Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Epizootic shell disease (ESD) hos amerikansk hummer

    Kräftdjur

    Epizootic shell disease (ESD) förefaller vara multifaktoriell. Bland annat har temperatur och dålig näringsstatus föreslagits som bakomliggande orsaker till att flera olika bakteriearter får fäste i skalet och de typiska skadorna för ESD utvecklas. Ett antal bakteriearter har påvisats i dessa skalskador, bland annat Aquimarina homaria, Thalassobius sp. och Flavobacterium sp. Ingen specifik bakterie, virus eller parasit som på egen hand kan orsaka sjukdomen har påvisats.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Främmande arter som släpps ut i svenska vatten kan bära på nya och mycket allvarliga sjukdomar och parasiter. Dessa kan drabba våra inhemska fisk-, skal- eller blötdjur. En sådan främmande art är amerikansk hummer (Homarus americanus). Denna art är en viktig del av fiskenäringen på USA:s och Kanadas östkust, och den kan bära på andra sjukdomar än de som finns i svenska vatten idag. För den svenska hummern (Homarus gammarus) är de sjukdomar vi framför allt är rädda för att få hit skalsjuka, (Epizootic shell disease (ESD)) och Gaffkemia. Dessa skulle kunna påverka de svenska skaldjursbestånden allvarligt. ESD har ökat markant i förekomst på Nordamerikas västkust sedan den först upptäcktes i mitten av 90-talet, och har även påvisats på amerikansk hummer som fångats utanför den svenska västkusten.

    H. americanus är en viktig exportprodukt från både USA och Kanada, och importeras, ofta levande, till Europa inklusive Sverige. Sumpade levande amerikanska humrar kan smita och sprida sig i europeiska vatten. Flera fynd av amerikansk hummer i svenska vatten har haft gummisnoddar runt klorna, vilket tydligt visar att de kommer från sumpar där importerad hummer förvaras. Fynd av amerikansk hummer ska rapporteras till Artdatabanken, SLU, och infångade djur ska undersökas med avseende på smittsamma sjukdomar hos SVA.

    Symtom

    Sjukdomen ESD karakteriseras av utbredda skador på ryggsköld och stjärt. Skadorna börjar som mikroskopiska, och är progressiva över tid. Så småningom bildas cirkulära lesioner på den övre delen av ryggskölden, och succesivt bryts varje skallager ner. När skadorna vuxit så mycket att de är synliga för blotta ögat, kan hundratals organismer, såsom bakterier, protozoer och nematoder, hittas i det infekterade området.

    Hummer med skalsjukdom är inte lämplig som livsmedel, även om köttet inte är förstört. Skalet kan se helt genomskinligt ut och vid kokning får köttet en färg av rostig metall.

    Etiologi och patogenes

    Infektionsagens:

    Epizootic Shell Disease (ESD) är en infektion i det yttre skallagret hos hummer. Flera olika bakteriearter har påvisats i skalskadorna, många av dessa är av kitinolytiska, det vill säga de producerar enzymer som kan fortsätta att bryta ner skalet. En sådan art som ofta, men inte alltid, förkommer är Aquamarina spp. som tillhör genus Flavobacteriales, familj Flavobacteriaceae. Vissa studier tyder på att Aquamarina spp. inte finns närvarande i det första stadiet av ESD, utan infekterar och förvärrar skadan när den redan uppstått.

    Infektionsport:

    ESD har ökat dramatiskt hos hummer på den amerikanska östkusten under de sista trettio åren. Då inget specifikt agens har kunnat associeras med skadorna anser man det nu mest troligt att ökningen av ESD är relaterade till havsvattenuppvärmningen, som i detta område tillhör de snabbaste i världen, och som åtföljs av en försurning av vattenmiljön. En stark korrelation har setts mellan ökad vattentemperatur och hur snabbt ESD utvecklas hos drabbade individer.

    Hummerns skaluppbyggnad är en komplex process, och bland annat pH påverkar förmågan att lagra in kalk och andra mineraler i skalet. Vid skalömsning återtar kräftdjur det mesta av mineralerna från sitt gamla skal, och bildar ett nytt, opåverkat skal. Ju oftare ett djur ömsar skal, desto mindre påverkan ses av ESD. Det är troligen därför rombärande honor är de individer som drabbas hårdast av ESD, då honorna inte ömsar skal under den tid de bär på rommen. Eftersom långt gången skalsjuka minskar överlevnaden med upp till en tredjedel och det mest är rombärande honor som drabbas, hotar detta reproduktionen och i förlängningen hela populationens överlevnad.

    Spridning i djuret:

    Skadorna drabbar i första hand skalet. När skalet väl är skadat kan sekundära infektioner uppkomma som sprider sig i djuret, men dessa anses bero på opportunistiska bakterier.

    Smittvägar:

    Okända. De bakterier som infekterar skadorna finns troligtvis i miljön.

    Överlevnad:

    Okänd.

    Provtagning och diagnostik

    Diagnosen ESD ställs utifrån synliga skador hos drabbade humrar.

    Behandling och profylax

    Det finns inget vaccin eller annan behandling för denna sjukdom

    Sidan granskades senast : 2023-09-14