Leptospiros hos häst

Förekomst

SVA får årligen in ett fåtal prov från häst med frågeställning leptospiros, och oftast vid utredningar av hästar med uveit. Jordbruksverkets rapporteringsdata över leptospira hos häst i Sverige har legat mellan noll och tre fall per år under perioden 2011 till 2023.  Rapporteringen baseras på hästar som testats positivt för antikroppar mot leptospira i serum, vilket inte är liktydigt med att det var leptospira som orsakade eventuella symtom.

 Antikroppar mot Leptospira interrogans förekommer hos en del svenska hästar. Antikroppar mot en variant som kallas serovar Bratislava var vanligast i en studie (17 procent), följt av serovar Icterohaemorrhagiae (8 procent; Båverud m fl  2009). Enstaka hästar hade antikroppar mot tre andra serovarer, bland annat Pomona (0,5 procent). Huvudvärd för serovaren Pomona anses vara gris och hos andra djurslag förekommer den endast i sällsynta fall. Nötkreatur och gris i Sverige anses dock vara fria från L. Pomona baserat på aktiv övervakning (Strand m fl, 2023).   

Leptospirabakterier trivs i miljöer där det är varmt och fuktigt. Sjukdomen är inhemsk (endemisk) i tropiska och subtropiska delar av världen.

Klimatförändring med mer nederbörd och varmare väder skulle kunna gynna spridning av leptospira i Sverige. Tidigare peakar av leptospiros i Norden och andra europeiska länder har associerats med global ekonomisk depression och världskrig och de sämre sanitära förhållanden det kan innebära (Strand m fl, 2023).    

Symtom

Leptospiros hos häst kan orsaka kastning, dödfödda föl, dödsfall hos nyfödda föl, inflammation av moderkakan (placentit) och ögoninflammation (uveit). Men de flesta hästar som infekteras förblir symtomfria. Inget samband mellan klinisk sjukdom och antikroppar mot leptospira sågs i den svenska studien av Båverud med flera (2009). Infekterade symtomfria hästar kan sprida smitta genom utsöndring av leptospira i urinen.

De hästar som utvecklar sjukdom vid infektion får i allmänhet ospecifika symtom, som mild feber, lindrigt nedsatt allmäntillstånd och minskad foderlust.

I allvarligare fall kan ses:

• Punktformiga blödningar (petekier) i slemhinnor
• Rödfärgad urin (hemoglobinuri)
• Blodbrist (anemi)  
• Gulfärgade slemhinnor (ikterus)
• Nedsatt allmäntillstånd och svaghet
• Njursvikt kan förekomma, vanligare hos föl
• Lungblödningar med akut respiratorisk svikt kan förekomma

Symtomen varar i allmänhet mellan 5 och 18 dagar.

Abort i sen dräktighet eller svagfödda föl (som sedan dör) utan föregående symtom hos stoet finns beskrivet, men har aldrig diagnosticerats i Sverige. Utbrott av aborter och svagfödda föl har rapporterats från bland annat Kentucky i USA. I de allra flesta fall har de då rört sig om serovar Pomona av en subtyp vid namn kennewicki.

En tid efter en leptospirainfektion (veckor till år) kan en del hästar utveckla så kallad periodisk oftalmi eller månblindhet, vilket är en smärtsam, återkommande inflammation i ögats djupare delar (iridocyklit eller uveit). Även denna sjukdomsyttring är ovanlig i Sverige.

Symtom på uveit (oavsett orsak):

• Förminskad pupill (mios)
• Kramp i ögonlocket (blefarospasm)
• Ökat tårflöde
• Ljuskänslighet
• Svullnad runt ögat och svullen slemhinna (konjunktiva)
• Svullnad i hornhinnan (vätska i hornhinnan som ger gråaktig ton)

Smittämne

Leptospira tillhör spiroketerna, en grupp spiralformade bakterier som även inkluderar borrelia. Leptospira har historiskt delats in efter strukturer (antigener) på bakteriens yta i så kallade serovarer. Numera används även artindelning av leptospira. Dessa två sätt att namnge leptospira kan orsaka förvirring. I detta dokument håller vi oss till serovarer.

Leptospira innefattar både sjukdomsframkallande (patogena) och icke sjukdomsframkallande (apatogena) serovarer eller arter.

Smittvägar

Leptospirabakterier utsöndras via urinen från infekterade djur och kan kontaminera jord och vatten. Leptospira-serovarer kan ha en eller flera värddjur (reservoarer). Exempelvis anses gnagare vara reservoar för L. Icterohaemorrhagiae. Bakterierna finns i reservoardjurens njurar (tubuli), och utsöndras intermittent via urinen. Även husdjur kan fungera som tillfälliga eller permanenta reservoarer. Nötkreatur och grisar är reservoarer för L. Hardjo respektive L. Pomona, men svenska kontrollprogram har inte påvisat dessa serovarer i testade djur.

Vid kastning finns bakterier även i foster, fosterhinnor och vaginala flytningar. Det anges att ston kan utsöndra leptospira via urin upp till 14 dagar efter en abort, och utsöndring har också visats hos ston som inte visat några sjukdomstecken (Anderson m fl, 2024).

Stillastående vatten som kontaminerats av urin från ett infekterat djur är en vanlig smittkälla för leptospira. Bakterierna kan överleva relativt länge i vatten, speciellt i varmare klimat, och översvämningar kan leda till leptospirautbrott. Leptospirabakterier förökar sig inte utanför kroppen, och de är känsliga för torka.

Bakterierna tar sig in i kroppen via skador i hud och slemhinnor. En häst som vadar i kontaminerat vatten och har en hudskada eller dricker av kontaminerat vatten kan alltså smittas. Smitta förekommer också via aerosol till slemhinnor i ögon, näsa eller genitalier samt vid betäckning.

Patogenes

Leptospira infekterar via skadad hud eller via slemhinnor och sprids i lymfsystemet och blodet. Om djurslaget är känsligt +och smittdosen är tillräckligt stor, kan bakterierna föröka sig. Om djuret tidigare har exponerats för en viss serotyp och bildat antikroppar i samband med detta, kan antikropparna binda och oskadliggöra bakterien.

Leptospira har cytotoxiska egenskaper och kan orsaka cellskador i småblodkärl, vilket leder till inflammation (vaskulit), blodproppar (trombos), och lokal syrebrist (ischemi) i olika organ. Vanligast är cellskador i njurar och lever, men även fosterhinnor, hjärna och muskler kan drabbas. I allvarliga fall ses blödningar och gulfärgade slemhinnor (ikterus). Organskadorna läker oftast om infektionen hävs, men fibrotiska, vita ärr kan ibland ses, till exempel på njurarna hos gris och hund.

Vissa serovarer kan förorsaka kronisk infektion i njure, hjärna och genitalorgan. Hos häst kan leptospira orsaka inflammation (uveit) i ögats främre kammare. Det har föreslagits att det kan bero på att en återinfektion ger en allergisk reaktion eller hypersensitiv inflammation, eller att det är en kronisk infektion som orsakar skadorna. Tidigare ansågs serovar Pomona vara den enda som gav uveit, men numera bedöms även andra serovarer, som Grippotyphosa, kunna orsaka detta.

Diagnos

En misstänkt diagnos baserat på kliniska symtom kan bekräftas genom att påvisa  leptospirabakterien eller dess DNA, eller att påvisa en fyrfaldig titerstegring av antikroppar i parprov av serum. Vilka serovarer som förekommer och hur vanliga de är varierar mellan områden och länder, så laboratorier bör anpassa sina analyser efter lokala förhållanden.

För att påvisa leptospira använder SVA en PCR-analys för LipL32, en gen som endast förekommer hos sjukdomsframkallande Leptospira. PCR-analysen är validerad för blod och urin och för bästa känslighet rekommenderas att testa bådeblod och urin vid misstanke om leptospiros.

Förr användes odling för att påvisa leptospirabakterien, men PCR har högre känslighet och är betydligt snabbare. Odling är svår och tidskrävande eftersom leptospirabakterier växer långsamt och kräver speciella odlingstekniker, för att överleva utanför värddjuret. En positiv odling kan dock ge svar på vilken serovar det rör sig om, vilket PCR inte kan. Vid positiv PCR kan ett kompletterande antikroppstest av ett serumprov (mikroagglutinationstest, MAT) ett par veckor efter det akuta sjukdomsförloppet visa vilken serovar det är.

Det är svårt att påvisa leptospira oavsett metod (odling eller PCR), eftersom bakterierna försvinner från blodbanorna efter det akuta skedet och utsöndring via urin kan vara intermittent. Det kan leda till negativa testresultat om prov tas vid fel tillfälle.

Antikroppstester kan vara negativa i akutskedet. En fyrfaldig titerstegring vid ett uppföljande prov efter två till tre veckor anses signifikant för akut infektion.

I Sverige har endast antikroppar mot leptospira påvisats hos hästar, aldrig själva bakterien. Det kommer inte heller in så många prover för PCR/odling.

Differentialdiagnoser 

• vid rödfärgad urin till exempel pyelonefrit eller växtförgiftning (ek, örnbräken, åkerfräken, tidlösa med flera).
• vid anemi och trombocytopeni, till exempel anaplasmos eller anasarka.
• vid kastning, till exempel EHV-1, EHV-4 eller virusarterit (EAV).
• vid uveit, andra ögonsjukdomar eller skador.
• bland exotiska, anmälningspliktiga sjukdomar med liknande sjukdomsbild skulle differentialdiagnoser kunna vara piroplasmos, surra, infektiös anemi, dourine (beskällarsjuka),och afrikansk hästpest.

Provtagning

• Serum från blodprovsrör utan tillsats används för att påvisa antikroppar med serologi
• EDTA-blod samt urin används för a med PCR Se provtagningsinstruktion för Leptospira (pdf).

Behandling

Vid allvarlig allmäninfektion med leptospira kan hästen behandlas med antibiotika, då bakterien är känslig för flera typer av antibiotika. Vid nedsatt allmäntillstånd kan även understödjande behandling behövas.

Vid kronisk exacerbativ uveit eller periodisk oftalmi är det viktigt att häva inflammationen för att bevara hästens syn. Antiinflammatoriska preparat används för detta ändamål, liksom medel för att vidga pupillen. Om inflammationen och pupillspasmen kontrolleras minskar även smärtan. Leptospirautlöst uveit kan ofta behandlas effektivt om det upptäcks i tid, men inflammationen kan återkomma och i vissa fall kan ögat behöva opereras bort. Teorin om att uveiten orsakas av kvarvarande leptospirabakterier kan motivera användning av antibiotika.

Generellt anses att antibiotikakoncentrationen i ögat blir för låg vid allmän behandling, även om det kan vara en viss nytta vid lokala inflammationer. Kontakta ögonspecialist för att diskutera behandlingsalternativ så som intraviteal administration. Högre doser av gentamicin intravitrealt ska undvikas på grund av dess potentiella toxicitet för ögat.

Isolering

Urin från känt infekterade hästar (eller andra djur) bör inte tillåtas kontaminera vatten.  Betäckning, urinaerosoler med mera kan också smitta andra djur och människa. Vid abort bör foster och fosterhinnor avlägsnas, och kastande ston bör hållas separerade från andra hästar eftersom flytningar är smittsamma. Personer som hanterar en sjuk häst eller lämningar efter abort bör skydda sig själv mot smitta genom att täcka eventuella hudskador och skydda sig mot att andas in aerosoler av urin eller kontaminerat vatten.

Stallrengöring och desinfektion

Saneringsplanen bör vara inriktad på att smittan sprids via urin, aborterat material och stoets flytningar. Boxar, spiltor och andra utrymmen där smittat material kan finnas ska därför rengöras mekaniskt och sedan lämnas att torka. Eftersom bakterien är känslig för uttorkning är det avgörande att ytor tillåts torka ordentligt. Efter rengöring och torkning kan ett desinfektionsmedel för stall användas.

Skyddsutrustning bör användas vid sanering. Det inkluderar handskar, täckande klädsel och skydd för mun, näsa och ögon mot aerosoler.

Profylax

Det är viktigt att hålla efter gnagarpopulationen i stallmiljön eftersom gnagare kan sprida leptospira. Att ha en stallkatt kan vara ett effektivt sätt att hålla efter gnagarna.Katter är inte särskilt känsliga för leptospira.

I Sverige finns inget vaccin mot leptospiros för hästar. I USA finns ett hästvaccin mot serovar Pomona, avsedd att skydda mot kastning.  En variant av serovar Pomona, kennewicki, är en återkommande orsak till abort hos hästar i USA. Serovaren är ovanlig i Sverige och den särskilda varianten, kennewicki, har aldrig påträffats här.

Prognos

Hos häst förlöper infektion med leptospira oftast symtomlöst eller med milda symtom, och prognosen är då mycket god. Vid allvarliga symtom, leverpåverkan eller blödningar är prognosen relativt god vid tidig behandling. Sjukdomen kan vara dödlig för enstaka individer.

För hästar som utvecklar ögonsjukdom är prognosen för att kunna behålla synen och det drabbade ögat avvaktande.

Zoonosaspekt

Leptospiros hos människa kallas även Weils sjukdom eller fältfeber, Det är en av de vanligare bakteriella zoonoserna globalt sett, men ovanlig i Sverige. Mellan 2006 och 2023 anmäldes 60 fall till Folkhälsomyndigheten, varav endast ett fåtal hade infekterats i Sverige. Vilda smågnagare är den främsta reservoaren, men även hundar, nötkreatur, gris och häst kan sprida smitta till människor. I länder där leptospiros är vanligare än i Sverige smittas människor ofta via urinkontaminerat vatten, och risken ökar därför vid översvämningar. Veterinärer, bönder och andra som arbetar med infekterade djur riskerar att smittas via kontakt med urin eller aborter.

Inkubationstiden hos människa är en till två veckor. De flesta infektioner är symtomlösa eller orsakar milda influensaliknande symtom.  Vid Weils sjukdom är förloppet snabbt, med hög feber, frossa, huvud- och muskelvärk samt påverkat allmäntillstånd. Tillståndet förvärras med lever- och njurpåverkan, ikterus och vätskeutträde till vävnaderna. Ibland uppträder även blödningar. Dödligheten vid Weils sjukdom uppges vara 5–10 procent.

Vad säger lagstiftningen?

En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion som man inte vet vad den beror på. Se SJVFS 2021:10, Saknr K12, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen. 

Aktörer, veterinärer och labbpersonal har anmälningsskyldighet till Jordbruksverket enligt K12 när smittämnet för EIV påvisas. Det sköts oftast av det svenska påvisande laboratoriet. Om prover skickas för analys utomlands måste provtagande veterinär anmäla. 

Länk till Jordbruksverkets e-tjänst: Anmälan av indexfall av anmälningspliktig djursjukdom eller smittämne 

Leptospiros hos människor är också anmälningspliktig.

Vanliga frågor och svar

Beställ SVA:s analyser

Leptospira (PCR)
Leptospira antikroppar, en serotyp, (MAT)
Leptospira serologi, paket (MAT), häst

Beställ SVA:s produkter

Vacutainerrör utan tillsats 4 ml, 100-pack - SVA 
Vacutainerrör utan tillsats 4 ml, med hylsa, 1 st - SVA 
Vacutainerrör utan tillsats 4 ml, med hylsa, 100-pack - SVA 
Vacutainerrör utan tillsats 6 ml, 100-pack - SVA 
ml, 100-pack - SVA 
Vacutainerrör utan tillsats 6 ml, med hylsa, 1 st - SVA 
Vacutainerrör utan tillsats 6 ml, med hylsa, 100-pack - SVA 

Referenser 

Anderson T, Putz EJ, Camp P, Hicks J, Stuber T, van der Linden H, Bayles DO, Sahl JW, Schlater LK, Wagner DM, Nally JE. Identification of equine mares as reservoir hosts for pathogenic species of Leptospira. Front Vet Sci. 2024 May 9;11:1346713. doi: 10.3389/fvets.2024.1346713. PMID: 38784659; PMCID: PMC11112012.

Båverud V, Gunnarsson A, Olsson Engvall E, Franzén P and Egenvall A. 2009. Leptospira seroprevalence and associations between seropositivity, clinical disease and host factors in horses.Acta Veterinaria Scandinavica 51:15 (http://www.actavetscand.com/content/51/1/15)

Leptospira and Leptospirosis. S. Faine. 2nd ed. Sept 1999. MediSci, Melbourne, Vic. Australia. ISBN 0-8493-6994-0.

Strand TM, Olsson Engvall E, Lahti E, Hjertqvist M, Lundkvist Å. Leptospira Status in Sweden during the Past Century, Neglected and Re-Emerging? Microorganisms. 2023 Aug 2;11(8):1991. doi: 10.3390/microorganisms11081991. PMID: 37630551; PMCID: PMC10459319. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC10459319/

Vermaa A., Stevenson B., Adler B. 2013. Leptospirosis in horses. Vet Microbiol. 167; 61-66