Samma gamla stafylokocker orsakar juverinflammationer
En ny studie visar på en oförändrad arvsmassa hos Staphylococcus (S.) aureus (gula stafylokocker) över tid, och detta fynd är en nyckel i arbetet med att bekämpa juverinflammationer hos kor. Besättningar som har långvariga problem med S. aureus drabbas troligtvis av en och samma återkommande bakteriestam.
Forskarna Karin Artursson, Mikael Leijon och Karin Persson Waller, vid SVA, har studerat arvsmassan från bakterien S. aureus. Den isolerades från kor med juverinflammation under åren 2002 – 2003 och jämfördes sedan med samma sorts bakterie från åren 2014 – 2018. Resultaten visar att det i stort sett inte skett några förändringar alls i bakteriernas arvsmassa. De nya bakteriestammarna är mycket nära besläktade med de äldre.
Resultaten innebär att det sannolikt inte har introducerats några nya stammar av S. aureus i Sverige under dessa år, eller åtminstone väldigt få. Därför är det troligt att besättningar som har långvariga eller återkommande problem med dessa stafylokocker har drabbats av en och samma stam genom åren.
Bakterierna kan smitta mellan besättningar
Studien visar också att de stafylokockstammar som orsakar juverinflammation ofta återkommer i flera olika besättningar. Det tyder på att bakterierna ”smittar” mellan besättningar. Detta sker troligen främst via förflyttningar med djur. De kan också smitta inom besättningen i samband med mjölkning, och smittan förs ofta vidare till kvigor eller nyinköpta djur.
Håll isär friska djur och riskdjur
För att undvika smittspridning bör friska djur hållas isär från riskdjur så långt det är möjligt. Sinkor bör helst inte komma i kontakt med kvigor och andra rekryteringsdjur. Nyintroducerade djur bör hållas från grupper där juverinflammationer förekommer. Utrustning, mjölkspill på båspallar och dylikt kan också bidra till smittspridning.
Saneringsprogram och genstudier kan minska problem i framtiden
Resultaten av denna studie gör det möjligt att på sikt kunna ta fram verktyg för att leta efter de stammar av S. aureus som är mest benägna att orsaka juverinflammationer, eller de som är mest problematiska att behandla. Framöver skulle saneringsprogram, inriktade mot en viss typ av S. aureus, kunna utformas. På så sätt skulle dessa stafylokocker lättare kunna elimineras från besättningar med problem.
I studien identifierades också enskilda gener hos bakterierna som bidrar till att de kan infektera och få fäste i juvret. Fortsatta studier kan visa vad dessa har för roll i infektionsprocessen, och förhoppningsvis vilka bakteriestammar som har störst förmåga att orsaka juverinflammation.
Om studien
Denna studie är finansierad av en donation i form av ett arv från Elin och Börje Nicklasson, lantbrukare i Småland.
Texten publicerades 2 juli 2020.
Prenumerera på bloggen
Populärvetenskapliga artiklar från SVA:s forskare.