Angiostrongylus vasorum hos hund
Andra sjukdomsnamn: Fransk hjärtmask
Angiostrongylus vasorum infekterar hundar i stora delar av världen. Parasiten har även hittats hos hundar i Sverige.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Infektion hos hund och räv med Angiostrongylus vasorum förekommer i stora delar av världen. I Europa är infektionen endemisk i ett flertal områden, och den påvisas relativt ofta hos hund i Danmark. Smittan är som regel lokalt begränsad med en hög andel infekterade rävar och hundar i de områden smittan förekommer. I Sverige påvisades parasiten första gången år 2003, då hos ett antal rävar på ön Sydkoster. År 2009 påvisades A. vasorum för första gången hos en räv på fastlandet. Efter det har infektionen diagnosticerats hos hundar i olika delar av landet.
Agens och smittvägar
Nematoden A. vasorum har hunddjur (Canidae) som värddjur, i Norden räv och hund. Sniglar av olika arter är mellanvärdar. En infekterad hund eller räv avger larver med faeces. Sniglar attraheras till hundfaeces, parasiten utvecklas i snigeln till infektiöst stadium och hundar smittas genom att äta eller slicka på sniglar eller deras slem. Även grodor och paddor har visats kunna sprida smittan.
Zoonosaspekt
Angiostrongylus vasorum anses inte vara ett zoonotiskt agens.
Patogenes och kliniska symtom
Den äldre benämningen fransk hjärtmask är egentligen missvisande eftersom adulta A. vasorum lever i, och därmed skadar, hundens lungartärer.
Symtom hos infekterade hundar ses till följd av kroniska, progredierande pulmonära skador såsom pulmonär arterit, interstitiell pneumoni och granulombildning, sekundär hjärtpåverkan till följd av kronisk pulmonär hypertension samt koagulationsrubbningar.
Sjukdomsutvecklingen kan hos en A. vasorum-infekterad hund vara långsamt progressiv med till exempel hosta som det först uppträdande symtomet. En plötslig försämring i hundens tillstånd kan bero på bland annat allvarliga blödningar eller en högersidig hjärtsvikt.
Infekterade hundar kan dock också mycket plötsligt drabbas av allvarliga komplikationer, som anafylaktisk chock och/eller grav koagulationsrubbning med skador i olika organ (bland annat CNS) som följd, utan att ägaren kunnat uppfatta några andra föregående symtom.
Vid kronisk infektion med A. vasorum kan symtom som avmagring och nedsatt allmäntillstånd ses. Respiratoriska symtom som hosta, progressiv dyspné och motionsintolerans är typiskt. Ett viktigt observandum är att en sekundär högersidig hjärtsvikt kan vara en bidragande orsak till symtombilden.
Symtom till följd av koagulationsrubbningar med påföljande blödning och koagelbildning i olika organ inkluderande i centrala nervsystemet kan ses både med och utan tidigare eller samtidiga respiratoriska besvär. En blodprovsundersökning kan påvisa en anemi och trombocytopeni.
Mer sällsynt sker en aberrant migration, det vill säga larver vandrar till organ där parasiten inte normalt förekommer, till exempel i öga eller hjärna.
Diagnos
Träckprov
För påvisande av parasitens larver undersöks träckprov med hjälp av PCR-analys eller Baermannundersökning. Mikroskopering av faeces utstryk är både en mindre sensitiv och specifik metod, men kan utföras vid kliniken eller djursjukhuset som ett stöd fram till provsvar från Baermann eller PCR-undersökning. Utstryket skall vara helt färskt så att rörliga parasiter kan detekteras.
Ett negativt provsvar avseende faeces undersökning bör oavsett metod tolkas med försiktighet, i de fall en tydlig misstanke om infektion föreligger, eftersom det på grund av intermittent utsöndring finns en risk att larver inte finns med i provmaterialet.
Serologiska metoder
Serologiska metoder används för att antingen påvisa cirkulerande antigen eller antikroppar mot parasiten.
Trachealsköljprov
Ett trachealsköljprov är som regel negativt hos infekterade hundar. I de fall en sådan undersökning utförts och misstänkt parasitmaterial trots allt ses i provmaterialet skickas detta lämpligen in för undersökning.
Behandling
Behandling består primärt av antiparasitära preparat registrerade med indikation, det vill säga godkända för behandling av A. vasorum-infektion.
Det kan föreligga en risk för akut försämring av hundens tillstånd när antiparasitär behandling sätts in, om hunden är infekterad med en stor mängd maskar. Under behandlingsperioden är vila och uppsikt över hundens tillstånd därför värdefullt. Ett samtidigt insättande av antiinflammatorisk behandling med kortikosteroider kan också vara indicerat i vissa fall. En del individer kan även behöva understödjande behandling i olika grad. I vissa fall är till och med intensivvård nödvändigt. I en del fall påbörjas därför behandlingen inte polikliniskt utan hunden remitteras/skrivs in för stationärvårdsbehandling.
Prognosen är dock generellt sett god om möjlighet till fullgod behandling föreligger, även för hundar med blödningssymtom. Undantag finns, till exempel när grava, irreversibla skador uppstått redan innan riktad behandling sätts in.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
På SVA: webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.
Mikroskopfilm av fransk hjärtmask. Film: Anton de Jong/SVA
Beställ SVA:s analyser
Fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum), träck (Baermannmetod)
Fransk hjärtmask (antigen ELISA)
Paket: Luftvägsparasiter, hund, träck (flotation + Baermannmetod)
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst och smitta
Angiostrongylus vasorum, ibland även kallad fransk hjärtmask, infekterar hundar och rävar i stora delar av världen. Infektionen är inte ovanligt förekommande i områden i Danmark. I Sverige påvisades parasiten första gången år 2003, då hos ett antal rävar på ön Sydkoster. År 2009 påvisades A. vasorum för första gången hos en räv på fastlandet. Efter det har infektionen diagnosticerats hos hundar i olika delar av landet.
Infekterade rävar och hundar sprider smittan vidare i naturen genom sin avföring. För att en ny hund skall bli infekterad måste den äta eller slicka på en infekterad snigel eller slem från en infekterad snigel, eller eventuellt en groda eller padda, som varit i kontakt med infekterad räv- eller hundavföring.
Symtom
Vuxna maskar lever i blodkärl i hundens lungor.
Förutom att parasiten kan skada lungkärl och påverka lungfunktionen så kan hjärtat påverkas.
Hos en del hundar ses endast milda symtom, som hosta och en lättare trötthet. Symtomen kan med tiden långsamt bli värre med slöhet, hosta samt tung och/eller snabb andning.
Hos andra hundar ses symtom på grund av blödningar. Blödningar och bildande av tromber (blodkoagel/blodproppar) kan snabbt orsaka mycket allvarliga skador i olika organ.
Diagnos
För att hitta själva masken undersöks avföringsprover. Om parasiten hittas vet man att hunden är infekterad. Infekterade hundar har dock inte mask i avföringen hela tiden. Om man har otur kan man alltså råka ta prov vid ett tillfälle då hunden inte sprider masken i avföringen.
Blodprovsanalyser kan också användas för att antingen undersöka om hunden har träffat på parasiten och bildat antikroppar, eller för att leta efter så kallade antigen som parasiten bär på.
Behandling
För de flesta hundar som infekterats med A. vasorum är prognosen god för fullt tillfrisknande när parasitbehandling sätts in.
Svårt sjuka hundar kan dock behöva understödjande behandling, eller till och med intensivvård, förutom den behandling som sätts in mot själva maskinfektionen. När många maskar dör samtidigt, till exempel i samband med att en behandling påbörjas, kan hunden bli tillfälligt sämre och behöva understödjande vård. Veterinären kan därför rekommendera att hunden hålls under uppsikt och inte anstränger sig för mycket under den tid behandlingen pågår. Ibland ges också kortisonpreparat samtidigt som behandling med avmaskningspreparat påbörjas.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.