Foderhygien och sjuklighet hos nötkreatur

Introduktion

Nötkreatur kan drabbas av klinisk eller subklinisk sjuklighet i samband med att de ätit foder av dålig hygienisk kvalitet eftersom sådant foder kan innehålla hälsofarliga mikroorganismer. Vissa anmälningspliktiga sjukdomar som botulism och listerios kan vara foderrelaterade. Dessa är dock relativt ovanliga och berörs inte närmre i detta dokument. Tillväxt av mikrober i fodret orsakar förlust av näring och energi vilket även kan leda till nedsatt produktion. Ett foder med bra hygienisk kvalitet innehåller inga eller begränsade halter av patogener, toxinbildare, skadliga främmande ämnen eller främmande föremål. Dess pH-värde och temperatur är ”fysiologiskt” så att djuren inte får brännskador eller frätskador av att äta det.

Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Förekomst

Det är inte känt hur vanligt det är med sjukdomsfall på grund av foderproblem av denna typ. I en enkätstudie till mjölkproducenter (Gleerup, 2000) angav cirka 20 procent att de under den senaste tioårsperioden haft problem med djurens hälsa på grund av ensilage av dålig kvalitet. Under perioden 2000-2006 kom cirka 250 fall med misstanke om foderrelaterad sjuklighet till SVA:s foderavdelnings kännedom. Inga nyare sammanställningar finns, men 2014 rapporterades ett fall där en mjölkkobesättning drabbades av sjuklighet som även ledde till flera dödsfall, och där fodret misstänktes vara orsaken (Hoyle et al., 2014).

Kliniska symtom

Varierande symtom kan uppstå till exempel hög feber, salivering, nedsatt allmäntillstånd, inappetens, diarré, luftvägsproblem och/eller mastit. Även foderrelaterade dödsfall har rapporterats. I ovan nämnda SVA-material var juverhälsostörningar (klinisk mastit och/eller höga celltal) vanligast (32 procent av fallen). Andra symtom var mag- tarmstörning (6 procent), luftvägslidanden (1 procent) och blandade symtom (25 procent). I majoriteten av de senare fallen angavs bland annat mag-tarmstörningar, mastit/höga celltal eller luftvägslidanden. Aborter och andra reproduktionsstörningar kan också vara foderrelaterade. Fodret bör misstänkas som orsaksfaktor när ingen annan rimlig förklaring finns, när flera djur i besättningen insjuknar samtidigt, om symtomen dyker upp under tidsperiod/säsong då fodret förtärs, om foder av dålig kvalitet påvisas eller misstänks eller när symtomen kommit i samband med ett foderbyte. Eftersom dåliga partier kan vara ojämnt fördelade i fodret kan vissa djur insjukna och andra inte.

Differentialdiagnoser

Diverse infektionssjukdomar eller metaboliska sjukdomar samt förgiftningar.

Etiologi och patogenes

Dålig hygienisk kvalitet hos fodret orsakas av förorening av foder i samband med skörd, tillverkning, konservering och lagring. Vid missgynnsamma förhållanden under någon av dessa processer kan tillväxt ske av bakterier (till exempel Enterobacteriacae) och/eller jäst- och mögelsvamp (till exempel Aspergillus spp, Penicillium roqueforti). Mögelförekomst kan leda till produktion av mykotoxiner. Dessa kan ha direkt celltoxisk effekt, till exempel på tarmepitel vilket kan leda till diarré, eller vara hämmande på immunförsvaret med ökad risk för infektionssjukdomar som mastit som följd.
Djur kan bli sjuka efter att ha ätit eller inandats foder av dålig kvalitet. Inkubationstid och symptom varierar bland annat beroende av typ och dos av sjukdomsframkallande mikroorganismer/mykotoxiner.

Provtagning och diagnostik

Sjuklighet på grund av dålig foderhygien kan inte diagnosticeras genom provtagning av djuren. Istället kan det foder som djuren konsumerar undersökas. Även foder som ser bra ut och luktar gott kan vara av nedsatt hygienisk eller näringsmässig kvalitet. Det är lämpligt att diskutera med foderlaboratorium eller annan rådgivare rörande val av prov, provtagning och lämpliga analyser innan prov tas ut för analys. SVA utför numera enbart vissa foderanalyser.

Beroende på omständigheterna avgörs vilka fodermedel inklusive vatten och strömaterial som bör undersökas och om foderprover bör tas från lagringsplatsen och/eller misstänkt parti samt på vilket sätt provet bör tas. För att få en genomsnittlig bild av ett fodermedels kvalitet tas ett samlingsprov det vill säga 10-20 delprover från olika ställen som blandas noga till exempel i en oanvänd plastsäck. Ur den större provmängden tas sedan ett prov på 0,5 kg eller 1 liter material som skickas till laboratoriet. Ett mikrobiologiskt angrepp kan dock variera kraftigt mellan olika delar av ett foderparti. Provet ska tas aseptiskt. Val av analyser beror på frågeställningen. För att fastställa fodrets roll vid en besättningsutredning rekommenderas ofta mikrobiologisk undersökning men annan undersökning kan också vara aktuell.

Behandling och profylax

Åtgärder medan man väntar på provsvar:

• Symtomatisk behandling av sjuka djur
• Byt foder om misstanken är stark (om ett foder har synliga förändringar eller dålig lukt ska det alltid kasseras (se även nedan)
• Sök information om förväntade respektive skadliga halter etcetera av analyserade parametrar
• Gå igenom förutsättningarna på gården, planera för eventuellt foder och/eller strömedelsbyte, fixa lagringsutrymmen, planera för eventuell kassation av foder

Åtgärder om provsvar visat på dåligt foder:

• Byt foder
  • Enligt djurskyddslagen ska djur ges foder av god kvalitet
  • Enligt foderlagen får foder inte ges åt livsmedelsproducerande djur om det inte är säkert (till exempel om det anses ha en negativ effekt på djurs hälsa)
• Spädning av känt dåligt foder kan inte rekommenderas

Åtgärder på längre sikt:

• Följ upp sjukligheten i besättningen
• Se över gårdens foderhantering