Värmestress hos idisslare

Förekomst

Vissa raser är bättre anpassade till ett varmare klimat. Foto: Ylva Persson/SVA

Idisslares sårbarhet för värmestress beror på djurslag, genetisk potential, produktionssystem och näringsstatus. Den största riskgruppen är högavkastande mjölkkor. Får kan också drabbas av värmestress medan getter är minst känsliga. Raser från varmare länder har ofta naturligt en bättre motståndskraft mot värmestress jämfört med våra inhemska raser. I takt med att medeltemperaturen ökar och extrema väderfenomen, som kraftiga värmeböljor och regn, blivit mer vanligt förekommande har värmestress blivit ett större hot mot idisslare i Sverige. Risken är större i de södra delarna av Sverige.

Symtom

Höjd kroppstemperatur (≥39°C), förhöjd andningsfrekvens, ibland andas djuren med öppen mun (vanligare hos får), förhöjd hjärtfrekvens. Beteendeförändringar i form av ett ökat vattenintag och att djuren söker sig till skugga. Ofta drabbas flera djur samtidigt och inte enstaka individer. På besättningsnivå syns nedsatt mjölkproduktion, nedsatt fruktsamhet, förhöjda tankcelltal och ökad sjuklighet. I extrema fall kan värmestress leda till akut överhettning och död.

Vid värmestress sjunker foderkonsumtionen drastiskt; hos mjölkproducerande idisslare resulterar detta i ett tapp i mjölkproduktionen. Värmestress påverkar även fruktsamheten negativt och det kan bli svårare att upptäcka brunst, djuren rör sig mindre, hondjur kan få störd ägglossning och handjurs spermiekvalitet kan försämras. Immunförsvaret blir nedsatt och djuren blir mer mottagliga för infektioner.

Differentialdiagnoser

Luftvägsinfektion eller sjukdomar i cirkulationsorganen.

Etiologi och patogenes

Vid kraftiga värmeböljor, framför allt i kombination med hög luftfuktighet, riskerar idisslare att drabbas av värmestress. Andra predisponerande faktorer på individnivå är uttorkning, ökad fysisk aktivitet såsom hård drivning av djur över långa sträckor, konsumtion av snabbt nedbrytbart foder, febersjukdom och pågående luftvägssjukdom som försvårar avdunstning via luftvägarna. Djur som är feta, mörkpigmenterade eller har tjock päls drabbas lättare av värmestress.

För att reglera sin kroppstemperatur använder sig idisslare av avdunstning via luftvägarna och huden och genom att sänka ämnesomsättningen. När djurets förmåga att göra sig av med överskottsvärme överskrids kan värmestress uppstå. Högre omgivningstemperatur och hög luftfuktighet försvårar värmeavgivningen. Högproducerande mjölkkor har en hög ämnesomsättning som alstrar värme; de är därför extra känsliga.

Provtagning och diagnostik

Klinisk undersökning

Obduktion av djur som misstänks ha dött av överhettning

Behandling och profylax

Värmestress behöver behandlas omgående. Djur måste få tillgång till skugga, kallt dricksvatten och avkylning i form av fläktar och duschar. Minska beläggningsgraden och andra stressfaktorer.

Värmestress är viktigt att förebygga, både för ekonomin och för djurvälfärden. Det lönar sig att skydda djur mot omgivande värme för att de ska bibehålla både foderintag och produktion. 

Djur: Klipp hårremmen.

Stall: Anpassa ventilationen och utforma stallet för att minimera solvärmeeffekten och maximera naturliga luftrörelser; öppna långsidor med nät, installera fläktar och sprinklers som kan kyla ner djuren vid behov, dimning i samlingsfållan. Rätt placering av drickplatser och borstar, tillräckliga gångbredder i stallet, minimera tid i samlingsfållan (mindre än 60 min), använd sand som strö och ströa även på gummimattor och madrasser, mocka rent två gånger per dag, byt allt strö inom 48 timmar för att undvika varmgång i ströbädden. Undvik överbeläggning.

Utfodring: Grovfodermix på foderbordet och tillgång till produktionsbete 23 timmar om dygnet, flyttbara foderhäckar utomhus som kan placeras i skugga, hög energikoncentration i fodret, tillräckligt med foderplatser för att undvika trängsel. Erbjud extra saltsten, öka inblandningen av fodersalt, tillskottsfodra med magnesium.

Vatten: Erbjud svalt vatten att dricka överallt där djur står och går samt i varje betesfålla i vattenkar med minst 8 cm djup. Flödet bör vara minst 10 l/minut i vattenkar och mer än 15 l/min i vattenkoppar. Iakttag god hygien och undvik överbeläggning.

Bete: Erbjud bete med skugga, erbjud djuren att söka skugga inomhus, överväg att anpassa betestiden till tider på dygnet med mindre solinstrålning (exempelvis natt, kväll, morgon).