Borrelios hos hund
Infektion hos hund med bakterien Borrelia burgdorferi är vanligt i Sverige, men infektionen orsakar sällan symtom hos hund. Om symtom uppstår är de milda. I de fall behandling ändå bedöms vara av värde för djurets välmående så ses ett mycket snabbt tillfrisknande (en till två dagar). Kronisk sjukdom eller återkommande besvär förväntas inte och dödsfall till följd av infektionen har inte setts hos hund.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Vad säger lagstiftningen?
Infektion hos hund med B. burgdorferi är inte anmälningspliktig.
Förekomst
Infektion med B. burgdorferi är mer eller mindre vanligt hos hund i olika delar av landet. Kliniska symtom till följd av infektionen som föranleder veterinärbesök är betydligt ovanligare.
Trots en relativ brist på studier av prevalensen B. burgdorferi infektion hos hund i Sverige är det välkänt att många hundar är seropositiva i många geografiska områden. Under de första åren efter att infektionen först upptäcktes utfördes ett stort antal serologiska undersökningar av blodprover från hundar utan symtom som vad man med dagens kunskap skulle misstänka kunna vara orsakade av B. burgdorferi.
Agens och smittvägar
Borrelios (Lyme borreliosis eller Lyme disease) orsakas av spiroketer (bakterier) tillhörande gruppen B. burgdorferi sensu lato B. burgdorferi: spiralformade bakterier (spiroketer) som överförs till människor och djur inkluderande hundar via fästingbett, i Sverige av fästingar av arten Ixodes.
Zoonosaspekt
Både människor och djur infekteras primärt av B. burgdorferi via fästingar. Direkt spridning från hund eller katt till människa förväntas inte. Fästingar av arten Ixodes ricinus som via människor eller djur introduceras in i ett hushåll fäster inte gärna igen till ytterligare en individ, och de överlever inte länge inomhus. Fästingar som delvis ätit skulle kunna utgöra en smittrisk, men det finns inga bevis på att infekterade hundar eller katter utgör någon betydande risk för människor. De två djurslagen anses heller inte utgöra någon smittreservoir av betydelse.
Patogenes och kliniska symtom
Besvär; kliniska symptom till följd av Borreliainfektion hos hund är betydligt mer ovanligt än infektion. Man räknar med att åtminstone 95 procent av infekterade hundar aldrig utvecklar några symptom.
Om symtom uppvisas kan de vara mycket lindriga. I de fall sjukdom som uppstår hos hund är mer betydande, så at både veterinärbesök görs och antibiotikabehandling bedöms behövas för djurets välmående förväntas ett kliniskt tillfrisknande inom en till två dagar. Återkommande/kroniska/långvariga besvär förväntas inte, inte heller dödsfall.
En lång inkubationstid föreligger vid utvecklande av kliniska symtom; två till sex månader efter fästingexponering. Efter att fästingen sugit blod under cirka ett till två dygn överförs borrelia-bakterien till hunden via fästingens saliv. Bakterien sprids i vävnaden från huden där fästingen överförde infektionen. Hundens immunförsvar minskar antalet bakterier, och efter några veckor kan endast en mindre mängd B. burgdorferi påvisas; i princip är infektionen icke detekterbar i kroppsvätskor och i de flesta vävnader. En mindre mängd förväntas dock kvarstår i vävnader, trots att den är svår att hitta hos levande hund; en persisterande asymtomatisk infektion i flera månader, oavsett om antibiotikabehandling ges eller ej kan förväntas.
Symtom som kan kopplas till Borrelia-infektion hos hund:
- I den absoluta majoriteten av fallen: helt asymtomatisk infektion med eller utan hud reaktion (rodnad) vid fästingbettet.
- Hos hundar som utvecklar symtom kan i varierande grad ses: akut feber, dämpat allmäntillstånd, artrit/polyartrit. Vandrande hälta/artrit kan ses; en kliniskt påvisbar artrit upphör som regel inom några få dagar, men en annan led kan då affekteras.
Samtliga symtom är i de fall de uppstår förväntas vara akuta; plötsliga. Borrelios hos hund har inte kopplats till långvarig trötthet, eller återkommande hälta, eller återkommande feber.
Diagnos
Klinisk borrelios hos hund är en svår diagnos att fastställa och eftersom kliniska symptom är ovanligt gäller det att försöka utesluta andra tänkbara orsaker till hundens symtom innan man ställer diagnosen (misstänkt) borrelios. I de fall sjukdom som uppstår hos hund är mer betydande, och antibiotikabehandling bedöms behövas för djurets välmående förväntas ett kliniskt tillfrisknande inom en till två dagar. I de fall hunden inte svarar på behandling bör därför diagnosen omprövas. Indikation för provtagning av friska hundar, eller hundar utan symtom på just akut borrelios saknas helt. Analys av fästingar som hittas hos friska hundar ger inte heller någon information av värde.
Med hjälp av PCR-undersökning kan man söka efter själva bakterien i vävnad, men det är svårt att hitta ett bra provmaterial. Mängden bakterier i vävnaden anses vara låg och B. burgdorferi påträffas sällan utan tillgångtill omfattande obduktionsmaterial hos infekterade hundar, trots att persisterande, asymtomatisk infektion under flera månader förväntas. Biopsi från ledkapsel från affekterad led och från hud nära affekterad led kan prövas. Hur ofta sådana prover påvisar B. burgdorferi är inte känt. Blod anses inte vara ett lämpligt material, eftersom bakterien i första hand migrerar i vävnad.
Serologisk undersökning avseende specifika antikroppar för B. burgdorferi kan utföras.
Ett positivt resultat betyder dock bara att hunden någon gång har infekterats och värdet av ett sådant provresultat är mycket begränsat – observera den mycket låga andel infekterade hundar som någon gång utvecklar några symtom. Höga titrar kan påvisas vid upprepade provtagningar under mycket lång tid; antikroppstitrar kvarstår i åratal och hundar kan dessutom troligen reinfekteras.
Parprov med påvisande av en fyrfaldig titerstegring efter två till fyra veckor kan stödja diagnosen klinisk borrelios, men resultatet måste tolkas med stor försiktighet, och tillsammans med den kliniska bilden och övervägande av differentialdiagnoser. Två negativa serologiska undersökningar stödjer ett uteslutande av borrelia-infektion, men kan vara svårt att få, eftersom infektionen vid ett eller flera tillfällen under livet kan vara vanligt förekommande hos hundar i flertalet geografiska områden i landet.
Indikation för provtagning av friska hundar, eller hundar utan symtom på just akut borrelios saknas helt.
Behandling
Trots att hundar med kliniska symtom svarar snabbt - inom en till två dagar förväntas ju symtomfrihet- anges traditionellt relativt långa behandlingstider (tre till fyra veckor) med doxycyklin- eller amoxicillin preparat i litteraturen som gängse behandling. Rekommendationerna ges utan stöd av studier.
Profylax
På Folkhälsomyndighetens webbplats finns förebyggande råd avseende fästingexposition och information om sjukdomen hos människa. Där finns också goda råd avseende avlägsnande av fästingar.
Profylax mot klinisk sjukdom till följd av fästingburna infektioner och besvärliga fästingangrepp hos hund och katt består av att förebygga fästingangrepp med hjälp av veterinärmedicinska preparat med rätt indikation för rätt djurslag i kombination av regelbunden genomgång av djurets päls för att avlägsna fästingar innan de hunnit överföra eventuell infektion. Fästingarna tas bort genom att hel enkelt dra ut dem - rakt ut; fästingen skall inte vridas eller “smörjas in”. Om delar av fästingen kvarstår kan dessa som regel enkelt ta bort efter några dagar efter att en lokal inflammation uppstått. Pincett eller speciella fästingborttagare underlättar.
Det finns vaccin avsett för att skydda hundar mot Borreliainfektion. Läkemedelsverkets bedömning är att värdet av vaccination är begränsat.
Har du frågor eller är du orolig för ditt djur?
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om ditt djur. Om djuret är sjukt är det viktigt att du snabbt kontaktar en veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.
Förekomst och smitta
Vanliga fästingar sprider, och infekterar både människor och djur, med bakterien Borrelia burgdorferi, den bakterie som orsakar borrelios.
Infektion med B. burgdorferi, är relativt vanligt hos hund i Sverige. Sjukdoms-symtom hos hund som föranleder veterinärbesök är dock betydligt ovanligare. Man brukar säga att högst fem procent (fem av hundra) av infekterade visar symtom, och då är symtomen som regel lindriga.
I de fall sjukdom som uppstår hos hund är mer påtagliga så att det till och med leder till ett veterinärbesök, och om de då är så pass kraftiga att antibiotikabehandling bedöms vara av värde för djurets välmående, förväntas ett tillfrisknande mycket snabbt; inom en till två dagar.
Återkommande/kroniska/långvariga besvär förväntas inte, och inte heller dödsfall.
Symtom
Symtom som verkligen märks så pass att man uppsöker veterinär, är alltså ovanligt hos hundar som infekterats. Om symtom uppstår ses de en lång tid efter infektionstillfället; efter två till sex månader.
Symtom som kan kopplas till Borrelia-infektion hos hund:
- I den absoluta majoriteten av fallen: inga symtom alls, eller bara en hud reaktion (rodnad) vid fästingbettet.
- Hos hundar som utvecklar symtom kan i varierande grad ses: akut feber, dämpat allmäntillstånd, plötsliga ledbesvär. Vandrande hälta kan ses; det vill säga hunden börjar snart halta på ett annat ben, eftersom en annan led reagerat på infektionen.
Samtliga symtom är i de fall de uppstår förväntas vara plötsliga, hos en tidigare frisk hund. Borrelios hos hund har inte kopplats till långvarig trötthet, eller återkommande hälta, eller återkommande feber.
Borrelios har heller inte visats orsaka dödsfall.
Diagnos
Eftersom sjukdoms-symtom är ovanligt vid Borrelia-infektion hos hund så gäller det att försöka utesluta andra tänkbara orsaker till hundens symtom innan man ställer diagnosen (misstänkt) borrelios. Diagnosen kan vara svår att ställa, och den är ofta svår att säkert bevisa. Bland annat kan andra typer av ledinfektioner kan ge liknande symtom.
I de fall sjukdom som uppstår hos hund är så påtagliga så att de inte bara leder till ett veterinärbesök, utan också så pass kraftiga antibiotikabehandling bedöms behövas för djurets välmående, förväntas ett tillfrisknande mycket snabbt; inom en till två dagar. Om hunden inte blir frisk så snabbt, så bör man fundera en gång till på om det verkligen är borrelios hunden lider av.
Påvisande av antikroppar i blodprov
Blodprov har tidigare undersökts för att se om hundars immunförsvar har bildat antikroppar mot bakterien. Eftersom hundar som tidigare infekterats med bakterien har kvar antikroppar i blodet under mycket lång tid, och eftersom många helt friska hundar har antikroppar mot bakterien, så är det oftast svårt att bedöma provsvaret hos hundar med misstänkt borreliasjukdom.
Provtagning av friska hundar är inte aktuellt. Det är helt normalt, och inte farligt, för en hund att ha antikroppar mot bakterien B. burgdorferi. Inte heller ger provtagning av fästingar någon värdefull information.
Behandling
Som nämnts ovan blir de allra flesta hundar antingen aldrig sjuka, eller så tillfrisknar de snabbt av sig själva, utan behandling. Någon behandling behövs alltså oftast inte. I vissa undantagsfall kan dock hunden ha besvärliga symtom, som gör att veterinären tycker att antibiotikabehandling behövs. Dels för att hunden har så besvärliga symtom att man snabbt vill få den bättre, och dels ofta också för att det kan vara en annan orsak till hundens symtom; en ledinfektion som skall antibiotika-behandlas.
I de fall hundarna får sjukdomssymtom på grund av en borreliainfektion blir de snabbt pigga igen, inom en till två dagar, efter att de fått antibiotika. Eller av sig själva, utan behandling - eller med hjälp av smärtstillande, anti-inflammatorisk behandling.
Förebyggande behandling
Förebyggande behandling består av att förebygga fästingangrepp med hjälp av veterinärmedicinska preparat med rätt indikation i kombination av regelbunden genomgång av hundens päls för att avlägsna fästingar innan de hunnit överföra eventuell infektion.
Det finns vaccin avsett för att skydda hundar mot Borreliainfektion. Läkemedelsverkets bedömning är att värdet av vaccination är begränsat. Precis som all annan behandling och bedömning av hundens eventuella sjukdom, så är det den behandlande veterinär som har hand om den enskilda hunden vid djurkliniken eller djursjukhuset som gör en bedömning avseende vilka vaccinationer som bör ges, eller inte behövs.
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.