Infektiös anemi hos häst, EIA

Förekomst

Infektiös anemi (EIA), eller smittsam blodbrist, är en virussjukdom hos hästar, mulor och åsnor. På engelska kallas sjukdomen även ”swamp fever”. Sjukdomen beskrevs första gången i Frankrike 1843 och är spridd över hela världen. I Sverige var sjukdomen relativt vanlig fram till 1960-talet men förekommer inte här idag. Det finns risk för att sjukdomen kan introduceras igen med resande hästar, vilket har hänt i andra tidigare EIA-fria länder.

I Europa förekommer sjukdomen endemiskt i Rumänien och Italien. I Rumänien har många hästar testat positivt genom åren och 2011 rapporterade OIE (World Organisation for Animal Health) om 3073 utbrott. Ett utbrott kan innefatta en eller flera hästar, antalet individer anges inte, vilket innebär att antalet positiva sannolikt är betydligt högre än antalet utbrott. Efter 2011 har trenden i Rumänien vänt nedåt successivt och 2015 rapporterades 440 utbrott. För Italien är siffrorna lägre, med 71 utbrott 2011 och sedan successivt minskande till 19 utbrott 2015. Under åren 2011 till 2015 har flera andra länder i Europa också rapporterat enstaka fall eller utbrott av infektiös anemi, till exempel Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Polen, Belgien,  och en del Balkanländer. Ryssland rapporterar också om fall.

Flera av fallen i Västeuropa är importhästar från östra Europa, bland annat Rumänien. I ett uppmärksammat utbrott på Irland 2006 var smittkällan för primärfallet dock illegalt importerad hästplasma som användes för behandling av föl.

Utanför Europa rapporteras om infektiös anemi i USA, Kanada, Asien (Indien, Malaysia, Myanmar, Filippinerna och Thailand), samt Australien.

Symtom

Sjukdomen kan ge periodisk feber (upp till 42° C), blodbrist (anemi), viktnedgång eller utmärgling, tilltagande svaghet och död. Både akut, kroniskt eller subkliniskt förlopp förekommer. Åsnor visar oftast inga symtom. Första kliniska tecknet vid infektion är ofta en febertopp, sänkt aktivitet, nedsatt aptit och sänkt antal trombocyter (trombocytopeni) i blodet. Detta stadium är kort och missas lätt.

Efter smitta verkar det vanligaste vara att hästen utvecklar en subklinisk infektion utan tydliga symtom, men hästen bär på viruset och har också antikroppar mot viruset resten av livet. Infektionen avslöjas oftast då hästens kondition försämrats.

Vid akut form av infektiös anemi, som är mer sällsynt, kan hästen dö inom 10-30 dagar.

Vid kronisk form, som en del hästar utvecklar, ses återkommande perioder med feber. Slöhet, svaghet, nedsatt aptit, trombocytopeni och därmed följande punktformiga blödningar i slemhinnorna, anemi, ödem under bålen och i benen, viktförlust och nedsatt prestationsförmåga ses också. Stress, hårt arbete, hett väder, tävling, dräktighet eller behandling med steroidläkemedel kan framkalla symtomen. Symtomen kan klinga av hos kroniskt infekterade hästar, men de fortsätter att bära på viruset. Det händer även kroniska fall akutiseras och hästen dör.

Smittämne

Ekvint infektiös anemi-virus är ett retrovirus av gruppen lentivirus och är nära besläktat med människans HIV.

Smittvägar

Viruset sprids med blod, vanligen via vektorer. Bitande insekter som intar blodmål, till exempel bromsar, fungerar som vektorer. Insekter sprider smitta under den del av året de är aktiva. Viruset överlever en begränsad tid hos insekten. Där många hästar finns samlade och vädret är gynnsamt för insekterna kan massinfektion förekomma. Smittan kan även spridas med förorenade kanyler, blodprodukter, från sto till foster i moderlivet eller via mjölken. Venerisk smitta har också nämnts.

Insjuknade hästar som inte dör kan utgöra en smittorisk resten av livet och måste hållas isolerade eller avlivas. Virusmängden i blodet är högst hos akut sjuka, lägre hos kroniskt sjuka och lägst hos symtomlösa bärare av infektiös anemi.

Patogenes

Inkubationstiden är en till två veckor. Olika blodkroppar angrips. Virus förökas i blodkroppar som kallas makrofager. När kroppen rensar ut angripna blodkroppar uppstår anemi (blodbrist) och även trombocytopeni. Smittade hästar får ett positivt antikroppssvar som alltid kvarstår och de förblir virusbärare livet ut.

Diagnos

En sannolikhetsdiagnos kan ställas på klinisk bild och/eller obduktion. Diagnosen ska alltid följas upp med Coggins test (Agid). Det är ett serologiskt test för att påvisa antikroppar mot viruset och används över hela världen. Antikropparna bildas två till tre veckor efter infektion och kvarstår hela livet. Men vid ett utbrott på Irland 2006 tog det i vissa fall mer än 100 dagar efter infektionstillfället innan testet var positivt. EU anger testintervallet till 90 dagar, och i USA anges 60 dagar.

Elisa-test finns också. Det testet är känsligare och går snabbare att utföra än Coggins test, men kan ge falskt positiva resultat. Positiv Elisa ska därför konfirmeras med Coggins test. Prov med oklara analysresultat kan testas med ytterligare en test, så kallad immunoblotting.

Provtagning

Serologi görs på serum. Blod tas i rör utan tillsats och skickas till SVA med frågeställning infektiös anemi eller Coggins test. Oftast tas prov av import/exportskäl. Vid misstanke om sjukdomen måste det anges på remissen och kontakt med relevanta myndigheter bör tas, se nedan ”Vad säger lagstiftningen?”.

Behandling

Ingen behandling finns.

Isolering

Hästar som smittats blir virusbärare hela livet och måste därför hållas helt isolerade eller helst avlivas. Hästar som kommit i kontakt med EIA-positiva hästar brukar isoleras och övervakas med testning under minst tre månader.

Stallrengöring och desinfektion

Box, spilta och andra utrymmen där smittat material kan finnas (blod, eventuellt kroppsvätskor) bör rengöras mekaniskt och därefter används ett desinfektionsmedel för stall. EIA är ett så kallat höljeförsett virus och därmed relativt lätt att avdöda med de flesta desinfektionsmedel.

Profylax

Vid förflyttning inom EU samt vid import från tredjeland måste hästen uppfylla särskilda villkor vad gäller EIA. SVA rekommenderar provtagning av hästar som har eller misstänks kunna ha sitt ursprung i Rumänien eller andra riskområden samt hästar med symtom på infektiös anemi enligt ovan.

Det finns inget vaccin mot infektiös anemi.

Prognos

Prognosen är mycket dålig även för hästar som överlever, med tanke på att man ur smittskyddssynpunkt helst vill avliva alla smittade individer då smittan är livslång.

Zoonosaspekt

Sjukdomen är inte en zoonos och sprids inte till människor.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen infektiös anemi (3 03 082) är anmälningspliktig enligt Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen (SJVFS 2021:10, Saknr K12). Den tillhör de förtecknade sjukdomarna, kategori D + E och hör till de sjukdomar Jordbruksverket ska rapportera internationellt.

Anmälningsskyldighet gäller både när det finns skäl att misstänka förekomst av sjukdomen hos djur, och när sjukdomen eller smittämnet har påvisats hos djur. En veterinär som misstänker eller påvisar en förtecknad sjukdom ska anmäla det till Jordbruksverket. Detsamma gäller ansvarig för ett laboratorium där en sådan sjukdom misstänks eller påvisas.

En aktör (hästhållare) som misstänker eller påvisar en förtecknad sjukdom ska anmäla det till en veterinär inom Jordbruksverkets distriktsveterinärorganisation. En anmälan om onormal dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion med obestämd orsak ska göras till en distriktsveterinär eller till en annan veterinär för ytterligare undersökning och vid behov ska veterinären ansvara för att provtagning sker.

Källa utbrottsdata

World Organisation for Animal Health