Salmonella hos katt

Agens, förekomst och smitta

Sedan slutet av 1990 talet har Salmonellainfektion, särskilt med vissa typer av Salmonella Typhimurium påvisats hos ett större antal katter och småfåglar under senvinter/vårvinterperioden, det vill säga under en period då stora mängder småfåglar samlas kring fågelborden. Enstaka fall av S. Typhimurium-infektion har också påvisats hos hundar i Sverige.

Salmonellabakterier från infekterade fåglar och deras avföring, fågelbord, fågelmat och infekterade katters avföring kan infektera människor. Det samma gäller avföring från infekterade katter och hundar om den kommer in i människans mun, direkt via händer och fingrar eller via livsmedel. Livsmedelshygien samt handtvätt direkt efter hantering av fåglar och deras avföring, fågelbord, fågelmat och infekterade djurs avföring är därmed en grundläggande förebyggande åtgärd mot salmonellasmitta till sig själv.

Infektion med salmonellabakterier är en av våra mer kända och viktiga zoonoser. Människor smittas vanligtvis av salmonella från livsmedel. Sverige har ett omfattande övervaknings- och bekämpningsprogram mot Salmonella i svenskproducerade livsmedel och Sverige, liksom Norge och Finland är förekomsten av Salmonella hos livsmedelsproducerande djur lägre än i flera andra länder.

Sällskapsdjur som katter och hundar kan också smittas av icke tillräckligt upphettade salmonellainfekterade livsmedel samt av foder och godis avsedda för respektive djurslag som antingen kontaminerats, eller redan från början innehållit Salmonellabakterier och som inte tillagats tillräckligt. Detsamma gäller foder och godis som avsiktligt helt enkelt säljs och serveras rått. Som exempel så har utbrott setts hos hundar i flertalet länder orsakat av hundgodis i form av importerade torkade grisprodukter.

Patogenes och kliniska symtom hos katt

Flera olika virulensmekanismer har identifierats hos salmonellabakterier och patogeniciteten kan variera mellan olika serotyper. Patogenes-studier utförda på katt saknas, men studier på andra djurslag har visat att Salmonella spp. kan fästa till och invadera bland annat tarmepitelceller och därmed orsaka en inflammatorisk enterit med eller utan påföljande diarré. I de flesta fall är infektionen lokaliserad enbart till tarmen, men ibland kan en translokation av bakterier ske och en bakteriemi eller sepsis utvecklas. Observera att systemisk infektion kan också utvecklas utan föregående gastrointestinala symtom, och att enterit inte alltid orsakar primärt diarrésymtom.

Salmonellabakterier kan kvarstå en längre tid efter infektionstillfället i tarmepitel och lymfknutor. Utsöndring i faeces sker som regel kontinuerligt under den första veckan och blir därefter intermittent. Många författare anger att utsöndring efter infektion vanligen sker i tre till sex veckor men det finns enstaka rapporter om längre utsöndringstid, upp till 115 dagar har rapporterats hos katt.

Bakterien kan också persistera i fagocyterande celler i intestinala lymfknutor, lever och mjälte utan att utsöndring i avföring kan påvisas. Detta kan förklara varför reaktivering av infektion kan ses hos vissa individer vid exempelvis immunosuppression eller olika tillstånd av stress.

• Grad av kliniska symtom vid salmonellainfektion hos katt varierar. Asymtomatisk infektion är vanligt förekommande, liksom milda, vaga kliniska symtom som lindrigare temperaturförhöjning och inappetens.
  
  
• Vid en mer allvarlig infektion kan hög feber (ofta över 40ºC), och buksmärtor ses. En eventuell diarré kan vara allt från mild och vattning eller mukös till mycket grav och blodtillblandad.
  
  
• I grava fall kan livshotande septikemi och endotoxinemi utvecklas.
  
  
• Mer ovanligt kan infektionen spridas till olika organ. Med eller utan samtidiga/föregående enterit symtom kan därför i enstaka fall även symtom som till exempel pneumoni, meningit och abort ses, beroende på vilket/vilka organ som drabbas.

Diagnos

Diagnos ställs genom bakterieodling från färsk avföring, specifik frågeställning krävs. Provet kan tas från anus med en bakteriesvabb om det inte går att få en större mängd avföring i burk. Om provtagningspinne används ska pinne med transportmedium för bakterier användas.

Vid misstanke om akut salmonellos, men negativt odlingsresultatet kan upprepad provtagning övervägas eftersom salmonella kan utsöndras intermittent.

Vid eventuell sepsis kan även blododling göras.

Salmonella har även påvisats i uppkastningar från enstaka, akut sjuka katter.

Uppföljande provtagningar och utomhusvistelse

Inomhusvistelse tiden närmast efter att kliniska symtom har setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt jagar och äter ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare vård. Därefter rekommenderas generellt att katten tillåts vistas utomhus igen. Uppföljande provtagning är som regel inte indikerat.

I vissa fall, vid stark misstanke om salmonellainfektion eller vid uppföljning för att påvisa smittfrihet kan flera provtagningar vara aktuellt eftersom bakterien, i alla fall hos människa, utsöndras intermittent. Det allra viktigaste provet är dock det som tas i akut skede för att få diagnos, och det finns ingen generell myndighetsrekommendation om att uppföljande prover alltid bör tas från svenska katter eller hundar.

Behandling

Katter tillfrisknar som regel spontant från okomplicerad akut Salmonellos. Katter som drabbas av en mer allvarlig sjukdom kan behöva understödjande behandling med eller utan inskrivning och mer omfattande vård.

Antibiotika är inte indikerat utom som understödjande behandling under kort tid vid livshotande symtom, chock och sepsisrisk. I de fall antibiotika ges lär det vara katter som är inskrivna för stationärvård och behandlingen avslutas senast i samband med hemgång. Antibiotikabehandling kan enligt humana Cochran-studier förlänga bärarskap och utsöndring av Salmonellabakterier. Antibiotika kan alltså inte användas för att minska risken för smittspridning. Risk för utveckling av antibiotikaresistens föreligger också vid behandling med antibiotika.

Prognosen för katter med okomplicerad salmonellainfektion är i allmänhet god.

Förbyggande av smitta och hantering av salmonella infekterade katter

• Utsöndring av Salmonella i faeces från infekterade djur och människor kan ske intermittent under flera veckor månaders tid. Observera att antibiotikabehandling enligt humana Cochran-studier kan förlänga bärarskap och utsöndring av Salmonellabakterier. Antibiotika kan alltså inte användas för att minska risken för smittspridning.
  
  
• Salmonellabakterier från infekterade fåglar och deras avföring, fågelbord, fågelmat kan infektera människor. Det samma gäller avföring från infekterade katter och hundar om den kommer in i människans mun, direkt via händer och fingrar eller via livsmedel. Livsmedelshygien samt handtvätt direkt efter hantering av fåglar och deras avföring, fågelbord, fågelmat och infekterade djurs avföring är därmed en grundläggande förebyggande åtgärd mot Salmonellasmitta till sig själv.
  
  
• Människor smittas annars vanligtvis av salmonella från livsmedel.
  
  

Uppföljande provtagningar och utomhusvistelse

Inomhusvistelse tiden närmast efter att kliniska symtom har setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt jagar och äter ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare vård. Därefter rekommenderas generellt att katten tillåts vistas utomhus igen. Uppföljande provtagning är som regel inte indikerat.

I vissa fall, vid stark misstanke om salmonellainfektion eller vid uppföljning för att påvisa smittfrihet kan flera provtagningar vara aktuellt eftersom bakterien, i alla fall hos människa, utsöndras intermittent. Det allra viktigaste provet är dock det som tas i akut skede för att få diagnos, och det finns ingen generell myndighetsrekommendation om att uppföljande prover alltid bör tas från svenska katter eller hundar.

Generella hygienråd vid salmonellainfektion hos katt

• Noggrann handtvätt efter rengöring av kattlåda och vid hantering av den sjuka katten, till exempel då kräkningar torkas upp. Katten skall inte vistas på matbord, diskbänk, i skafferi eller andra ytor med anknytning till livsmedel. Diska kattens tillbehör separat med en diskborste som inte används till tallrikar, bestick och andra hushållsredskap.
  
  
• Salmonellapositiva och symtomatiska katter bör inte defekera; gå på toaletten i utrymmen där foder till andra djur förvaras, eller i till exempel ladugårdar. Hur stor smittspridningsrisken i realiteten är i sådana fall är idag dock okänd. Smittans ursprung påverkar också bedömningen.
  
  
• Inomhusvistelse tiden närmast efter att kliniska symtom har setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt jagar och äter ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare vård. Därefter rekommenderas generellt att katten tillåts vistas utomhus igen. Uppföljande provtagning är som regel inte indikerat.
  
  
• Infektionsdosen (mängden bakterier som behövs för att få sjukdomssymtom) är oftast hög och för att sjukdomssymtom skall uppstå krävs oftast att bakterien först förökar sig i ett kontaminerat livsmedel. Mottagligheten för infektion varierar dock, bland annat är små barn, äldre och immunsvaga mer mottagliga och hos dessa kan infektionsdosen vara lägre. Det kan därför vara motiverat att avråda från alltför nära umgänge katt och barn emellan. Till exempel är det mindre lämpligt att en sjuk salmonellainfekterad katt sover i barnens säng, eftersom små barn kan ha svårt att i praktiken ta till sig och följa hygienråd.
  
  
• Man bör inte glömma att vidta hygienåtgärder för att hindra smitta från andra/ursprungliga smittkällor, till exempel från småfåglar och fågelbord. Noggrann handtvätt rekommenderas efter arbete med fågelbord, liksom efter utfodring eller hanterande av småfåglar. Marken under fågelbord kan vara kraftigt nedsmittad och småbarn bör inte leka alldeles i närheten av utfodringsplatser för småfåglar.
  
  
• Eftersom småfåglar sprider salmonella med avföringen är det viktigt att använda fågelbord/fröautomater som är gjorda så att fåglarna inte kommer åt att smutsa ner bland fröna och att hålla rent på marken under. Om man får ett utbrott av salmonella vid ett fågelbord är det bästa att upphöra med matningen under några veckor för att bryta smittspridningen mellan fåglarna.
  
  
• Det bästa sättet att hindra S. Typhimurium-smitta till katt är att hålla katter borta från fågelbord. I praktiken är det förstås svårt att helt hindra en katt från att fånga och äta småfågel, särskilt som sjuka fåglar utgör ett lättare byte än vanligt.
  
  
• Finns det flera katter i hushållet bör extra god handhygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad katt i hushållet. Detta gäller även om de andra katterna inte visar symtom.
  
  

Detta är SVA:s generella råd. Länsstyrelsen alternativt kommunen kan göra en annan bedömning med hänvisning till andra faktorer i det enskilda ärendet.

Information om salmonellainfektion hos människor nås via Folkhälsomyndigheten.

Livsmedelsverket har råd om hantering av livsmedel för att förebygga infektioner.

Vanliga frågor och svar

Vanliga frågor och svar om Salmonella hos katt

Beställ SVA:s analyser

Salmonella (sökord salmonella)