Lilla leverflundran hos nötkreatur
Nötkreatur kan infekteras med parasiten lilla leverflundran men oftast leder detta inte till några kliniska symtom hos djuren. Förekomsten av dessa infektioner bland svenska nötkreatur är oklar.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Det är oklart hur vanlig parasiten är i Sverige men av cirka 95 000 kor slaktade 2010 hade 4,7 procent anmärkning för lilla leverflundran. Av cirka 35 000 stutar slaktade 2010 hade 4,4 procent liknande anmärkningar. Sjukdomen är troligen något vanligare i sydöstra delen av landet. Parasiten är vanlig i vissa delar av Europa och Asien och finns även i USA, främst i de östra delarna.
Parasiten är vanlig även hos till exempel får. Människor kan i ovanliga fall smittas om de äter infekterade myror. Det förekommer också att leverflundreägg kan påträffas i fekalieprov från symtomfria människor (så kallad pseudoparasitism/pseudoinfektion/falsk infektion) som ätit otillräckligt värmebehandlad lever.
Kliniska symtom
Varierande morbiditet och låg mortalitet. Oftast ses inga kliniska symtom alls.
Differentialdiagnoser
Inga eftersom vanligen inga symtom.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Trematoden Dicrocoelium dendriticum (sugmask). Äggen kan överleva i månader på torra betesmarker.
Prepatensperiod:
Cirka tio till tolv veckor.
Infektionsport:
Larver infekterar djuren när djuren betar gräs innehållande infekterade tuvmyror på torra marker där det finns sådana myror.
Spridning i djuret:
I nötkreaturens tarm utvecklas larverna till frilevande parasiter och vandrar från tarmen till gallgångarna (främst de mindre) där de utvecklas till vuxna maskar och börjar producera ägg. Äggen transporteras via gallan till tarmen och kommer ut på betet via träcken.
Utveckling på bete:
Ägget innehåller en larv som frigörs när ägget tas upp av en landsnäcka i vilken det sker en vidare utveckling och förökning av nästa larvstadie. När larverna lämnar snäckan aggregerar de i en slemboll som äts av den andra mellanvärden, tuvmyran, i vilken det utvecklas ett infektionsdugligt stadium som kan ätas upp av nötkreatur eller något annat värddjur. Parasiten påverkar myrans beteende så att den klättrar upp och fäster på grässtrån vilket ökar chansen att huvudvärden infekteras. Den sammanlagda utvecklingstiden i mellanvärdarna är minst tre månader. Immunitet utvecklas inte.
Smittvägar:
Torra betesmarker där snäcka och myra finns är en förutsättning för smitta. Tidpunkt för infektion varierar. Om parasiten redan finns på bete genom smittade snäckor kan infektionen komma tidigt jämfört om parasiten kommer till ett tidigare rent bete genom infekterade nötkreatur.
Provtagning och diagnostik
Ägg av parasiten kan påvisas i träckprov om separat undersökning begärs. Säkrast påvisas parasiten vid slakt eller obduktion genom att vuxna parasiter påträffas i gallgångarna i levern och/eller fynd av levercirros. Infekterad lever kasseras för human konsumtion. Anmärkning på slakt ska tolkas som diagnos för hela djurgruppen.
Behandling och profylax
Behandling är inte aktuell i Sverige då infektionen inte ger några symtom.
Utrotning med bibehållen betesdrift är i praktiken omöjligt då mellanvärdarna alltid bär på viss smitta.
Nöt och får kan vara smittreservoarer för varandra.