drabbats av vingelsjuka är som regel dålig. Oftast förvärras kattens tillstånd ganska snabbt och de flesta katter avlivas därför inom en månad från det att symtomen ses första gången.

Diagnos

En utekatt med tydliga tecken på vingelsjuka kan misstänkas ha denna sjukdom och som en del i utredningen så kan veterinären ta prover för andra sjukdomar. En katt med misstänkt vingelsjuka kan skickas för obduktion efter avlivning. Fynd vid obduktion kan stärka misstanken om att det var vingelsjuka som katten hade drabbats av.

Behandling

Specifik behandling mot vingelsjuka saknas. En veterinär som har undersökt katten bedömer om understödjande behandling behöver sättas in, till exempel om katten inte äter eller om den verkar ha ont.

Förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot vingelsjuka.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Hitta på denna sida

    Sidan granskades senast : 2022-07-14
    Sidan granskades senast : 2022-07-14