Bättre än förbud: Att förebygga nästa pandemi genom förbättrad biosäkerhet på djurmarknader

Förbättrad livsmedelshantering är ett framgångsrikt sätt att minska smittspridning. Foto: Erika Chenais/SVA

I många samhällen är jakt och att äta kött från vilda djur en tradition, en försörjningsstrategi och en inkomstkälla. Även om handeln med vilda djur i många delar av världen hotar både djurvälfärden och artskyddet och därför absolut bör upphöra, är det osannolikt att ett förbud faktiskt leder till att handeln stoppas. Istället kan ett förbud leda till att hela verksamheten flyttas till den illegala marknaden och därmed försvårar övervakning och kontroll.

Marknader med levande djur kan fungera som infektionsnav när vilda och tama djur, djur av olika arter och djur från olika platser samlas. Med stress och trånga utrymmen skapas optimal miljö för utbyte av sjukdomsframkallande mikroorganismer mellan djurarter, och mellan djur och människor (så kallade zoonoser). För att minska risken för framtida uppkomst och utbrott av zoonotiska sjukdomar behöver detta utbyte förhindras.

I en artikel från det svenska jordbruksnätverket SIANI beskriver forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) hur frivilligt förbättrad biosäkerhet på djurmarknader är ett mer effektivt sätt att kontrollera smittspridning än handelsförbud.

Förändring måste ske med hänsyn

För att uppnå hållbara förändringar behöver smittskyddsinsatser vara anpassade till lokala förutsättningar, lätta att genomföra och attraktiva för alla som är involverade; till exempel genom möjlighet för säljarna att få högre pris för certifierade produkter, och möjlighet för konsumenterna att välja säkrare produkter. Några åtgärder för att minska risken för sjukdomsspridning på djurmarknader är relativt billiga och möjliga att genomföra i många olika miljöer, exempelvis att

• separera arter
• förbättra djurens välfärd
• ge möjlighet till bättre hygien för levande djur, vid slakt och vid livsmedelshantering.  

Sådana åtgärder förbygger dessutom flera olika smittor i ett enda slag.

Hållbarhet är en förutsättning

Pressen på beslutsfattare att genomföra kraftfulla handlingar för att stoppa smittspridning kan bli hög. Det är dock viktigt att undvika åtgärder som inte är anpassade till den lokala verkligheten och som därmed inte blir hållbara. Förbud är exakt en sådan typ av kortsiktig lösning. Istället behöver åtgärder för sjukdomsbekämpning vara förankrade hos de som ska utföra dem. Att förbjuda aktiviteter utan att erbjuda smittsäkra alternativ är kontraproduktivt, men biosäkerhetsåtgärder som är förankrade hos berörda aktörer och därmed genomförs fullt ut minskar smittspridning och kan samtidigt säkerställa att människor som är beroende av handel kan fortsätta med detta utan att riskera sin egen och andras hälsa.

Författare: Sara Lysholm (SLU), Maja Malmberg (SLU), Erika Chenais (SVA) och Johanna Lindahl (SLU).