Papillom (vårtor) hos nötkreatur

Förekomst

Papillom drabbar främst nötkreatur under två års ålder och försvinner vanligen inom 6 månader allteftersom immunitet utvecklas. Det är inte känt hur vanliga papillom är bland svenska nötkreatur men sjukdomsfall ses i hela landet. Vårtor på spenarna anses dock vara relativt vanliga hos kvigor och ibland hos förstakalvare i mjölkbesättningar. Andra papillomtyper ses också oftast på ungdjur.

Kliniska symtom

Papillomen yttrar sig som hårlösa godartade utväxter från hud och ibland från slemhinnor. Symtomen varierar beroende på typ av papillomvirus. De olika virustyperna leder oftast till papillom på olika ställen på kroppen till exempel på spenar och juver, huvud och hals/nacke eller penis/förhud. Vårtorna kan ha olika form och storlek. En del är mjuka, platta och avrundade medan andra har en torr och hård yta och kan växa som fingersvamp, blomkålshuvud eller fjädrar. Fästet i huden kan vara stjälkat eller brett.

Beroende på var papillomen sitter och hur de ser ut kan de orsaka olika problem. Om de till exempel sitter på penis eller förhuden kan de orsaka smärta och svårigheter vid urinering och betäckning. Om vårtorna sitter på spenarna på mjölkkor kan de försvåra mjölkning. Utstående vårtor skadas lätt och kan blöda vilket kan dra till sig flugor och öka risken för bakterieinfektioner. Papillomen kan orsaka skador på huden och minskar därmed dess värde.
Troligen är subklinisk infektion vanlig.

Mer information om spenvårtor finns i artikeln Infektiösa spensjukdomar (pdf) på följande sida: Spensjukdomar orsakade av infektioner hos nötkreatur - SVA (umbraco.io)

Mer information om penispapillom finns här: Penispapillom - infektiösa reproduktionssjukdomar hos nötkreatur - SVA

Differentialdiagnoser

Andra hudsjukdomar som till exempel kronisk ringorm och kutana lymfosarkom.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Olika typer av bovint papillomvirus som är ett DNA-virus tillhörande familjen Papillomaviridae. År 2021 hade 29 typer av bovina papillomvirus beskrivits. Olika typer anses ha olika predilektionsställen men denna information varierar i litteraturen.

Inkubationstid

Vanligen tre till åtta veckor. Förändringarna avläker oftast spontant inom sex månader men ibland kan avläkningen ta längre tid.

Infektionsport

Skador i hud och slemhinnor.

Spridning i djuret

Lokalt i huden. Virus tar sig in i huden genom skador. De flesta papillomvirus infekterar enbart keratinocyter vilket leder till förtjockning av epitelet (platta papillom). Vissa virus kan dock infektera och orsaka proliferation av både keratinocyter och underliggande fibroblaster vilket till exempel kan yttra sig som kraftiga utväxter (fibropapillom).  

Smittvägar

Virus sprids genom direktkontakt mellan djur och indirekt via kontaminerade fodertråg, grimmor, boxväggar, borstar, händer med mera.

Vårtorna anses vara djurslagsspecifika och smittar inte till människor. Några typer av bovint papillomvirus anses dock även infektera hästar.  

Överlevnad i miljön

Bovina papillomvirus är mycket stabila i miljön och kan överleva under lång tid (över 12 mån).

Provtagning och diagnostik

Diagnos ställs oftast på symtom och sjukdomsförlopp. Vid misstanke om annan typ av nybildning kan biopsimaterial skickas till SVA för histologisk undersökning.

För närvarande finns ingen specifik diagnostik av papillomvirus på SVA.

Behandling och profylax

Oftast behövs ingen behandling eftersom vårtorna försvinner av sig själva efter en tid. I vissa fall kan det dock finnas behov av att ta bort vårtorna kirurgiskt. Om detta är genomförbart beror dock på vårtornas placering och form. Vårtor med smal bas/stjälk är dock enkla att ta bort.  

Vid papillom på juver och spenar rekommenderas tvätt av dessa eller spendoppning (om skadorna enbart är lokaliserade på spenarna) med produkt som har antiviral effekt. Om möjligt bör medel som även innehåller mjukgörare användas. Tvätt med antivirala desinfektionsmedel kan även användas för att försöka kontrollera andra varianter av papillom. Virus kan dock finnas kvar i omgivningen under lång tid (över ett år). 

För att förhindra att papillom sprids inom besättningen bör man i drabbade besättningar undersöka djuren ofta för att tidigt upptäcka sjukdomen. Om papillom upptäcks ska djuren avlägsnas från synbart friska djur, isoleras och eventuellt behandlas. Smittspridning kan också minska genom tvätt och desinfektion av grimmor, halsband, fodertråg och vattenkar.

Historiskt har besättningsegna papillomvaccin ibland använts i besättningar med stora problem. Effekten av sådana vaccin anses dock vara tveksam. Det finns dock inte längre möjlighet att ta fram sådana vaccin i landet och det finns inte heller några kommersiella vaccin på den europeiska marknaden.

Det finns risk för introduktion av papillomvirus vid inköp av djur. Undvik därför sådana inköp alternativt fråga säljaren om besättningen har vårtor på djuren. Isolera alltid inköpta djur i minst fyra veckor och undersök dem noga avseende förekomst av vårtor.

Beställ SVA:s analys

Histopatologi allmän, 1 fixerat material - SVA (umbraco.io)