Leptospiros hos gris
Leptospiros förekommer hos grisar i Sverige, men sjukdomsutbrott är ovanliga. Infektionen finns bland svenska vildsvin och i fuktiga miljöer kan man befara en ökad risk för spridning till tamgrisar. Leptospiros är en zoonos, det vill säga sjukdomen kan överföras mellan djur och människor.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Smittämne och smittvägar
Leptospiros orsakas av bakterier som tillhör släktet Leptospira. Till de sjukdomsalstrande leptospirorna hör ett stort antal olika serovarer. Gris är huvudvärd för L. Pomona och L. Bratislava och ”bivärd” för flera andra serovarer. Leptospira Pomona har aldrig isolerats hos gris i Sverige, medan antikroppar mot L. Bratislava är relativt vanligt förekommande.
Leptospirabakterier är känslig för yttre påverkan, men kan överleva länge i stillastående vatten eller fuktig jord med högt pH. Leptospirorna smittar från miljön genom små sår i huden och genom slemhinnor. Gnagare som utgör en reservoar för smitta kan utsöndra leptospirabakterier med urinen i månader till år. Kroniskt infekterade grisar kan utsöndra bakterien resten av livet utan att själva uppvisa symtom.
Klinisk bild
De flesta leptospirainfektioner förlöper subkliniskt, men i kliniska fall ses en varierad sjukdomsbild och dödsfall kan förekomma. Hos spädgrisar ses ofta hög feber, diarré, gulsot och blod i urinen. Vuxna djur kan få feber men de tydligaste symtomen utgörs av reproduktionsstörningar i form av omlöp, fosterdöd och kastningar.
Provtagning och diagnostik
Diagnosen leptospiros baseras på kliniska symtom och serologi då leptospirabakterier är mycket svårodlade. Helst bör man ta parprov för att påvisa en titerstegring i det akuta skedet.
Behandling och förebyggande åtgärder
Leptospiros är anmälningspliktig för alla djurslag inklusive människa. Vid sjukdomsutbrott behandlas djuren med lämpligt antibiotikum. Leptospiros har ett brett spektrum av värddjur, vilket försvårar bekämpningsåtgärderna. Att hålla efter gnagare i och runt grisstallar är viktigt.
