Sepsis hos föl

Ett sjukt föl behandlas med plasmadropp. Foto: Gittan Gröndahl/SVA

Fölsepsis (tidigare ibland kallat fölsjuka) är en av de viktigaste och vanligaste orsakerna till sjuklighet och dödlighet hos nyfödda föl i hela världen. Sepsis på föl innebär en systemisk infektion med bakterier, så kallad blodförgiftning, tillsammans med systemiska reaktioner. Infektionen blir lätt livshotande och kräver intensivbehandling som kan bli mycket kostsam.

Om det nyfödda fölet är trött, svagt, ligger mycket, diar dåligt, har diarré, svullen buk eller svullna leder ska en veterinär genast kontaktas. Ett tecken på att fölet har diat dåligt kan vara att stoets juver är spänt och fullt.

Andra symtom kan vara försämrad cirkulation med snabb hjärtfrekvens, missfärgade slemhinnor med förlängd kapillär återfyllnadstid, svag puls, kalla ben och uttorkning. Kroppstemperaturen kan vara sänkt eller förhöjd. Beroende på vilka organ som drabbas kan fölet visa svårigheter att andas och syresätta sig, diarré, kraftig hälta, ögonsymtom och/eller nervsymtom.

De vanligaste bakterierna vid sepsis hos nyfödda föl är E. coli, Actinobacillus equuli eller spp. och Streptococcus spp. Några andra bakterier som förekommer vid fölsepsis är Staphylococcus spp., Klebsiella spp., Enterobacter spp., Salmonella spp., Pseudomonas spp.

Fölet kan bli infekterat via munnen, luftvägarna, naveln eller ett sår.

Föl föds helt utan antikroppar i blodet. Immunförsvaret är också något omoget, och ännu sämre hos för tidigt födda föl. En nyfödd fölunge måste få i sig råmjölk inom några timmar efter födseln, annars kan dess liv vara i fara. Brister i råmjölksupptag (”failure of passive transfer”, FPT) är den vanligaste orsaken till infektioner hos nyfödda föl. Stoet producerar råmjölk (kolostrum) under de sista veckorna före fölningen. Den är rik på viktiga antikroppar (immunoglobuliner, exempelvis IgG) som fölet behöver för sitt infektionsförsvar. Fölet kan bara ta upp dessa antikroppar från tarmen till sitt blod under en begränsad tid, säkrast under de första tolv levnadstimmarna. Därefter ”stängs” tarmen för upptag av dessa stora proteiner. För låga nivåer av immunoglobliner i blodet hos föl kan orsakas av

• ett för lågt intag av råmjölk
• otillräckligt IgG-innehåll i råmjölken
• betydande mjölkläckage hos stoet före förlossningen
• att stoet inte producerar tillräckligt med råmjölk
• att stoet dör i samband med fölningen

Vid bakteriell sepsis sker en infektionsorsakad SIRS (systemisk inflammatoriskt responssyndrom), med risk för snabb utveckling till cirkulatorisk chock och organdysfunktion. Bakterier kan spridas via blodet till flera organ, som lungor, tarmar, centrala nervsystemet, leder och tillväxtzoner i skelettet. Det kan ge pneumoni, enterit, osteomyelit, septisk artrit eller meningit.

Neonatal sepsis hos föl är en klinisk diagnos, som utgår från anamnes och kliniska parametrar som kan vägas samman i en sepsispoäng, samt bakterieodling och terapisvar.

Blododling och synoviaodling visar i bästa fall vilka bakterier som infekterat fölet samt resistensmönstret. Det kan dock vara svårt att bedöma och värdera blododlingssvaret då det kan förekomma intermittent bakteriemi eller kontamination.

Parametrar som har beskrivits i system för sepsispoäng för föl är neutrofila granulocyter, stavkärniga neutrofiler, toxisk granulering av neutrofiler, fibrinogen, glukos, IgG, hypoxi, metabolisk acidos, punktformiga blödningar eller kärlinjicerad ögonvita, rektaltemperatur, CNS-påverkan (hypotoni, medvetslöshet, depression, kramper), förekomst av främre uveit, diarré, andningspåverkan, svullna leder, eller öppna sår, dräktighetslängd, samt anamnes för stoet (placentit, vaginala flytningar under dräktigheten, dystoki, lång transport, sjukdom, inducerad fölning).

Några sjukdomar och medicinska tillstånd som kan ge liknande symptom som fölsepsis och som också kan förekomma samtidigt är encefalopati, trauma, hypoglukemi, hypotermi, pneumoni, neonatal isoerytrolys, prematurt födda föl, uroperitoneum.

En av undersökningarna som görs vid sepsis är blododling. Ett blodprov tas med noggrann steril teknik och överförs till speciella odlingsflaskor. Se Provtagningsinstruktion för bakteriologisk odling i blododlingsflaskor. Ledvätska kan också tas med steril teknik till blododlingsflaskor. Blododlingsflaskor kan beställas från SVA.

Mätning av IgG i blodet görs ofta med snabbtest.

Andra slags provtagningar och riktade undersökningar av olika organ behövs ofta.

Vid misstanke om sepsis hos neonatala föl är det indicerat att sätta in bredspektrumantibiotika i väntan på odlingsresultat. På grund av risken för utveckling av allvarlig sjukdom kan man inte avvakta resultat från bakteriell odling.

För låg halt av antikroppar i blodet bör behandlas. Om fölet har mindre än 2 g/L av IgG i blodet räknas det som total FPT. Partiell FPT föreligger om IgG-nivån är mellan 2–8 g/L. Alla föl med total FPT måste tillföras antikroppar för att ha en chans att överleva. Även vid partiell FPT behövs i många fall behandling för att klara infektionstrycket.

Föl i alla åldrar kan ges plasma intravenöst för att kompensera bristen på IgG. Om fölet är yngre än tolv timmar är råmjölk ett alternativ. Vid total FPT kan behandlingen behöva upprepas tills blodnivåerna av IgG är tillfredsställande.

Fölet kan också behöva understödjande behandling som syrgas, matning, vätska, elektrolyter med mera.

Så verkar plasma till föl

Neutrofil som fagocyterar, det vill säga intar och förstör svampar. . Foto: Gittan Gröndahl

I plasman finns beståndsdelar som bland annat hjälper immunförsvaret. De viktigaste faktorerna för de unga föl som inte fått tillräckligt med råmjölk är IgG-antikroppar och komplementfaktor C3b. Utan råmjölk har fölen inget skydd mot de vanligaste bakterierna (exempelvis Escherichia coli och Actinobacillus equuli) som kan ge allvarlig infektion och blodförgiftning hos nyfödda föl.

IgG och C3b fäster på ytan av främmande partiklar, såsom bakterier och svampar. Detta kallas för opsonisering, efter grekiskans opsonos = att göra smakligt. Bakterierna blir då nämligen smakliga för neutrofilerna, de vita blodkroppar som är kroppens första försvarslinje mot infektioner. Det gör att neutrofilerna kan arbeta effektivare och oskadliggöra de farliga mikroberna genom fagocytos (se bild).

Även friska föl som har fått råmjölk har lägre halter av C3b än vuxna hästar och kan ha sämre opsonisationsförmåga under sin första levnadstid. Detta gör att nyfödda föl alltid är mer känsliga för infektioner än vuxna hästar. Om fölen är tvungna att vistas i en miljö med extra stort smittryck kan de i speciella fall behöva förebyggande behandling med plasma.

Isolering är inte aktuellt eftersom sjukdomen inte är smittsam.

Någon speciell sanering behöver inte göras efter sepsis hos föl, om det inte är fråga om salmonella.

God hygien runt fölning och nyfödda föl, passning och förlossningshjälp vid svårigheter samt övervakning av adekvat råmjölksintag motverkar risken för infektion hos föl.

Prognos för ett föl med sepsis är helt beroende av hur snabbt fölet kommer under adekvat behandling.

Sepsis hos föl innebär ingen smittrisk för människa, om det inte är fråga om t.ex. salmonella.

Sepsis hos föl är inte anmälningspliktigt.

Bakterieodling aerob

Bakterieodling anaerob – SVA

Blododling, en flaska

Blododlingsflaska aerob, 1 st

Blododlingsflaska anaerob, 1 st

Blododlingsflaska (5 st aeroba + 5 st anaeroba)

Blododlingsflaska (10 st aeroba + 10 st anaeroba)

Blododlingsflaska pediatrisk, 1 st