Hudsjukdomar hos nötkreatur
Hudsjukdomar hos nötkreatur kan ha många olika orsaker. Några sjukdomar som troligen är ganska vanliga i Sverige är ringorm, lusinfestation, vårtor samt fysiska skador som till exempel hasskador.
Hudförändringarnas utseende, omfattning och placering liksom årstid, djurets ålder samt andelen drabbade djur kan vara till hjälp när diagnosen ska ställas. Hudförändringar kan ses i samband med flera anmälningspliktiga, inklusive flera epizootiska, och zoonotiska sjukdomar.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Förekomst
Det är oklart hur vanligt hudsjukdomar är hos nötkreatur i Sverige men vissa, som hasskador, löss och ringorm, kan vara ganska vanliga.
Allmän rutin för undersökning, diagnostik och behandling
Det är viktigt att vara noggrann och systematisk vid undersökning och behandling av hudsjukdomar. Ett lämpligt tillvägagångssätt är att:
- noggrant samla in bakgrundsinformation om patient (till exempel ålder, ras, hårfärg, kön, symtom och deras varaktighet, tidigare sjuklighet) och besättning (till exempel andel drabbade djur, inköp, förändringar i utfodring/foderstat, risk för bristtillstånd, direkt/indirekt kontakt med andra djur, årstid, utevistelse, tidigare sjukdomsproblem)
- notera djurets allmäntillstånd och rektaltemperatur
- göra en noggrann undersökning av hela djuret (till exempel tecken på irritation, klåda, förändring i hårrem och hårfärg, förändrad hudtjocklek, ödem, oregelbundenhet, tecken på infektion eller annan sjuklighet)
- undersöka var på kroppen lesionerna finns samt deras utseende (till exempel form, tjocklek, konsistens, färg, förekomst av subkutana ödem, blödningar)
- identifiera vad som är primära lesioner (direkt orsakade av hudsjukdomen, tydligast i tidigt stadium av sjukdomen) eller sekundära lesioner (oftast ospecifika förändringar orsakade av primärsjukdomen och/eller av självorsakade skador till exempel kliande)
- utifrån ovan göra en lista på möjliga differentialdiagnoser
- vid behov göra diagnostiska test (se nedan) för konfirmering av diagnos och/eller sätta in lämplig behandling (svar på behandling kan konfirmera diagnosen).
Provtagning för diagnostisk undersökning
I många fall kan orsaken till hudsjukdomen avgöras relativt enkelt om förändringarna upptäcks i ett tidigt stadium. Ofta behövs inte speciella tester och diagnosen konfirmeras genom att insatt behandling är effektiv. Svårigheter kan dock uppstå vid fall som varat längre tid där tidiga symtom döljs till exempel av sekundära förändringar. Diagnostiska undersökningar som kan bli aktuella är:
- bakteriologisk odling av hudprov
- mykologisk undersökning (odling/mikroskopering) av hudprov, hår, hudskrap
- parasitologisk undersökning av hudskrap, hår, plockade kryp eller hudblödning
- histologisk undersökning av hudbiopsi
- PCR eller elektronmikroskopering av blåsinnehåll
- serologisk undersökning av blodprover
- kemisk undersökning av blod- eller vävnadsprov
Beskrivning av hudsjukdomar
Hudsjukdomar hos nötkreatur kan ha många olika orsaker. De kan vara infektiösa (parasiter, svamp, bakterier, virus), neoplastiska, nutritionella, toxiska, fysiska eller ärftliga. I Tabell 1 (pdf) ges exempel på hudsjukdomar som inte är anmälningspliktiga medan exempel på anmälningspliktiga sjukdomar där hudförändringar kan vara en del av sjukdomsbilden ges i Tabell 2 (pdf). I de senare fallen, utom hypodermos, drabbas djuren även av andra symtom.
Vid misstanke om sjukdom som lyder under epizootilagen (E) ska du som är djurägare skyndsamt kontakta veterinär och du som är veterinär ska skyndsamt kontakta Jordbruksverket. Om du som veterinär vill diskutera bilden och få hjälp med din bedömning kan du kontakta tjänstgörande epizootolog på SVA (nåbar även på beredskapstid). Mer information finns under respektive epizootisjukdom. Det finns även ärftliga sjukdomar som kan yttra sig som hårlöshet och förtjockad hud redan hos den nyfödda kalven eller som utvecklas under den första levnadsmånaden.