Skabbkvalster hos alpacka och lama

Förekomst

Problem med skabb hos alpackor och lamor rapporteras från Sydamerika och många andra länder inklusive Nordamerika, Europa, Australien och Nya Zeeland. Både Chorioptes och Sarcoptes förekommer i Sverige. Chorioptes anses vara mycket vanligt förekommande i Europa. Sarcoptes har tidigare varit ett stort problem i Sydamerika.

Både Chorioptes sp/bovis och Sarcoptes scabiei finns hos många fler djurslag än alpacka och lama. Sarcoptes scabiei har även diagnosticerats på baktriska kameler i Sverige.

Observera att Sarcoptes är anmälningspliktig för får och get.

Symtom

Chorioptes och Sarcoptes kan ge upphov till hudinflammation med skorv, skorpor och eksem, förtjockad hud, klåda och håravfall.

Symtom ses främst på fötter, ben, i ljumskar och armhålor samt på öron och runt ögon och svans, men hudförändringar kan även spridas till bogar, flanker och rygg. Klåda anses vara vanligare i samband med sarcoptes- jämfört med chorioptesskabb.

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till hudproblem, bland annat psoroptesskabb. Zinkresponsiv dermatit.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens: 

Chorioptes sp (bovis) och Sarcoptes scabiei är skabbkvalster.

Infektionsport:

Chorioptes lever på huden av sitt värddjur. Sarcoptes gräver gångar och lever inuti huden.

Smittvägar:

Smittar lätt vid direkt och indirekt kontakt.

Överlevnad:

Chorioptes kan överleva cirka 60 dagar och Sarcoptes cirka tre veckor utanför värddjuret. Överlevnadstiden blir kortare om det är torrt i miljön.

Provtagning och diagnostik

Hår- och skrapprov från hud:
Hårprov (för Chorioptes) tas genom att klippa hår nära huden i drabbat område. Med klippmaskin får man enkelt ett bra prov. Klipp tätt inpå huden, borsta sedan ur maskinen; lägg allt material i en plastpåse. Undersök själv i mikroskop eller skicka in allt material i en väl försluten plastpåse till laboratoriet.

Ytliga skrapprov (för Chorioptes) tas från huden i drabbade områden. För egen undersökning med direktmikroskopi tas skrapprov från huden med en droppe olja på ett slött skalpellblad, alternativt med tejp (utan olja) från huden. Vanligtvis krävs ett antal skrapprov för att hitta parasiterna. För att skicka in prover till laboratoriet använd inte olja. Skrapprov kan skickas till SVA för PCR-undersökning.

Djupa skrapprov (för Sarcoptes) tas på flera ställen med skalpell och helst från ett skadat hudområde samt från gränsen mellan synbarligen angripen och frisk hud. Man bör skrapa så djupt att en lindrig skada på perifera blodkärl erhålls. Huden kan fuktas med glycerin för att lättare fånga upp eventuella kvalster. Lägg skalpellblad och hudskrap i ett provrör. OBS! Använd inte olja annat än för egen undersökning vid direkt mikroskopering.

Eventuellt biopsi från förändrad hud.

Obduktion.

Behandling och profylax

Klipp eller raka bort hår där huden har skabbförändringar. Skrubba och borsta med såpvatten och/eller specialschampo med salicylsyra – detta upprepas en till två gånger i veckan så länge skabbförändringarna finns kvar.

Behandla hela flocken med anti-acaricid tvättlösning eller alternativt systemisk behandling. Behandlingen bör upprepas minst två gånger.

Smörj huden med mjukgörande salva med salicylsyra varje vecka tills förändringarna har försvunnnit.

Stäng stallet för alpackorna och sanera genom att ta bort allt hö och strö, sopa noga, stvätta gärna med vatten och såpa eller med högtryckstvätt. Låt stallet stå tomt och torka upp helt innan djuren sätts in igen, minst två veckor men helst längre.

Andra djur som har kontakt med alpackorna/lamorna kan behöva behandlas.

Profylax vid importer: Undvik inköp av djur som har skabb. Tillämpa vistelse i karantän och behandling mot ektoparasiter.