Klövspaltsinflammation hos nötkreatur

Förekomst

Klövspaltsinflammation förekommer över hela världen, men är allra vanligast i länder med intensiv djurhållning. Klövspaltsinflammation är vanligast hos lösgående mjölkkor på bete och stall, men förekommer sällan i uppbundna system under stallperioden. Klövspaltsinflammation kan också vara ett stort problem i specialiserad ungnötsproduktion. Det är vanligt med sjukdomsutbrott där många djur i besättningen drabbas, men sporadiska fall förekommer också. 

Kliniska symtom

Klövspaltsinflammation upptäcks vanligen när djuret blir halt och oftast drabbas endast ett ben. Klöven blir svullen upp till kotan och mycket öm i klövspalten där sår med illaluktande sekret ses. Feber och påverkat allmäntillstånd är vanligt.

Klövspaltsinflammation ger ofta hälta i ett ben. Foto: Christer Bergsten

Differentialdiagnoser

Andra klövsjukdomar som ger hälta är: Digital dermatit, limax, klövsulesår och klövböld. Dessa klövsjukdomar ger dock inte svullnad eller feber om de inte är sekundärinfekterade.

Etiologi och patogenes 

Infektionsagens:

Fusobacterium necrophorum.

Inkubationstid:

-

Infektionsport:

Sår i klövspalten.

Spridning i djuret:

Lokalt i underliggande vävnad, senskidor och klövled.

Smittvägar:

Smittbärande djur. Miljö.

Immunitet: 

Viss immunitet utvecklas efter genomgången infektion men det är oklart hur länge den varar.

Provtagning och diagnostik

Den kliniska bilden föranleder misstanke, men en noggrann klinisk undersökning måste ändå göras för att inte förväxla med annan klövsjukdom. Klöven och klövspalten måste tvättas ren och inspekteras noggrant för att utesluta andra klövsjukdomar. Verkstol underlättar undersökningen men foten kan ibland undersökas på liggande ko eller om benet immobiliseras i hängsnara. För att få en kontinuerlig övervakning av resistensläget är det angeläget att prover för bakteriologisk odling och resistensundersökning skickas till SVA. Det är dock viktigt att komma ihåg att F. necrophorum är en anaerob och krävande bakterie vilket gör att ett negativt provsvar inte utesluter diagnosen klövspaltsinflammation.

Behandling och profylax

Bakterierna är känsliga för penicillin enligt den resistensövervakning som gjorts på klövspaltsinflammation i Sverige. Allmän behandling med bensylpenicillin är enligt Information från Läkemedelsverket (pdf) därför förstahandsval. 

Djuret bör isoleras under behandlingstiden så att inte smittan sprids i besättningen. Många besättningar behandlar klövspaltsinflammation med lokalt salicylsyrebandage, vilket visat sig ha en god effekt om behandlingen sätts in tidigt. Behandlingen går till så att djuret tas upp i verkstol eller motsvarande där klövspalten kan göras ordentligt ren. 1–2 msk salicylsyrepulver (100 procent) läggs i klövspalten och bandageras. Bandaget får sedan sitta i tre till fem dagar.

Förebyggande åtgärder är rena och torra golv och att separera och behandla drabbade djur för att hålla smittrycket nere. På betet är det viktigt med torra ätplatser och drivgångar. Det är också viktigt att underlagen eller terrängen på bete inte skadar klövspaltens hud. Fotbad med kopparsulfat eller annan aktiv komponent kan också verka förebyggande inte minst genom att förebygga klöveksem.

Beställ SVA:s analyser

Bakterieodling anaerob

Beställ SVA:s produkter

Provtagningspinne eSwab regular, 10-pack

Provtagningspinne eSwab regular, 50-pack