Sjukdomsbilden kan variera och är bäst beskriven för RHDV. Dödligheten bland smittade kaniner varierar (80–90 procent), men kan vara mycket hög när sjukdomen bryter ut i ett nytt, tidigare inte smittat, område. Ofta ses plötsliga dödsfall utan föregående symtom (perakut form). Vissa kaniner insjuknar med hög feber (>40°C), får kraftigt nedsatt allmäntillstånd och upphörd matlust följt av död 12–36 timmar senare (akut sjukdom). Ibland ses blodigt sekret eller skum från näshålan, cyanotiska (blåfärgade) slemhinnor, att kaninerna har svårt att andas eller uppvisar neurologiska störningar.
I vissa fall har RHDV ett långsammare förlopp (kronisk/subklinisk form) och kaninen kan överleva upp till ett par veckor. Dessa kaniner får ofta allvarliga skador på levern som yttrar sig i en gul missfärgning av vävnad (gulsot) vilket tros vara orsaken till att kaninerna dör. Ett fåtal kaniner verkar vara motståndskraftiga och överlever sjukdomen samtidigt som de utvecklar höga antikroppstitrar mot viruset. Kaniner yngre än 6–8 veckor som infekteras utvecklar oftast inga tydliga tecken på sjukdom (subklinisk infektion) och utvecklar antikroppar mot viruset. Kaniner som är yngre än 4 veckor uppvisar inga tecken på sjukdom om de infekteras.
För RHDV2 är dödligheten mer varierande, 5–70 %, och sjukdomsförloppet är oftast mer utdraget (3–5 dagar). RHDV2 orsakar sjukdom och leda till döden hos kaniner som är 15–20 dagar gamla och uppåt. Även RHDV2 kan orsaka leverskador, viktnedgång och nedsatt allmäntillstånd.
Sjukdomen är mycket smittsam och kaniner kan smittas genom direkt kontakt med infekterade tama eller vilda kaniner. Kaniner kan även smittas indirekt genom kontakt med avföring, blod, saliv, nässekret eller urin från smittade kaniner. Eftersom viruset har god överlevnadsförmåga utanför värddjuren kan det lätt överföras med utrustning, färskt gräs, hö, foder, kläder och skor som är förorenade med infekterat material, till exempel ”nedsmutsat” med avföring. Insekter kan vara viktiga spridare av smitta, och i många länder är sjukdomsutbrotten direkt relaterade till årstidsvariationer av mygg eller knott. I Nya Zeeland har man konstaterat att kvarlevor från kaniner som dog av kaningulsot ute i naturen fortfarande var smittförande efter tre månader.
Inkubationstiden (tid från smitta till sjukdom) för RHDV är 1–5 dagar och 3–9 dagar för RHDV2 men det är inte känt hur länge kaniner som överlever sjukdomen kan smitta andra kaniner. Vaccinerade kaniner som infekteras med viruset kan utsöndra virus genom mag-tarmkanalen utan att själva bli sjuka. Med PCR har viruset påvisats hos vaccinerade kaniner som infekterats med viruset upp till två månader efter infektion. Det bästa skyddet mot sjukdomen för den enskilda kaninen är därför att den har antikroppar mot viruset. Dock utvecklar kaniner som infekteras med RHDV inte ett fullgott skydd mot RHDV2.