Elakartad lungsjuka hos nötkreatur
Andra sjukdomsnamn: Contagious bovine pleuropneumonia
CBPP (contagious bovine pleuropneumonia) är en mycket smittsam bakteriell lunginflammation hos nötkreatur som förlöper akut, kroniskt eller subkliniskt. Ett äldre namn på sjukdomen är elakartad lungsjuka som inte ska förväxlas med elakartad lungsjuka hos gris.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Nej
Förekomst
CBPP beskrevs tidigt i Europa men fick en global spridning genom internationell handel med nötkreatur först under 1800-talet. Sjukdomen bekämpades dock aktivt och utrotades från många länder under 1900-talet. I EU fanns sjukdomen fram till 1999 då det senaste fallet rapporterades från Portugal. Idag förekommer CBPP endemiskt i många länder i Afrika söder om Sahara, medan situationen i en del länder i Asien är okänd. Sverige hade sitt senaste fall av CBPP 1856.
Symtom
Nötkreatur som drabbas av CBPP får feber, nedsatt aptit och påverkat allmäntillstånd, följt av en tilltagande hosta. Hostan är mycket smärtsam för djuren och de står ofta med krökt rygg, frambenen isär och framsträckt huvud för att minska smärtan och underlätta andningen. Nosflöde och ödem över bålen kan ses i senare stadium. Det förekommer även friska smittbärare, det vill säga djur som inte visar symtom trots att de är infekterade. Detta ses bland annat hos djur som överlevt sjukdomen och till synes tillfrisknat.
Smittvägar
Smittämnet finns i utandningsluft, upphostningar, nosflöde och urin från infekterade djur. Smittämnet kan spridas genom luften över kortare avstånd till mottagliga djur som infekteras genom inandning av smittämnet. Dräktiga djur kan smitta sina ofödda kalvar.
Smittämne
Sjukdomen orsakas av en bakterie, Mycoplasma mycoides.
Diagnos
Diagnos kan ställas med hjälp av påvisande av antikroppar om djuret har en pågående infektion. Bakterien kan påvisas i vävnad eller odlas fram.
Om man misstänker sjukdomen
CBPP lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur (ta in det om det är ute på bete). Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall.
I Veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.