Ektoparasiter hos får
Andra sjukdomsnamn: Ohyra, Hudparasiter
Ektoparasiter kan vara både irriterande och orsaka besvärande klåda. Drabbade får kan tappa i vikt och gå ner i mjölkproduktion. Hud och ull kan bli förstörda. Sarcoptes- och psorptesskabb är anmälningspliktiga. Scrapie är en viktig differentialdiagnos hos får som kliar sig och tappar ullen.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Löss förekommer i många fårbesättningar, särskilt under stallsäsongen. Det finns löss som suger blod (Linognathus ovillus) och pälsätande löss (Bovicola (Damalinia) ovis) som äter hår och mjäll samt även den något större lusflugan som också kallas stora fårlusen (Melophagus ovinus). Fotskabb eller benskabb (Chorioptes bovis) kan förekomma i enstaka fall. Hårsäckskvalster (Demodex ovis) har liten betydelse hos svenska får. Sarcoptes scabiei (rävskabb/huvudskabb) och Psoroptes ovis (fårskabb) finns normalt inte på svenska får och är anmälningspliktiga. Knott, fästingar och flugor förekommer under betessäsongen som hos andra lantbruksdjur. Knott kan orsaka dödsfall hos främst lamm.
Symtom
Allmänt: Klåda, irritation, oro, nedsatt foderlust, försämrad kondition, ullskador, ullavfall
Löss orsakar klåda och irritation, fåren blir oroliga och äter mindre. När fåren kliar, biter och skrubbar sig uppkommer ullavfall och skador på ullen. De hudlevande lössen är klart synliga för blotta ögat, särskilt över rygg och kors. Lusäggen, gnetterna, kan i gott ljus ses fästade vid håren. Pälslusen som är 1–2 millimeter lång ses vanligen i hals- och mankregionen samt vid svansroten. Den blodsugande lusen som är något större än pälslusen uppehåller sig mestadels på fårets bakkropp. Lusflugorna är 5–8 millimeter stora vinglösa flugor som suger blod. De trivs bäst på halsen, manken och bålen.
Hårsäckskvalster (Demodex ovis) kan ge follikulit, främst i ansikte och på ögonlock: Små papler och noduler fyllda med gråaktigt exsudat, hyperkeratos och alopeci. Enstaka får drabbas. Ofta ses ingen klåda.
Fotskabb (Chorioptes) ger klåda och ses främst på ullösa delar från klövarna upp till karpus och has. Ofta kan man se fåren stå och stampa av obehaget. Psoroptes (egentlig skabb/fårskabb) ger symtom i form av blåsor, ullavfall och intensiv klåda över hela kroppen. Sarcoptes (huvudskabb/rävskabb) ger kraftig klåda, vätskande eksem och sår som börjar på huvudet, främst ansikte och öron. Till skillnad från Psoroptes angrips framför allt områden utan ull.
Flugor kan lägga ägg i fuktig och smutsig ull varefter larverna kan penetrera huden och ge omfattande skador samt även leda till dödsfall.
Flugor kan även irritera fåren samt ge upphov till sår och skador, särskilt på får utan ull i pannan (som texel).
Knott kan ge akuta dödsfall hos främst lamm och även orsaka allergiska reaktioner hos alla åldrar.
Svidknott kan överföra sjukdomar som blåtunga och schmallenberg.
Fästingar kan ge fästingburna infektioner (framför allt anaplasmos).
Differentialdiagnoser
Stafylokockdermatit, dermatofilos/streptotrikos (Dermatophilus congolensis), orf, ringorm, scrapie, fotosensibilitet, hudallergiska reaktioner, proteinbrist (utfodring, sjukdom, endoparasiter), mineralbrist (zinkbrist, jodbrist (struma) etcetera), frostskador, pemfigus med mera.
Övrigt
Lamm som klättrar på tackornas ryggar kan nöta bort hår. Får eller lamm kan äta ullen av andra eller sig själva. Gutefår har fortfarande kvar den ursprungliga egenskapen att fälla och byta täckhår.
Etiologi och patogenes
Arter av ektoparasiter
- Pälslusen (Bovicola (Damalinia) ovis)
- Blodsugande lus (Linognathus ovillus)
- Lusflugan/stora fårlusen (Melophagus ovinus)
- Fotskabbskvalster (Chorioptes sp)
- Hårsäckskvalster (Demodex ovis)
- Fårskabbskvalster (Psoroptes ovis), anmälningspliktig
- Huvudskabbskvalster (Sarcoptes scabiei), anmälningspliktig
Smittvägar
Via livdjur. Löss och skabbkvalster anses generellt sett vara värddjursspecifika, men Bovicola ovis och Chorioptes sp kan spridas mellan get och får.
Livscykel
- Pälslus: Livscykel 24–36 dagar
- Blodlus: Livscykel 35 dagar
- Fotskabb: Livscykel 19–23 dagar
Provtagning och diagnostik
Lössen är synliga för blotta ögat. Titta med stark lampa i ullen. Lusflugan är fem till åtta millimeter lång, brunröd (blodsugare) och syns väl. Kan färga ullen grön med sin träck. Pälslusen är liten, en till två millimeter, ljus och ganska svår att se. Blodsugande löss är lite större än pälslössen och mörkblå i färgen.
Skabbkvalster kan påvisas genom ull- och skrapprov som skickas till parasitologisk diagnostik. För diagnostik av löss, Chorioptes och Psoroptes kan hår med fördel maskinklippas från drabbat område. Chorioptes och Psoroptes kan även påvisas i ytliga skrapprover. Demodex kan ses i mikroskop i exsudat från papler eller i djupa skrapprover där hårsäckarna klämts. Sarcoptes lever intradermalt och kan diagnostiseras i ganska djupa skrapprov.
För påvisande av Chorioptes bovis finns PCR-diagnostik.
Behandling och profylax
Löss kan behandlas med pour-on-preparat innehållande flumetrin eller deltametrin i samband med klippning. Deltametrin och flumetrin kan även användas mot fästingar och deltametrin mot sårflugor.
Fotskabb kan behandlas med foximlösning och eventuellt även doramektin. Byt ströbädd och gör rent stallet flera gånger under behandlingsperioden.
Observera att flera av dessa substanser ej kan ges till får som producerar mjölk avsedd för humankonsumtion.
Undvik livdjursinköp och om livdjur måste köpas in ska de stå i karantän en tid. Fåren bör klippas två gånger per år och ska enligt lag klippas minst en gång per år.