Toxoplasma gondii hos katt

Livscykel

Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. Katter kan utsöndra mikroskopiska så kallade oocystor med avföringen. Efter några dagars mognadsprocess blir oocystorna infektionsdugliga och kan sedan överleva åtskilliga månader, särskilt i fuktig miljö. Andra djur, som exempelvis får, gris eller människa, kan smittas via foder, bete och vatten som kontaminerats med oocystor. Hos dessa djur sprids parasiterna och bildar så kallad vävnadscystor i till exempel hjärna, lever, hjärt- och skelettmuskulatur. Dessa mikroskopiska vävnadscystor kan innehålla tusentals Toxoplasma-organismer och förblir vanligtvis levande under värddjurets hela livstid. Köttätande djur kan sedan smittas om de äter sådana kroniskt infekterade bytesdjur. Parasitens livscykel fullbordas när en katt äter kött från en infekterad mellanvärd.

Symtom

Som regel visar djur sällan tecken på allvarlig sjukdom i samband med Toxoplasma-infektion. Symtomen kan variera med bland annat djurart, infektionsdosens storlek och vilka organ som invaderas, men individer med ett normalt immunförsvar får vanligtvis endast lindriga och ospecifika symtom som går över efter infektionens akuta skede. Genomgången infektion ger som regel livslång immunitet mot förnyad infektion. Infektionen kan emellertid få allvarliga konsekvenser hos individer med kraftigt nedsatt immunförsvar samt hos gravida kvinnor och dräktiga djur. Om den blivande modern inte är immun kan parasiterna överföras till fostret och orsaka abort eller medfödd infektion. T. gondii är en viktig orsak till abort hos får, get och människa. Även hos huvudvärden sprider sig parasiterna till olika organ i kroppen, men katten själv visar sällan några sjukdomssymtom. Ibland kan dock, liksom hos andra djurslag, en allmänsjukdom utvecklas i första hand hos unga katter eller hos katter med nedsatt immunförsvar till exempel på grund av infektion med FIV. Centralnervösa rubbningar, lunginflammation och ögonskador har rapporterats från katter med toxoplasmos. Också hos hund är klinisk toxoplasmos ovanlig och ses oftast i samband med valpsjuka och andra tillstånd med negativ inverkan på immunförsvaret. 

Toxoplasmos hos människa

Se Folkhälsomyndighetens webbplats.

Kattens roll

Kattdjur är de enda djur som kan sprida Toxoplasmasmitta via sin avföring. De smittas vanligtvis när de äter infekterade mellanvärdar som smågnagare och småfågel men också om de utfodras med färskt rått kött eller organ och inälvor från infekterade djur. Parasiternas utveckling i kattens tarm tar tre till fem dagar varefter oocystor utsöndras under en till två veckor. Katter som tillåts jaga själva brukar genomgå denna fas vid halvårsåldern. Liksom andra djur blir katter immuna efter genomgången infektion och utsöndrar sedan inga eller endast en mycket liten mängd oocystor om de infekteras igen.

Man har i olika undersökningar inte kunnat finna något entydigt samband mellan toxoplasmos hos människor och kattinnehav. Det bör därför inte vara nödvändigt med alltför drastiska rekommendationer om att göra sig av med sin katt under till exempel en graviditet. För att förhindra att en innekatt ska utsöndra oocystor bör den inte utfodras med kött eller organ som inte värmebehandlats eller varit djupfryst. Kattlådan bör tömmas dagligen så att eventuella oocystor inte hinner bli smittfarliga, och gärna av någon annan än den gravida kvinnan. Handtvätt är givetvis en självklarhet efter arbete med jord och sand samt före och efter hantering av rått kött.

Diagnos

Det är inte möjligt att ställa diagnosen toxoplasmos endast med ledning av sjukdomssymtomen eftersom de är ospecifika och varierar beroende på vilka organ som drabbats. Genom att påvisa antikroppar mot T. gondii kan man fastställa om djuret är infekterat. Eftersom det är vanligt med fullt friska, kroniskt infekterade, seropositiva djur kan resultaten ibland vara svårtolkade. I en undersökning i Uppsala-området från slutet av 1980-talet fann man antikroppar mot T. gondii hos 42 procent av katterna och 23 procent av hundarna som undersöktes. Prov som skickas till SVA analyseras avseende förekomst av specifika IgM- och IgG-antikroppar mot T. gondii.

Vid SVA används också immunhistologiska färgningsmetoder och PCR för att spåra och specifikt påvisa Toxoplasma-organismer i vävnaderna i samband med obduktion eller undersökning av vävnadsprov (biopsi).

Oocystor i katträck går att påvisa med traditionella parasitologiska metoder. Men det är svårt att spåra en smittspridande katt eftersom oocystor utsöndras under en relativt kort period. Nyttan av serologisk undersökning i detta syfte är också begränsad eftersom oocystproduktionen börjar innan katten hunnit bilda påvisbara antikroppar.

Behandling

Vid klinisk toxoplasmos hos katt och hund rekommenderas klindamycin i första hand. Som andrahandsval (om klindamycin ger biverkningar eller otillräcklig effekt till exempel vid CNS-symtom) kan en kombination av sulfonamid och trimetoprim ges.