Spädgrisdiarré
Spädgrisdiarré förekommer i Sverige, men är relativt sällsynt då de flesta besättningar förebygger denna sjukdom genom att vaccinera suggorna som då överför immunitet till avkomman via råmjölken.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Smittämne och smittvägar
Spädgrisdiarré orsakas främst av sjukdomsframkallande varianter av E. coli eller av Clostridium perfringens typ C. Spädgrisdiarré orsakad av Clostridium perfringens typ C kallas för smittsam tarmbrand och är anmälningspliktig. Bakterierna finns i grisarnas närmiljö.
Under det senaste decenniet har även diarréer hos neonatala djur som inte kunnat knytas till dessa smittämnen förekommit. Ett samlingsnamn för dessa diarréer är New Neonatal Porcine Diarrhoea (NNPD) och forskningsarbete pågår för att identifiera etiologin till dem.
Klinisk bild
Drabbade smågrisar insjuknar redan under den första eller de första levnadsdagarna i diarréer. Djuren drabbas av vätskeförluster och försämrat allmäntillståndet. Tillståndet kan snabbt bli livshotande.
Provtagning och diagnostik
Diagnos ställs genom den kliniska bilden och orsaken till spädgrisdiarrén fastställs genom bakteriell odling med frågeställning E. coli inklusive resistensundersökning och/eller tarmbrand. Prov tas från rektum med kulturett med Aimes lösning som transportmedium. Diagnos kan även ställas vid obduktion med bakteriologisk undersökning.
Behandling och förebyggande åtgärder
Sjukdomsförloppet kan vara mycket hastigt och vid spädgrisdiarré är en tidigt insatt behandling viktig för prognosen. Behandling med antibiotika och vätska är ofta nödvändigt för att rädda smågrisarnas liv.
Spädgrisdiarré orsakas i grunden av att suggans immunitet inte är anpassad till de förhållanden som råder i grisningsavdelningen. Därför förebyggs spädgrisdiarré genom att vaccinera suggorna så att de utvecklar en immunitet mot aktuella kolistammar och/eller Clostridium perfringens typ C. Denna immunitet överförs sedan till avkomman via råmjölken.
