Jag vill påstå att mjölkdjurshållning främst betalar sig först när man faktiskt får fram mjölken och varför sessionen "Trends in milking system, development and management" var för mig av särskilt stort intresse. Inledningsvis gav Ian Ohnstad från The Dairy Group Great Britain en historisk överblick över hur lite mjölkmaskiner och mjölkningsrutiner egentligen förändrats sen 1893 då maskinmjölkning för första gången tillämpades. Fortfarande är målet helt enkelt att mjölka kor så skonsamt, fullständigt och snabbt som möjligt. Man bör komma ihåg att inte heller har kons kroppsfunktioner principiellt förändrats, det är samma nyckelretningar vi utnyttjar, nedärvda sedan urminnes tider i varje individuellt djur. Det är således alltjämt viktigt att låta en nedgivningsreflexen etableras ordentligt innan mjölkmaskinen sätts på för att undvika en mekanisk överbelastning av spenarna.

Kon är ju närmast exakt densamma sedan tusentals år och tekniskt får man nöja sig med att finjustera till exempel systemvakuum, avtagningsnivå och spengummival. När alla delar koanpassas finns dock ett trefalt vinstläge: mer mjölk, kortare mjölkningstid och mindre spenslitage. Idag finns en vetenskaplig samsyn om att mindre väl valda mjölkningsrutiner, fel val av spengummin och olämpliga vakuumnivåer osvikligt leder till såväl ökad förekomst av höga celltal som juverinflammation.

Utvärdering av helhetsfunktionen kan ske både med ko kontrollsiffror och spenbedömning. Som komplement kan man även mäta vakuum vid spenspets och i spengummikragen under ett ordinarie mjölkningspass med en VaDia vakuum-logger eftersom detta även indirekt speglar förkommande mjölkningsrutin. Nykalvade kvigor borde under första tre veckorna egentligen inte mjölkas på samma sätt som äldre kor eftersom de är mer mindre avstressade och ofta har korta och tunna spenar, omständigheter som bägge kan kräva både ett speciellt spengummi och en mer omsorgsfull förbehandling. Som avslutning anmärkte Ian att moderna spenkoppscentraler på över 150 milliliter medfört att smitta mellan juverdelar till följd av vakuumvariationer under mjölkning numera är mycket ovanligt.

Efter Ians föredrag intogs scenen av Mario Lopez De Laval från USA som höll ett lite visionärt och intresseväckande inlägg med titeln Milking systems of the future. Mario konstaterade att man i kommande robotiserade mjölkingsystem kommer att kunna individuellt anpassa förbehandling, pulseringsförhållande, vakuumnivåer och avtagningsnivå. Rätt använt kommer detta att resultera i mer mjölk under kortare tid med en oförändrad eller lägre belastning på korna som mjölkas. Troligen kommer valet i framtiden inte att vara 2 eller 3 gånger mjölkning utan kanske snarare 3 eller 4, med ett glidande intervall utefter laktationen. Behovet av att utnyttja nedgivningsreflexen hos kon finns dock fortfarande kvar och ett minimum av spenkontakt i förbehandlingen på 15 sekunder är sannolikt nödvändigt oavsett om själva kontakten utförs av en människa eller en maskin. Nödvändigt blir även att framtidens system tar höjd för en framtida produktionsökning per laktation – från dagens nivå på strax över 11 ton till kanske 25 ton år 2065. När det gäller sjuklighet och inte minst celltal och mastit kommer motåtgärderna i morgondagens mjölkstallar inte att innefatta antibiotika utan konsekvent inriktas på att välja en medveten sjukdomsförebyggande inriktning vid både teknikval och kornas skötsel. Man kan också förutspå att såväl gropmjölkning med fiskben- eller parallellutformning som mjölkrobotar placerade i enkelbås, grop eller karusell finns kvar under överskådlig tid. Kanske kan framtidens mjölkrobot rent av utnyttja individuellt val av spengummi?

Efter denna digra inledning av sessionen presenterade Mathias Wieland lovande preliminära observationer från ett abstract av hur flödesregistreringar i en mjölkningsanläggning kan förutspå faktisk risk för överbelastning av spenvävnaden på konivå. En sådan överbelastning kan i sin tur leda till ökad risk för celltal och mastit.

Avslutningsvis föredrogs en studie av Erskine & Norby som med stöd av instrumenten Lactocorder och VaDia djupare analyserat tvåfasig (så kallad bimodal) nedgivning, något som ofta förekommer vid snabb förbehandlingsrutin med påsättning av mjölkmaskinen innan flödet från alveolområdet i juvret etablerats. Kortfattat kunde man preliminärt se att moderna anläggningar behandlade spenarna relativt skonsamt trots en mindre optimal förbehandling men att förekomst av bimodal nedgivning gav signifikant lägre mjölkmängder över hela laktationen.

/Håkan Landin, Växa Sverige