Porcint circovirus typ 2 hos gris

Smittämne och smittvägar

PMWS är ett sjukdomssyndrom som associeras till porcint circovirus typ 2 (PCV2). De grisar som utvecklar PMWS är infekterade med PCV2, men det betyder inte att alla grisar som infekteras med PCV2 utvecklar PMWS. Ändå är kopplingen mellan PCV2 och PMWS så pass stark att det knappast går att diskutera det ena utan att nämna det andra. PCV2 är ubikvitärt och det äldsta isolatet av PCV2 (PCV2a) i Sverige härrör från 1993, men viruset har troligen förekommit i landet långt dessförinnan.

Klinisk bild

PMWS kännetecknas av en mycket snabb avmagring kombinerat med att kroppens lymfknutor ökar markant i storlek. De förstorade lymfknutorna i ljumskarna kan ibland ses med blotta ögat. Vissa grisar utvecklar gulsot, men långt ifrån alla.

PMWS drabbar framförallt grisar i åldern 8-16 veckor. De grisar vars immunförsvar inte förmår att hantera infektionen med det ubikvitära PCV2 riskerar att utveckla PMWS. Sjukdomen kännetecknas av en relativt låg insjuknandegrad (i regel 5-30 procent), men dödligheten är hög bland de djur som drabbas.

Provtagning och diagnostik

Endast påvisande av PCV2 är inte liktydigt med diagnosen PMWS. Hos enskilda grisar ställs diagnosen vid obduktion. Makroskopiskt ses en avmagrad gris med förstorade lymfknutor, framförallt i ljumskar och tarmkrös. För att säkerställa diagnosen krävs förutom typiska obduktionsfynd, påvisande av virus och konfirmering genom histologisk undersökning.

För att diagnosen PMWS skall ställas på besättningsnivå krävs att PMWS konstaterats i minst en gris vid obduktion, samt att dödligheten efter avvänjning har stigit signifikant. Under svenska förhållanden motsvarar detta att dödligheten efter avvänjningen (inklusive andelen pellegrisar) är minst 4 procent. För att friförklara en besättning från PMWS skall produktionen ha varit ”normal” i minst fyra månader.

Behandling och förebyggande åtgärder

Även om PMWS associeras till PCV2 är sjukdomen ett syndrom med många olika komponenter. Många olika faktorer har visat sig kunna bidra till att PMWS utvecklas, såväl andra infektioner som skötselfaktorer. Om PMWS bryter ut i en besättning gäller det att minska smittryck och åtgärda eventuella provocerande faktorer. Idag finns vacciner mot PCV2. Trots att PMWS är ett multifaktoriellt sjukdomssyndrom är dessa vacciner effektiva genom att de lyckas förebygga en okontrollerad förökning av virus.

Porcine Dermatitis and Nephropathy Syndrome (PDNS)

Porcine dermatitis and nephropathy syndrome, PDNS, kännetecknas av generella, multipla, nekrotiska lesioner i huden på drabbade grisar. Lesionerna är ofta körsbärsliknande till form och färg. Grisarna kan vara ovilliga att röra sig, men om de tvingas röra sig är gången ofta stel. Därutöver kan symtom som feber, aptitlöshet och apati ses.

Diagnosen PDNS ställs patologanatomiskt med konfirmerande mikroskopisk undersökning och påvisande av PCV2 i sjukligt förändrade organ. Makroskopiskt är oftast lungor, njurar och lymfknutor affekterade.

PDNS har endast diagnostiserats hos ett fåtal grisar i Sverige. Samtliga av dessa kom från PMWS-drabbade besättningar.