Dirofilaria immitis hos hund

Förekomst

Dirofilaria immitis är inte en i Sverige naturligt förekommande parasit. Infektionen förekommer globalt i främst tropiska och subtropiska klimatzoner men även i tempererade områden. Infektionen är vanlig i ett flertal stater i USA. I Europa återfinns den huvudsakligen i Medelhavsområdet. I endemiska områden kan en mycket stor andel av hundarna vara infekterade.

Katter kan infekteras med D. immitis. Undantagsvis infekteras andra däggdjur (inklusive iller) samt människor.

Agens och smittvägar

Hunddjur utgör huvudvärd för nematoden D.immitis, också kallad tropisk hjärtmask. Unisexinfektioner är inte ovanligt. Om så inte är fallet, det vill säga om en infekterad hund bär på vuxna maskar (adulter) av både han- och honkön producerar de honliga adulterna mikrofilarier. Mikrofilarierna cirkulerar i hundens perifera blodomlopp och kan därmed tas upp av blodsugande myggor.

I myggan utvecklas parasiten till infektiös form, så att den via myggbett kan överföras till ett nytt värddjur. För att denna utveckling skall kunna ske i myggan krävs en hög medeldygnstemperatur under ett flertal dygn. I nuvarande svenskt klimat, med de pågående klimatförändringar som pågår har detta temperaturkrav uppfyllts under vissa veckor under sommaren. 

Zoonosaspekt

Människa är inte en naturlig värd för D. immitis. Infektion hos människa har påvisats i endemiska länder, men mycket sällsynt. Människor smittas på samma sätt som hundar, via bett av mygga som bär på infektiösa larver.

Patogenes och kliniska symtom

Adulta D. immitis lever hos hund i lungartärer. De blir två till tre decimeter långa, 1–1,4 millimeter tjocka och kan leva i upp till sju år, eventuellt ännu längre.

Grad av kliniska symtom till följd av infektion med D. immitis varierar beroende på hur hög maskbördan är och hur länge hunden varit infekterad. Fysiskt aktiva hundar drabbas generellt av mer allvarliga skador än hundar som hålls i vila.

En pulmonär arterit uppstår som en följd av trauma, immunomedierade mekanismer och toxiska substanser. Skadorna är mest uttalade i de kaudala lungloberna. De kraftiga arteriella förändringarna ger upphov till pulmonär hypertension med påföljande hjärtpåverkan och vid grava infektioner kan med tiden en högersidig hjärtsvikt uppkomma.

En eosinofil pneumoni kan utvecklas till följd av inflammatoriska reaktioner. Mer ovanligt ses en pulmonär eosinofil granulomatos. I ovanliga fall ses också symtom till följd av en aberrant migration, det vill säga adulta maskar påträffas i, och skadar, vävnader de normalt inte vandrar till. Maskar har påvisats i bland annat nervvävnad, muskulatur och ögats främre kammare.

Symtom som motionsintolerans, slöhet, viktsförlust, hosta och dyspné kan ses till följd av pulmonär arterit och parenkymala pulmonära förändringar. Med tiden kan också symtom på högersidig hjärtsvikt tillkomma.

Proteinuri till följd av en immunomedierad glomerulonefrit påvisas ofta hos hundar med långtgående dirofilarios, liksom anemi och neutrofili, proteinuri och hyperbilirubinemi. Leverpåverkan kan också avspegla sig i form av förhöjda levervärden.

En plötslig försämring av en dirofilariainfekterad hunds tillstånd kan bero på spontan maskdöd, vilket leder till en plötslig ökning av toxiska substanser och inflammatoriska mediatorer. Tromboembolisation av döda maskar med påföljande lunginfarkter kan leda till en grav försämring och plötsliga dödsfall. Samma utveckling kan ses i samband med insättande av adulticid behandling. Motion ökar risken för tromboembolisation.

En annan möjlig orsak till en plötslig försämring är det så kallade vena cavasyndromet då majoriteten av maskarna vandrar till vena cava och hjärtats högra förmak. Syndromet leder ofta till döden inom ett till två dygn.

Diagnos

Det tar ofta tid innan en hund infekterad med D. immitis visar kliniska symtom och en vanlig klinisk undersökning (till exempel inför export till Sverige) av en hund som vistats i ett endemiskt område utan korrekt förebyggande behandling kan inte garantera att hunden är fri från infektionen. En hund med dirofilarios kan också vara infekterad med andra agens som påverkar prognosen, till exempel Leishmania infantum som också sprids via myggbett.  

• Röntgenundersökning

En röntgenundersökning av thorax kan efter en tids infektion påvisa lungförändringar i varierande grad. En högersidig hjärtförstoring kan föreligga. Grad av förändringar korrelerar inte alltid med hur hög maskbördan är.

• Ultraljud

Ultraljud kan förstås användas för att bedöma förändringar i hjärtat. I de fall adulter förekommer även i hjärtat, vilket är ovanligt, är denna undersökningsmetod mycket givande även för den mer ovane; maskarna kan då ses tydligt. 

• Blodprovsundersökningar

Två huvudtyper av blodprovsundersökningar används för att detektera en D. immitis-infektion. påvisande av mikrofilarer och detektion av adulta maskars antigen. En kombination av båda testerna kan vara till hjälp för att tolka provsvarens betydelse. Hundens ålder, hur lång tid det gått efter infektionstillfället, samt om hunden bär på enbart han/hon maskar (unisex-infektion) är av betydelse för risken för negativa provsvar även om hunden är infekterad. Blodprovsanalyser från hundar nyligt (inom några månader) infekterade ger ofta negativt resultat. Upprepad analys efter drygt ett halvår, till exempel sju månader, kan därmed vara aktuellt om en hund bedöms kunna ha blivit smittad.

För- och nackdelar samt tolkningsscheman beskrivs av ESDA; European Society för Dirofilariosis and Angiostronylosis.

Behandling

Riktad antiparasitär behandling av manifest dirofilarios när en hund bär på en hög maskbörda kan i sig innebära en risk för akut försämring. Förutom stabilisering av hundens tillstånd och specifik behandling av de komplikationer som uppstått till följd av infektionen är strikt vila mycket viktigt under hela behandlings- och återhämtningsperioden.

För adulticidbehandling används traditionellt melarsomin, en arsenikförening som ges intramuskulärt. Makrocykliska laktoner har också använts. Behandlingsprotokoll finns beskrivet av bland annat ESDA; European Society för Dirofilariosis and Angiostronylosis.

Profylax

Infektion med D. immitis kan förebyggs med hjälp av makrocykliska laktoner. Ett flertal veterinärmedicinska läkemedel med denna indikation finns på marknaden. Djurägaren behandlar själv hunden i hemmet.

I de fall det är möjligt att hunden redan är infekterad med hjärtmask kan det vara aktuellt att utföra ett antigentest, och i vissa fall även ett mikrofilariedetektionstest, innan profylaktisk behandling sätts in.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.