Psittakos

Sjukdomsinformation

Många smittade fåglar visar inga symtom, men kan överföra smittan till människa eller andra fåglar. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Orsak: Bakterien Chlamydia psittaci
Arter: Sällskapsfåglar, framför allt papegojor och duvor, fjäderfä och vilda fåglar.
Spridning: Framför allt via inandning av smittämnet som utsöndras via avföring, urin och andra sekret från infekterade fåglar.
Utbredning: Över hela världen.

Förekomst och utbredning

Sjukdomen förekommer över hela världen och har påvisats hos mer än 460 arter av vilda och tama fåglar.
Bakterien Clamydia psittaci indelas i olika genotyper där vissa genotyper oftare förekommer hos vissa fågelarter. Genotyp A ses oftast hos papegojfåglar och vilda tättingar och är också den typ som oftast påvisas hos människor. Psittakos beskrevs första gången i slutet på 1800-talet i samband med utbrott av lunginflammationer hos människa efter kontakt med tropiska sällskapsfåglar. Undersökningar utomlands har visat att bakterien kan finnas relativt allmänt i fjäderfäuppfödningar och olika studier av vilda fåglar har visat stor variation i förekomsten hos olika arter. Duvor anses vara en viktig reservoar för smittan i Europa medan förekomsten hos tättingar varierat mellan 0 och 54% i olika undersökningar. Studier av svenska fåglar har visat på en relativt låg förekomst, runt 1% av undersökta vattenfåglar och rovfåglar och 2–3% av undersökta tättingar. En studie (2023) av 275 svenska trädgårdsfåglar av 22 olika arter påvisade smittan hos talgoxar och duvor.

Sjukdomsbild

Sjukdomsbilden hos fåglar kan variera från symtomfri till klinisk sjukdom som ögoninflammation, snuva, lunginflammation och allmän infektion. Fåglar kan bära på smittämnet i flera år utan att uppvisa några kliniska symtom men infekterade fåglar kan utveckla symtom exempelvis efter flytt eller annan typ av stress.

Hos människor kan sjukdomsbilden variera från en symtomfri infektion till en mild eller allvarlig luftvägsinfektion som kan leda till döden.

Smittvägar

Till synes friska fåglar kan utsöndra smittämnet intermittent och kliniskt sjuka fåglar kan utsöndra stora mängder bakterier via avföring, urin och sekret från luftvägarna eller ögonen. Smitta kan överföras vid direktkontakt mellan fåglar och vid direkt kontakt med sekret eller träck från smittade fåglar. Bakterier kan också spridas med damm eller små vattendroppar som andas in.

Psittakos överförs till människa framför allt genom att smittämnet inandas, antingen i form av damm från intorkat sekret eller träck från smittade fåglar, eller vid direkt kontakt med sekret eller träck från smittade fåglar. Smittämnet kan överleva i över en månad i miljön, särskilt om det skyddas av organiskt material.

Kontrollåtgärder

För att minska risken för smittspridning mellan fåglar bör fågelbord, fågelburar samt fåglars foder- och vattenskålar rengöras regelbundet. Vid fågelmatning och hantering av fågelmatare är det viktigt att undvika att få i sig bakterier via munnen eller genom att andas in damm och stänk som kan vara förorenat av avföring eller sekret. Man bör också undvika direktkontakt med sjuka fåglar.

Grundregeln är att tvätta händerna noga med tvål och vatten efter att ha hållit på med fågelmatare och foderpåfyllning. Fågelmatare bör rengöras i väl ventilerade utrymmen och inte i kök eller där man riskerar att komma i kontakt med livsmedel. För att undvika dammbildning kan man fukta fågelspillning innan rengöringen. I kraftigt nedsmutsade miljöer kan andningsfilter användas. Högtryckstvätt bör undvikas vid rengöring eftersom det kan öka mängden smittämnen i luften.

Vid inköp av tamfåglar bör man tänka på att enbart köpa kliniskt friska djur. Tamfåglar som är nya eller har varit på en utställning bör hållas isolerade från andra fåglar i en månads tid. Kontakta veterinär om fågeln drabbas av symtom från luftvägarna. Var extra noggrann med hygien vid hantering av sjuka fåglar.