Resultat

Mastit orsakad av stafylokocker som inte är S. aureus (NAS) hos nötkreatur

Andra sjukdomsnamn: Mastit orsakad av koagulasnegativa stafylokocker (KNS) hos nötkreatur

Nötkreatur

NAS är numera samlingsnamnet för stafylokocker som inte tillhör arten Staphylococcus aureus. Dessa stafylokocker kallades förr koagulasnegativa stafylokocker (KNS). NAS är en förkortning av engelskans ”non-aureus staphylococci”. Dessa bakterier orsakar cirka 3 procent av kliniska mastiter och cirka 16 procent av subkliniska mastiter hos svenska mjölkkor. Symtomen vid NAS-mastit är oftast lindriga men kan variera beroende på NAS-art.

Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Juverinfektion med stafylokocker som inte är S. aureus (NAS) orsakar oftast enstaka fall av mastit i en besättning men kan ibland leda till besättningsproblem med smittsamt förlopp och förhöjda celltal. Vissa NAS-arter är mer virulenta än andra. Data tyder också på att spridningsmönstret varierar mellan arterna. Vissa sprids oftast från juver till juver medan andra oftast sprids från omgivningen till juvret.

NAS är ett vanligt fynd i samband med mastit i många länder. I svenska studier från 2008-2009 respektive 2013-2018 återfanns NAS i 16 procent av de subkliniska mastiterna och 3 procent av de kliniska mastiterna. Totalt identifierades 14 olika NAS-arter i dessa studier. Staphylococcus chromogenes, S. epidermidis och S. haemolyticus var vanligast i kliniska fall medan S. epidermidis, S. chromogenes, S. simulans och S. haemolyticus var vanligast i subkliniska fall. Samma fyra NAS-arter var även vanligast i en studie av subklinisk NAS-mastit som genomfördes 2014‑2015.

Symtom

Morbiditeten varierar men kan i enstaka besättningar vara relativt hög i samband med infektion med vissa NAS-arter som till exempel S. chromogenes och S. epidermidis som enligt dagens kunskap oftare än andra NAS leder till kroniska infektioner hos kor. Även S. hyicus och S. simulans kan dock ofta leda till långvariga infektioner. Mortaliteten är låg. Symtomen vid NAS-mastit är vanligen lindriga. I de flesta fall ses subklinisk mastit men ibland leder infektionen till klinisk mastit. I de flesta av de senare fallen är dock symtomen lindriga med förändrad mjölk och lindrig juversvullnad.

Differentialdiagnoser

Mastit orsakad av andra bakterieagens.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

NAS är grampositiva kocker som identifieras som stafylokocker men inte tillhör arten S. aureus. Cirka 20 arter har isolerats från fall av bovin mastit.

Infektionsport:

Spenkanalen.

Spridning i djuret:

Lokalt i juvret.

Smittvägar:

Beroende på NAS-art sker smittspridning antingen mellan kor framför allt vid mjölkning eller från miljön till juvret mellan mjölkningar. Kunskapen om NAS-arternas patogenes är begränsad men dagens kunskap tyder på att S. chromogenes, S. epidermidis, S. simulans och S. hyicus oftare leder till kroniska infektioner än andra arter vilket ökar risken för smittspridning inom besättningen.

Provtagning och diagnostik

Mjölkprov för bakteriologisk odling tas sterilt. Vid klinisk mastit kan provet odlas på SELMA®-platta (eller motsvarande) eller skickas till ackrediterat laboratorium. Vid subklinisk mastit bör provet skickas till ackrediterat laboratorium. SVA differentierar rutinmässigt mellan olika NAS-arter med hjälp av maldi-tof som är en masspektrometrisk metod.

Behandling och profylax

NAS är vanligen känsliga för penicillin men penicillinresistens genom produktion av betalaktamas förekommer och är vanligare vid subklinisk mastit än vid klinisk mastit.

Vid de ovan nämnda nationella undersökningarna var 30 procent av stafylokockerna vid de kliniska NAS-mastiterna och 37 procent av stafylokockerna vid de subkliniska NAS-mastiterna penicillinresistenta. Penicillinresistens varierar mellan NAS-arter och är vanligare bland S. epidermidis och S. haemolyticus än bland S. chromogenes och S. simulans. Akuta kliniska mastiter orsakade av penicillinkänsliga NAS behandlas snarast med bensylpenicillin (se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning). Subkliniska mastiter kan eventuellt behandlas i samband med sinläggning. Kroniska fall bör slås ut.

NAS-mastit förebyggs genom goda mjölkningsrutiner inklusive korrekt utförd spendoppning/sprejning samt god hygien på båspallen.