Maedi-visna hos får

Förekomst

Maedi-visna förekommer i de flesta fårländer över hela världen. Det mest omfattande sjukdomsutbrottet inträffade på Island i samband med import av smittade karakulfår från Tyskland 1933. Sjukdomen började bekämpas 1944, då utan tillgänglig laboratoriediagnostik (bara obduktion). Mer än 650 000 får slaktades. Efter 1965 har inget utbrott skett och idag är Island fritt från sjukdomen.

Första fallen av maedi-visna i Sverige upptäcktes 1974 på slakteriet i Kalmar men det är möjligt att sjukdomen då redan funnits i landet en tid. 1989 gjordes en serologisk screening på sju svenska slakterier varvid 8,2 procent serologiskt positiva besättningar påvisades.

Antal svenska besättningar som var med i MV (maedi-visna)-programmet i slutet av 2022 var 3 232 stycken med totalt 113 956 får vilket motsvarar 43 procent av Sveriges fårpopulation. Ingen av besättningarna var positiva för visna-maedivirus. Förekomsten av maedi-visna idag uppskattar Gård&Djurhälsan till cirka 1 procent i otestade besättningar. I det pågående projektet Lentifri gård har alla provtagna fårbesättningar hittills varit negativa. I det projektet testas bara får som inte är med i MV-programmet.

Hos flera djurarter finns artspecifika lentivirus, bland annat HIV hos människa, FIV hos katt, EIAV hos häst, BIV hos nötkreatur och CAEV hos get. Getter kan infekteras av fårets visna-maedivirus och får kan infekteras av getens CAE-virus. Idag anses dessa båda virus vara varianter av samma sort och går ofta under den gemensamma benämningen ”små idisslares lentivirus”/small ruminant lentivirus (SRLV).

Symtom

Typiska symtom är avmagring och dyspné med fatal utgång. Hosta är inget typiskt symtom men kan förekomma och bero på sekundära infektioner med till exempel mykoplasma. De tidiga symtomen är ospecifika (hälta, omlöpningar, lamm som föds svaga eller växer dåligt, kroniska mastiter/hårda juver) och de uppträder sällan före tre till fyra års ålder. Vid visna ses meningoencefalit med paralys och död.

Vid obduktion ses förstorade och tunga lungor med kompakt konsistens.

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till avmagring och dyspné (pneumoni på grund av infektion med mykoplasma, mannheimia, lungmask etcetera).

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Visna-maedivirus (lentivirus, ett retrovirus).

Infektionsport:

Inte helt klarlagd men sannolikt via förtäring av råmjölk och via noskontakt och inandning.

Spridning i djuret:

Visna-maedivirus infekterar monocyter samt makrofager i olika organ som lunga, hjärna och ryggmärg, juver, lymfknutor, samt leder. Efter infektion integreras virusets arvsmassa med värddjurets arvsmassa och kan kvarstå som ett DNA-provirus under många år utan kliniska symtom. Virusförökning sker nästan uteslutande i makrofagerna i infekterad vävnad och leder till en kronisk progressiv inflammation. I lungvävnad ses en progressiv, interstitiell inflammation, med förtjockning av lungvävnaden. I centrala nervsystemet ses en progressiv inflammation med rörelsestörningar och paralys som följd.

Smittvägar:

Även om infekterade djur inte visar kliniska symtom kan de som kroniska bärare utsöndra och överföra virus. Vertikal smitta kan ske från tacka till lamm via råmjölk och mjölk. Horisontell smitta via lungsekret och saliv vid nos-noskontakt anses numera vara minst lika viktig som den vertikala. Rester av blod på sprutor, kanyler etcetera kan utgöra en smittrisk. Risk för smitta vid betäckning kan förekomma men anses liten. Djurskötare kan överföra smitta via kläder eller redskap efter att ha hanterat ett smittat djur, men troligen har denna smittväg liten betydelse.

Immunitet:

Infektion med visna-maedivirus ger upphov till både neutraliserande antikroppar och cytotoxiska T-lymfocyter. Trots detta kvarstår virusinfektionen under djurets hela livstid.

Överlevnad:

Visna-maedivirus överlever oftast inte länge utanför djuret. Två veckor anses räcka för att virus ska försvinna helt i beteshagar etcetera. Däremot ska man se upp med foderhäckar och vattenkoppar med mera där virus i saliv från infekterade djur kan finnas kvar längre.

Inkubationstid:

Mycket lång inkubationstid, symtom ses sällan före två års ålder. Vanligen fyra till fem år men kan vara så lång som tio år.

Provtagning och diagnostik

Serologi: Blodprov tas i rör utan tillsats. Serum testas med AGID-test (immunodiffusion) eller ELISA.

Obduktion och histopatologi. Infektionen är anmälningspliktig: Laboratoriet anmäler påvisande av antikroppar mot visna-maedivirus.

Behandling och profylax

Ingen behandling finns. Istället förebyggs sjukdomen genom kontroll av maedi-visna-status vid inköp av livdjur och vid djurkontakt.

Ett officiellt frivilligt kontrollprogram för maedi-visna har funnits i Sverige sedan 1993. Målet med programmet är frihet från maedi-visna i den svenska fårpopulationen.

Beställ SVA:s analys

Maedi-Visna/Caprin artrit-encefalitvirus, antikroppar (ELISA indirekt)