Orf hos get
Andra sjukdomsnamn: Smittsamt muneksem, Munskorv, Contagious pustular dermatitis (CPD), Contagious ecthyma, Contagious pustular stomatitis, Sore mouth, Scabby mouth
Orf är en hudsjukdom som orsakas av infektion med orfvirus. Den är vanlig hos getter över hela världen och sannolikt även i Sverige, men prevalensen är inte känd.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Orf är vanligt förekommande i svenska getbesättningar. Orf kan drabba getter i alla åldrar, men det är framför allt unga getter som saknar immunitet som drabbas. Infektionen kan bli särskilt besvärlig om getterna infekteras i samband med killning eftersom virus lätt överförs från killingens mun till getternas juver. Om det finns många mottagliga (unga) getter samtidigt i besättningen kan det medföra en omfattande smittspridning med kraftigt ökad virusförekomst i miljön. Tysta smittbärare förekommer. Stress ökar risken för att kliniska symtom utvecklas.
Förekommer hos flera djurarter som får, kameldjur, myskoxe och ren. Även människor kan smittas.
Symtom
Orf ger rodnader, vätskefyllda blåsor och sårskorpor i huden, särskilt runt mun och näsborrar. Lesionerna är smärtsamma och det är viktigt att ha koll på att diande killingar får i sig mjölk. Smittan kan lätt spridas till getternas juver. Sekundärinfektioner och mastit kan uppkomma. Även till exempel könsorgan och klövar kan drabbas.
Orf är en zoonos där smitta till människa kan ge upphov till smärtsamma, enstaka papler, ofta på händerna. Oftast självläker hudskadan inom två månader. Handskar och handtvätt skyddar mot infektion.
Differentialdiagnoser
Stafylokockos, fotosensibilitet, dermatofilos, blåtunga, mul- och klövsjuka
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Orfvirus (Parapoxvirus).
Infektionsport:
Små sår eller skador i hud. Bete eller foder som skadar munslemhinnan kan predisponera.
Spridning:
Virus förökas i hudceller och ger upphov till lesionerna.
Smittvägar:
Snabb smittspridning via direkt och indirekt kontakt. Sårskorporna hos en infekterad get innehåller en stor mängd viruspartiklar som kan spridas till omgivningen; ströbädd, foder, foderhäckar med mera. Getter med subklinisk orf kan i vissa fall också sprida smitta. Killingarna kan smitta getternas juver (både sin egen mors och andra getters).
Immunitet:
Hudförändringarna brukar kvarstå cirka fyra veckor. Därefter uppstår viss immunitet. Getterna kan återinfekteras trots genomgången sjukdom, men förändringarna blir då ofta lindrigare.
Överlevnad:
Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas virusets livslängd.
Inkubationstid:
2-3 dagar.
Provtagning och diagnostik
Prov för PCR tas med e-svabb från sår eller blåsinnehåll och/eller krustor i provrör.
Behandling och profylax
Tvätta och desinficera såren. Smörj med uppmjukande salva. Om såren sekundärinfekteras kan antibiotikasalva vara aktuellt. Använd plasthandskar vid sårvård. Om möjligt bör sjuka getter isoleras från övriga flocken.
Rengöring samt desinfektion av miljön kan minska virusmängden. Viruset har lång överlevnadstid och det är oklart om en smittad besättning kan bli helt fri från virus.
Undvik livdjursinköp. Inköpta getter bör stå i gårdsisolering under minst fyra veckor. Livdjur bör inte tillföras besättningen närmare killning än fyra till sex månader. Detta tillvägagångssätt kan minska risken för utbrott av orf under killning.
Vaccinering mot orf rekommenderas inte i Sverige på grund av dålig (kortvarig) effekt och risk för smitta med levande vaccin.