Ekvin virusarterit (EVA) hos häst

Förekomst

Det första fastställda fallet av virusarterit diagnostiserades 1953 i Ohio, USA, men historiska dokument tyder på att sjukdomen funnits i Europa sedan 1800-talet. Idag är sjukdomen spridd i hela världen förutom i Japan och på Island.

Virusarterit är ovanligt inom hästpopulationen i Sverige. Enstaka avelshingstar kan vara kroniska bärare och smittar via sperma. Det förekommer att vaccinerade hästar blir positiva vid serologisk testning på grund av att de utvecklat antikroppar, men dessa bär inte på virus. Enstakafall  av EAV som orsak till kastning hos ston och dödsfall hos nyfödda föl har förekommit i Sverige, senast rapporterat i Skåne 2010.

Symtom

• Hög feber, upp till 41° C, som kan kvarstå i två till nio dagar
• Nedsatt allmäntillstånd och aptit, trötthet
• Symtom från luftvägarna, som näsflöde
• Ögoninflammation (konjunktivit, så kallat ”pink eye”)
• Svullnad (ödem) i benen, under buken, ovanför ögonen, i förhud och pung hos hingst och runt juvret hos sto
• Små strimformiga blödningar i slemhinnorna
• Nässelutslag
• Stela rörelser
• Kastning hos dräktiga ston i tredje till tionde dräktighetsmånaden
• Levande födda, men svaga, infekterade föl

Det akuta skedet av infektionen är vanligtvis mellan 2-14 dagar men kan pågå i upp till 28 dagar.

Smittämne

Virusarterit orsakas av ekvint arteritvirus, EAV, ett RNA-virus i familjen Arteriviridae, som angriper små artärer, arterioler. Det förekommer olika stammar av viruset med varierande virulens.

Smittvägar

Sjukdomen smittar genom luftburen smitta till och från luftvägarna eller veneriskt vid betäckning, inseminering, eller ”teasing”. Virus kan förbli infektiöst i kyld och fryst sperma (i flera år) och påverkas inte av antibiotika. Aborterade foster och fosterhinnor är smittfarliga. Viruset är känsligt för värme och uttorkning..

Virusbärande hingstar spelar stor roll för smittspridningen. Könsmogna hingstar kan bära viruset i könskörtlarna under lång tid, i vissa fall för alltid, så kallade kroniska smittbärare. Virus sprids då främst direkt via sperman vid betäckning eller inseminering, men luftvägssmitta och indirekt smitta via hantering och utrustning har också föreslagits vara tänkbara smittvägar. Virusförökningen är hormonberoende och viruset försvinner därför om hingsten kastreras. En hingst som har antikroppar i blodet, men inte virus i sperman, kan inte smitta stona vid betäckning.

Ston som saknar immunitet mot sjukdomen och betäcks eller insemineras med sperma från virusbärande hingstar blir vanligtvis infekterade. I akut skede av sjukdomen smittar dessa ston vidare till andra hästar, endera via luftburen smitta, eller via aborterade foster och infekterad urin. Det värsta är om hingstar smittas. Valacker, ston och föl bär troligtvis på viruset endast under den akuta sjukdomsfasen, som varar 3–4 veckor.

Patogenes

Inkubationstiden är cirka 6–8 dagar vid smitta som överförs vid betäckning eller seminering. Vid luftvägssmitta är inkubationstiden 3–14 dagar. Viruset söker sig till de små blodkärlen, arteriolerna, och orsakar blödningar och svullnader. Vid luftvägsinfektion angriper viruset slemhinnan i andningsvägarna och orsakar inflammation och nedsatt immunförsvar.  Kastning hos dräktiga ston förekommer oftast i slutet av den akuta infektionsfasen eller under konvalescensperioden på grund av inflammation i livmoder och fosterhinnor och sjunkande progesteronnivåer.

Diagnos

För diagnos krävs att virus påvisas, lämpligen med PCR i sperma, nässvabbprov, aborterade foster eller i urin. Vid SVA används PCR-teknik för att spåra virusets arvsmassa, vilket är säkrare och tillförlitligt under en längre tidsperiod av sjukdomen än äldre viruspåvisande metoder.

En annan möjlighet att diagnostisera sjukdomen är med serologi, då man med parprov påvisar en stegring av antikroppar mot viruset i serum (blodprov). Serologi är användbar för att ställa en retrospektiv diagnos och för att övervaka sjukdomen. Serumneutralisationstest (SN-test) används för antikroppsbestämning.

Om en häst har antikroppar i blodet (”seropositiv”) kan det bero på antingenaktiv infektion, tidigare infektion eller vaccination.

En hingst som utsöndrar virus i sperma är alltid seropositiv. Däremot är en seropositiv hingst inte nödvändigtvis smittbärare (från sperma) eftersom antikropparna kan komma från vaccination. Om en hingst är seropositiv bör sperma provtas för att kontrollera om den utsöndrar virus. Om hingsten har antikroppar i blodet, men inte har virus i sperman kan han inte smitta ston vid betäckning eller insemination. Om han har virus i sperman är det sannolikt att betäckta/inseminerade ston kommer att utsättas för smitta och också börja bilda antikroppar i blodet (serokonvertera).

En långsammare, men mycket pålitlig undersökningsmetod, som ibland tillämpas utomlands under isoleringstiden av importerade hingstar, är att låta misstänkta virusbärande hingstar provbetäcka två EAV-negativa ston. Om stona serokonverterar inom 28 dygn bedöms hingsten som virusutsöndrare.

Om ett sto uppvisar ökande titer av antikroppar i två eller flera blodprover tyder det på aktiv infektion. Stoet bör isoleras från andra hästar och hon ska inte användas för betäckning under denna period. En stabil eller sjunkande titer tyder dock på tidigare infektion eller vaccination, och i sådant fall kan stoet användas för betäckning.

Provtagning

Kastning

Vid kastning kan prov från fosterorgan eller fosterhinnor sändas in för snabb diagnos med lilla, mellan eller stora kastningspaketet som ger svar för tre virus: abortvirus (EHV-1), rhinopneumonitvirus (EHV-4) och arteritvirus (EAV). Metoden spårar smittämnenas arvsmassa, virusnukleinsyra, med PCR-teknik.

Provtagningsinstruktion för Lilla Kastningspaketet för häst (pdf)

Sperma

Spermaprov från den spermarika fraktionen av ejakulatet kan skickas in färskt eller fryst för analys avseende virus (EAV) med PCR-teknik.

Förkylningssymtom

Vid förkylningssymtom kan en svabb från näshålan tas i akut skede av sjukdomsförloppet, helst inom 24-72 timmar från symtomdebut, för att påvisa virus (EAV) med PCR-teknik. Observera att analys för EAV inte ingår i SVA:s luftvägspaket (med EHV-1, EHV-4 och influensa) utan beställs separat.
Ett alternativ vid förkylningssymtom är serologiskt parprov, som kan användas för att ställa diagnos i efterhand genom att påvisa antikroppsstegring, se nedan.

Provtagningsinstruktion för påvisande av nukleinsyra (PCR-analys) (pdf)

Serologi

För serologisk diagnostik (antikroppstiter) för antikroppar mot EAV vid misstänkt infektion kan blod tas i ett serumrör utan tillsats vid två tillfällen, det första så snart som möjligt efter insjuknandet och ett andra prov 10–14 dagar senare. Serum från det första provet kan sparas i kyl eller frys i avvaktan på uppföljande prov.
Från hingstar utan symtom som provtas serologiskt för EAV inför avel tas endast ett serumrör med blod.
Provtagningsinstruktion för serologiska undersökningar

Behandling

Det finns idag ingen fungerande behandling mot virusarterit eftersom sjukdomen orsakas av virus.. Om hästen har haft kliniska symptom rekommenderas vila understödjande behandlingvid behov .

Hingstar som är kroniska smittspridare av virus i sperma kan inte behandlas, men om de kastreras försvinner virus. Det förekommer dock att infektionen hos utsöndrande hingstar spontanläker.

Isolering

Smittspridningen kan minskas genom isolering av sjuka/smittade hästar och att restriktioner följs för kroniskt infekterade hingstar liksom ston som betäcks av dessa.

Om ett sto som saknar antikroppar mot EAV betäcks eller insemineras med viruspositiv hingst bör hon isoleras i cirka tre veckor därefter, för att stoppa vidare smittspridning.

Smittade ston och valacker som har konstant eller fallande antikroppstiter i serum utgör inte längre någon smittorisk, eftersom den akuta infektionen då har avklingat. Ett sto eller en valack med antikroppar efter genomgången sjukdom är troligen skyddad resten av livet mot virusarterit. Hingstar skiljer sig från ston och valacker genom att de kan bli kroniska smittbärare och antikroppstolkningen ovan gäller därför inte dem.

Stall där ston kastat på grund av virusarterit bör isoleras i minst 3–4 veckor efter det sist inträffade fallet. Efterbörden ska omhändertas, till exempel grävas ner, eftersom det finns stora mängder virus i fostervatten och fosterhinnor. Stoet isoleras även från övriga hästar över den första brunsten. Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst efter kastning.

Stallrengöring och desinfektion

Se separat information:
Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

Profylax 

Det finns vaccin mot EVA som används till hingstar (inkl teaserhingstar) i många länder och som numera även är tillåtet att använda i Sverige. Hästar blir seropositiva efter vaccination. Det rekommenderas i bl a UK att ta ett serologiskt blodprov som är analyserat innan vaccination för att kunna visa med veterinärintyg, helst i hästpasset, att hästen var seronegativ innan den första vaccinationen gavs. För vissa länders ska detta test göras inom en viss tid före vaccinationen och hästen ska hållas isolerad däremellan samt en tid efter vaccination, och det finns även krav för revaccinationsintervall. De internationella reglerna gällande EVA är inte harmoniserade. Seropositiva vaccinerade hästar kan nekas inträde i vissa länder. Om man har en avelshingst tänkt för export eller utlandsvistelse rekommenderas att sätta sig noggrant in i vilka krav som kan behöva vara uppfyllda. Det kan även finnas krav för ston.

Ston som betäckts eller inseminerats med viruspositiv hingst bör hållas isolerad från andra hästar i tre veckor för att inte föra smittan vidare.

Ett generellt råd för att undvika att få in smittor är att använda separat mottagningsstall i 3 veckor för nya hästar samt för hästar som vistats utanför anläggningen där de har kommit i kontakt med andra hästar. Kontrollera temperaturen på dessa hästar dagligen.

Se separat dokument:
Checklista: Om en smitta drabbar stallet (pdf).

Prognos

Dödligheten vid klinisk sjukdom är låg hos vuxna hästar, medan foster och föl kan avlida. Inga bestående fertilitetsproblem har konstaterats hos ston som kastat på grund av sjukdomen. Hingstar som infekterades under experimentella betingelser kunde få en övergående påverkan på spermieproduktionen och nedsatt fruktsamhet i 16-17 veckor.

Hästar som genomgått infektion är troligen immuna resten av livet, med undantag för hingstar som kan bli virusutsöndrare under kortare eller längre period av sitt liv.

Zoonosaspekt

Ingen känd risk.

Vad säger lagstiftningen?

Ekvin virusarterit är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2021:10, saknr K12) om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen.

Anmälan görs av veterinär när det finns kliniska symtom eller andra skäl att misstänka virusarterit. Om sjukdomen eller smittämnet konstateras eller bekräftas på ett laboratorium (i Sverige) ska den som ansvarar för laboratoriet se till att anmälan görs. Om prover skickas för analys till ett laboratorium utanför Sverige ska anmälan göras av den veterinär som är ansvarig för provtagningen. Om prover skickas för analys till ett laboratorium utanför Sverige, utan att någon veterinär (i Sverige) är ansvarig för provtagningen, ska aktören göra anmälan.

Svensk travsports smittskyddreglemente föreskriver att tränare eller annan hästansvarig ska anmäla smittsamma sjukdomar till lokal smittskyddsveterinär eller Svensk Travsports Hästvälfärdsavdelning.

Den som ansvarar för avelsverksamhet är skyldig att känna till gällande regelverk, som hittas bland annat på Jordbruksverkets webbplats.

Jordbruksverks föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur (SJVFS 2015:1 saknr M4) anger att seminhingstar bland annat ska provtas serologiskt för virusarterit. Om hingsten visar positiv antikroppstiter ska den provtas för förekomst av EVA-virus i sperman. Sperma med förekomst av EVA-virus får användas i seminverksamhet i Sverige under förutsättning att anordnaren senast i samband med beställning upplyser mottagaren och stoägaren om att det förekommer EVA-virus i sperman. EVA-positiv sperma får inte frysas för användning i seminverksamhet. Vid internationell handel med hästar och sperma finns också bestämmelser kring EAV.

Internationellt varierar synen på ekvin virusarterit. Eftersom Sverige och en del andra länder har en del virusutskiljande internationella avelshingstar, framför allt varmblodiga travarhingstar och ridhästhingstar, kan problem uppstå i handelssituationer. Hästar med positivt provresultat från serum (påvisade antikroppar) och sperma (påvisat virus) kan nekas importtillstånd till vissa länder. I många europeiska länder, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien, följer en stor del av hästnäringen bestämmelserna i HBLB Common Codes of Practice (CCP). Enligt CCP bör samtliga importerade hästar provtas för påvisande av eventuella antikroppar mot EAV. I vissa länder kastreras eller avlivas virusutsöndrande hingstar, alternativt skickas tillbaka till sitt ursprungsland.

Vanliga frågor och svar

Referenser 

Giguère , S. (2003) Equine Viral Arteritis. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA

Equine Viral Arteritis, IVIS

HBLB Codes of Practice for the 2017 equine breeding season