Babesios hos hund
Babesios sprids med fästingar som normalt inte lever i Sveriges natur, men som kan föras in med hundar som vistats utomlands Ofta leder infektionen inte till sjukdom, eller bara till milda symtom, men ibland utvecklas akut livshotande sjukdom hos ny-infekterade hundar.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Vad säger lagstiftningen
Babesios hos hund eller katt skall anmälas redan vid misstanke till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Detta gäller alla smittsamma djursjukdomar, eller misstänkt smittsamma djursjukdomar.
Förekomst
Babesios hos hund ses över stora delar av världen. I Europa förekommer sjukdomen traditionellt främst i Medelhavsområdet, men en spridning norrut i Europa har på senare tid uppmärksammats. I Sverige förekommer babesios normalt inte hos hund, men den har diagnostiserats hos hundar som smittats utomlands.
Även katter kan drabbas av babesios, men det är ovanligt i Europa; endast enstaka fall finns rapporterade.
Agens och smittvägar
Över 100 babesia species har identifierats, men endast B. canis och B. gibsoni har visats infektera hundar. I Europa ses framförallt två subtyper av B. canis (B. canis canis och B. canis vogeli), mindre vanligt B. gibsoni. Patogeniciteten varierar mellan olika babesia species.
Hundar infekteras via fästingar. I Europa är fästingarna Dermacentor reticularis (brokig hundfästing) och Rhipicephalus sanguineus (den bruna hundfästingen/kennelfästing) vektorer. Dessa fästingar förekommer normalt inte i vårt land och det är därför som regel hundar som vistats i ett land där fästingen och infektionen förekommer naturligt som smittas. Ett undantag är smitta från fästingar som följt med en hund in i Sverige. Den bruna hundfästingen kan under gynnsamma förhållanden tillfälligt etablera sig utomhus i Sverige. Inomhus kan den överleva i flera månader utan hundar att suga blod från hundar, och den kan föröka sig mycket snabbt.
Zoonosaspekt
Ett fåtal babesia-arter är sjukdomsframkallande hos människa, men de som orsakar sjukdom hos hund anses inte vara zoonotiska agens.
Patogenes och kliniska symtom
Subklinisk infektion är en vanlig följd av en infektion med B. canis eller B. gibsoni. Grad av kliniska symtom hos sjuka hundar varierar från milda och självavläkande till fulminant fatal sjukdom, beroende på infekterande stam/subspecies, hundens immunsvar och tidigare exponering för organismen. Samtidig infektion med andra agens är vanlig, bland annat med Ehrlichia canis, vilket förstås påverkar symtombild och svar på behandling.
Inkubationstiden anges ofta vara en till tre veckor efter infektionstillfället. Symtom kan alltså förväntas ses hos hundar som relativt nyligen importerats eller återvänt från endemiska områden.
Babesiaorganismen infekterar och skadar röda blodkroppar, vilket leder till både intra- och extravaskulär hemolys resulterande i regenerativ anemi med påföljande symtom, det vill säga bland annat feber, trötthet och tachypné. Slemhinnor kan vara bleka och ikteriska. Hemoglobulinuri och bilirubinuri föreligger som regel. Eventuellt kan också splenomegali påvisas.
En del hundar uppvisar endast milda symtom, hos andra utvecklas en mycket grav, livshotande anemi. Hos en nyligen importerad/hemkommen hund som vistats i endemiska länder och som exponerats för fästingar är babesios en differentialdiagnos till hemolytisk anemi orsakad av till exempel autoimmuna processer, kliniskt går det inte att särskilja dem åt utan specifik provtagning avseende babesios. Positivt Coombs test och autoagglutination påvisas ofta vid Babesios hos hund.
Hos en del hundar utvecklas en mer komplicerad form av babesios vilken som regel snabbt leder till döden trots insatt intensivvård. Exempel på skador och symtom som kan ses inkluderar akut njursvikt, leverskador, lungödem, symtom till följd av utvecklad DIC (disseminated intravascular coagulation), neurologiska symtom och hemokoncentration med hypovolemi och hyperemiska röda slemhinnor (trots grav anemi).
Diagnos
Diagnos fastställs genom påvisande av parasiten efter klinisk misstanke grundad på klinisk bild och en anamnes där en relativt nylig exponering (utlandsvistelse) ingår. Det är inte ovanligt att hundar med symtom till följd av en babesiainfektion också bär på andra infektiösa agens, till exempel Ehrlichia canis. Provtagning för flera olika agens kan alltså vara indicerat.
- PCR-undersökning
PCR-undersökning av blodprov (det vill säga agens arvsmassa påvisas) är den metod som har absolut högst sensitivitet. Metoden är också mycket specifik och kan skilja mellan olika babesiaarter.
Provmaterial: Helblod i EDTA-rör.
- Blodutstryk
Blodutstryk kan undersökas med hjälp av mikroskop. Blodutstryken bör göras omedelbart efter provtagning eftersom lagring av blodet (även i kyl) kan göra att organismerna blir omöjliga att identifiera. Om klinisk misstanke föreligger och avläsaren är van att läsa cytologiska preparat är ett positivt fynd diagnostiskt, svaret kanske också kan erhållas direkt vid kliniken. Ett negativt svar bör dock tolkas med försiktighet då det inte är ovanligt att sådana erhålls även från infekterade, kliniskt affekterade djur.
Provmaterial: Blodutstryk gjorda direkt i samband med provtagningen.
- Serologisk undersökning
Serologisk undersökning kan vara negativ hos väldigt unga djur i perakuta fall samt i akut fas av sjukdomen; det kan ta några veckor innan påvisbar antikroppsnärvaro utvecklats. En positiv serologi påvisar att djuret infekterats med organismen men inte att infektionen kvarstår. Om parprov påvisar av en signifikant titerstegring kan användas som ett diagnostiskt hjälpmedel.
Provmaterial: Serum eller helblod i rör utan tillsats.
Behandling
Vid milda till måttliga kliniska symtom till följd av babesios kan en antibabesial behandling i kombination med viss understödjande behandling vara tillräckligt för tillfrisknande.
Två hos hund ofta använda antibabesiala läkemedel är diminazene aceturat och imidocarb diproprionat. Båda har snabb men kortvarig verkan och är inte lämpliga att använda profylaktiskt, också på grund av deras låga terapeutiska index och grava biverkningar vid överdosering.
Profylax
Förebyggande behandling mot fästingangrepp med veterinärmedicinska preparat i kombination med kontinuerlig kontroll av hundens päls och hud under vistelse utomlands, inkluderande i Europa. Den bruna hundfästingen innebär i sig ofta stora problem för hund och ägare om den tas med inomhus. Fästingarna sprider också andra sjukdomar.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst och smitta
De Babesia-parasiter som infekterar hundar sprids av fästingarter som normalt inte lever i svensk natur. Det är därför som regel hundar som vistats i ett land där fästingen och infektionen förekommer naturligt som smittas. Ett undantag är smitta från fästingar som följt med en hund in i Sverige. Den bruna hundfästingen kan under gynnsamma förhållanden tillfälligt etablera sig utomhus i Sverige. Inomhus kan den överleva i flera månader utan hundar att suga blod från hundar, och den kan föröka sig mycket snabbt.
Flera olika fästingarter kan infektera hundar med Babesia-parasiter, bland annat den bruna hundfästingen, Rhipicephalus sanguineus (också kallad kennelfästing) och brokig hundfästing, Dermacentor reticulatus.
De Babesia-arter (parasiter) som orsakar sjukdom hos hund räknas inte som en zoonotiska. Det innebär att det inte ska finnas risk för smitta mellan hund och människa eller att infekterade hundar orsaka sjukdom hos människor.
Symtom
Många hundar som infekteras med Babesia blir inte sjuka alls. Hos de hundar som insjuknar ses olika grader av symtom. I många fall är infektionen relativt lättbehandlad och hunden blir snabbt frisk, även om en del hundar drabbas av komplikationer och avlider. Symtom ses normalt inom en till tre veckor efter det att hunden blivit infekterad, det vill säga inom en kort tid efter det att en hund importerats eller kommit tillbaka till Sverige efter en resa i Europa.
Symtom ses till följd av skador på röda blodkroppar. Anemi utvecklas, det vill säga hunden får för lite röda blodkroppar i blodet. Hunden blir trött och kan andas mer häftigt än normalt. Feber ses ofta och slemhinnorna i munnen kan vara bleka eller gula. Ibland kan man se att urinen blir mörkare än vanligt.
Hos en del hundar utvecklas en mer komplicerad form av babesios. Exempel på organ där skador kan ses är hjärna, lever, njurar och lungor.
Diagnos
Det finns andra sjukdomstillstånd hos hund som orsakar samma symtom som ses vid babesios och för att få en säker diagnos tar man specifika prover.
Mikroskopisk undersökning av ett blodutstryk är ett användbart och enkelt sätt att diagnostisera babesios och är oftast förstahandsvalet i akut skede när djuret har symtom. Om blodutstryket är negativt kan man gå vidare och söka efter babesiaorganismer med hjälp av PCR-teknik som är en känsligare metod där man påvisar organismens arvsmassa i blodet.
En tredje form av blodprovsundersökning är så kallad serologisk undersökning, där man undersöker om hunden bildat antikroppar mot Babesia. Många hundar i länder där babesios är vanligt har antikroppar utan att vara sjuka.
Behandling
Det finns läkemedel att sätta in mot babesios och ofta ger behandlingen en snabb och god effekt. En del hundar drabbas dock av en mer komplicerad form av babesios och överlever inte trots intensivvård.
Förebyggande behandling för resande hundar
Babesios hos hund förebyggs genom att förhindra fästingangrepp. För hundar som skall vistas utomlands, till exempel i Europa, rekommenderas förebyggande behandling med veterinärmedicinska läkemedel som har dokumenterat god effekt mot fästingangrepp. Under resan bör också hundens päls och hud kontrolleras kontinuerligt så att eventuella fästingar snabbt kan plockas bort från hunden. Be din veterinär om hjälp med ordinering och recept.
Du kan läsa mer om andra förebyggande åtgärder mot olika infektionssjukdomar under Resa med hund.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.