Ögoninflammation hos ren
Andra sjukdomsnamn: Čalbmevikke
Ögoninfektion orsakas främst av renens herpesvirus, klamydia och sekundära bakterieinfektioner, utbrott rapporteras årligen men förekomsten i landet av dessa infektioner är inte känd. Eftersom smittämne och antibiotikakänslighet kan variera är bakteriologisk undersökning och resistensundersökning viktig.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Ögoninfektion på ren beskrivs som multifaktoriell, vilket betyder att flera faktorer spelar in för att sjukdom ska uppstå. Sekundär bakterieinfektion kan uppstå som följd av en primär herpesviros eller i en skada orsakad av trauma mot ögat eller främmande kropp. Vissa virala eller bakteriella allmäninfektioner kan också leda till ögonsjukdom.
Både enstaka djur såväl som utbrott av ögoninfektion där tiotals till hundratals renar kan drabbas förekommer. Årligen rapporteras om utbrott och sjukdomen är troligen vanligt förekommande men det är inte känt hur vanligt ögoninfektioner är bland svenska renar. I ett pågående projekt, projekt Renöga, undersöks för närvarande förekomsten av sjukdomar i ögon och mun hos svenska renar för att fastställa vad som orsakar dem, vilka riskfaktorer som finns och hur de bäst kan förebyggas.
Renens herpesvirus (CvHV2) finns utbrett i renpopulationen och efter genomgången infektion förblir renen smittad livet ut. Viruset kan sedan aktiveras när renen blir stressad, vilket kan ske i samband med samling, transport och vid sämre kondition. Smittan sprids lättare till andra renar vid ökad djurtäthet, såsom i hägn och vid utfodring.
I en nyligen genomförd enkätstudie bland renägare i Norge och Sverige rapporterades att ögoninfektioner var vanligt förekommande (54 av 76 deltagare, 71 procent) under de senaste 10 åren. Det var även vanligare med utbrott i rengrupper som utfodrats i hägn jämfört med renar stödutfodrade på naturbete.
Från 1 december 2019 till och med den 31 mars 2022 gjordes en mikrobiell undersökning vid SVA av totalt 244 ögonprov från renar insamlade inom projekt Renöga för analys av herpes, klamydia samt allmän bakteriologisk odling. Ungefär 25 procent av proverna var positiva för renens herpesvirus och 30 procent av proverna för bakterien klamydia, men saminfektion var ovanligt (<5 procent). Slutsatser utifrån sammanställningen var att herpesvirus och klamydia sällan förekom samtidigt utan under olika tidsperioder. Även fler friska renar isolerades med klamydia jämfört med herpesvirus. Detta tyder på att renens herpesvirus ensamt kan ge upphov till ögoninfektion vilket överensstämmer med övrig litteratur. Det är fortsatt oklart vilken roll klamydia har i sjukdomens uppkomst och utveckling.
Bakteriologisk specifik infektion återfanns i cirka 60 procent av fallen. Pseudomonas aeruginosa, Moraxella spp., Staphylococcus aureus och Klebsiella pneumoniae var de vanligaste fynden där samtidigt växt av blandflora förekom i över 80 procent av fallen. I Finland rapporteras det även att Listeria monocytogenes kan orsaka ögoninfektion på ren i samband med utfodring av ensilage.
Symtom
Vanliga symtom vid ögoninfektion är keratokonjunktivit i ena eller båda ögonen:
- Tårflöde, seröst eller mucopurulent, som ger en blöt kind
- Röda slemhinnor, konjunktivit
- Svullnad av ögat
- Blå-grå skimrande hornhinna, som beror på vätskeutträde (ödem) i hornhinnan, keratit
- Renen kniper med ögat/håller ögat mera stängt än vanligt på grund av ljuskänslighet och smärta.
Sjukdomsförloppet kan snabbt förvärras och leda till förvärrade symtom och sår i hornhinnan om inte åtgärder sätts in i tid. Slutstadiet är att ögats djupa strukturer inflammeras vilket leder till att ögat riskerar att spricka. I dessa allvarliga fall rekommenderas avlivning eftersom ögat inte går att rädda och tillståndet är mycket smärtsamt för renen.
Differentialdiagnoser
Ögoninflammation som en del i en generell allmänpåverkan kan observeras vid andra systemiska sjukdomar som till exempel blodförgiftning och även andra virus som gammaherpesvirus. Kronhjortens parapoxvirus och renkoppsvirus, som kan ge såriga ögonlock.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens
Cervid herpesvirus 2 (CvHV2), Chlamydia spp., Moraxella spp., Pseudomonas aeruginosa och andra sekundära opportunistiska bakterier.
Inkubationstid
Varierar.
För CvHV2 har symtom påvisats två dagar efter exponering i samband med experimentella försök.
Infektionsport
Ögat.
Spridning i djuret
Lokalt i ögat.
Renens herpesvirus kan ge upphov till en viremi med lesioner på andra delar av kroppens slemhinnor som munslemhinna, och har även påvisats i samband med kastning och lunginflammation.
Smittvägar
Vid primär infektion sker smittspridning mellan djur genom direktkontakt, via tårflöde och aerosoler, eller indirekt via kläder, handskar, krubbor med mera. Vid sekundär bakterieinfektion till följd av skada orsakad av trauma mot ögat eller främmande kropp infekteras ögat vanligen av bakterier på den främmande kroppen eller från den närmaste omgivningen eller av slemhinnans normalflora.
Provtagning och diagnostik
En grundlig ögonundersökning försvåras av att det inte finns godkända medel för lokalbedövning av ögon hos idisslare. För humant bruk finns dock ögondroppar innehållande tetrakain. Eftersom tetrakain får användas för lokalbedövning av livsmedelsproducerande djur enligt Europeiska läkemedelsmyndigheten är det möjligt att använda detta preparat även till idisslare med karenstid enligt kaskadprincipen. Studier har visat att resultaten vid provtagning med svabb efter lokalbedövning inte påverkas.
Om mikrobiell ögoninfektion inte kan uteslutas tas prov för PCR och bakteriologisk odling med e-svabb från konjunktiva (ej från ögonlockshuden eller varigt sekret). Vid fynd av bakterieinfektion utförs även resistensundersökning.
Insamling av prov och kostnadsfri analys samt rådgivning vid utbrott av ögoninflammation pågår inom projekt Renöga!
Behandling och profylax
Renar med lindriga kliniska symtom, som blöt kind och rodnad i slemhinnan/konjunktivit, bör isoleras och observeras i sjukhägn alternativt släppas ut på fribete eller skickas till slakt, för att minska stress och smittspridningen. Lindrig konjunktivit med eller utan tårflöde läker vanligen utan behandling men rengöring av ögat med koksalt underlättar om det är möjligt att genomföra.
Vid förvärrade symtom, där slakt eller avlivning inte är aktuellt, rekommenderas att behandling av ögat påbörjas. Provtagning med provsvar ger en viktig vägledning i val av behandlingsstrategi, kom därför ihåg att skicka in prover till projekt Renöga.
Följande behandlingar kan vara aktuella:
- Isolering av drabbade renar.
- Rensköljning av ögat med steril koksaltlösning om det är varigt.
- Lokalbehandling med antibiotika, som ges i ögonen, minst 1–2 ggr/dag i 5–7 dagar.
eller
- Systemisk behandling med antibiotika, som ges i halsmuskulaturen, ett fåtal gånger.
- Eventuell smärtstillande och antiinflammatorisk behandling.
Vid förvärrade symtom är det viktigt att snabbt inleda behandlingen för att rädda ögat. Kontakta därför lokal veterinär för rådgivning gällande behandlingsstrategi under rådande omständigheter. Vid förskrivning av läkemedel krävs ett veterinärbesök.
Ögoninfektioner med en mer djupgående inflammation av ögats strukturer (ödem i hornhinnan, varigt tårflöde och svullet öga) bör oftast behandlas med antibiotika. Bäst behandlingseffekt uppnås vid tidigt insatt behandling. Enligt Information från Läkemedelsverket (pdf) på nöt och får rekommenderas lokalbehandling med klortetracyklin eller allmänbehandling med oxytetracyklin vid misstanke om mykoplasmainfektion, vilket även gäller vid infektion med klamydia på ren. Vid misstanke om sekundärinfektion med Moraxella spp., Listeria spp. eller annan penicillinkänslig bakterie rekommenderas lokalbehandling med ögonsalva innehållande kloxacillin. Alternativt kan lokalbehandling med bensylpenicillinprokainberedning eller ögonsalva innehållande klortetracyklin användas för dessa infektioner. På ren rekommenderas allmänbehandling med oxytetracyklin i dubbel dos varannan dag i första hand eftersom hanteringen är mycket stressande.
Vid lokalbehandling behandlas bägge ögonen även om endast ett öga har kliniska symtom.
Vid smittsam infektion är det viktigt att minska stressen och djurkontakter genom att släppa ut friska djur på fribete och att isolera drabbade individer. Djuren bör även skyddas från solljus och andra irritationskällor. Vid listeria-infektion bör man undvika att utfodra ensilage på ett sätt som gör att djuren riskerar få ensilage i ögonen.
